Elever med funktionsnedsättning kränks

FN:s konvention om barns rättigheter ska bli svensk lag. Det har regeringen slagit fast. En av grundstenarna i konventionen är att alla barn har samma rättigheter och lika värde.

Alla barn? Nej, när det gäller barn med funktionsnedsättning gör Sverige skillnad på barn och barn. Inte minst i skolan blir det tydligt att barnen inte behandlas lika, beroende på om det finns en funktionsnedsättning eller inte. Det är betydligt vanligare att elever med funktionsnedsättning kränks i skolan än att elever utan funktionsnedsättning gör det.

RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, genomför regelbundet enkätundersökningar bland medlemmarna. En återkommande fråga är skolan, där det ofta brister på olika sätt. När vi frågar om trygghet, bemötande och trivsel får vi mycket nedslående svar. I en nyligen genomförd enkät svarar en fjärdedel av föräldrarna att deras barn utsatts för kränkningar i skolan på grund av funktionsnedsättningen. Det är alltså funktionsnedsättningen som är grunden för kränkningen. Oftast är det andra elever som stått för kränkningarna. Men så många som 44 procent av föräldrarna vars barn kränkts säger att det är vuxna i skolan som utsatt barnet, till exempel lärare eller fritidspersonal. Det förekommer också att andra barns föräldrar bidrar till mobbningen.

Det kan röra sig om omedvetna utfrysningar: klassen gör en utflykt men eleven med rörelsehinder kan inte följa med utan får stanna i skolan och tillbringa tiden med en assistent. Idrottslektionerna är helt uppbyggda kring att man kan gå, springa och klättra och för den rörelsehindrade finns inga alternativ.

Men det kan också vara mer uppenbara kränkningar: kommentarer kring att det går för långsamt när eleven med rörelsehinder ska ta sig fram, att barn som leker med eleven med funktionsnedsättning pekas ut som extra snälla. Eller som berättelsen om Felicia, vars mamma vi intervjuade. Där började utfrysningen redan i förskolan. Första dagen satt en stor skylt på dörren där det stod Välkommen och så alla barnens namn – utom Felicias. Ingen hade räknat med henne. När barnen skulle fika hänvisades Felicia till målarrummet, där personalen ansåg att hon skulle sitta med sin assistent. Hennes mamma reagerade starkt på detta och gick hem med sin dotter. Sedan har kränkningar och utfrysning fortsatt under grundskolan, inte minst från skolans personal, berättar Felicias mamma.

På frågan om skolan vidtagit tillräckliga åtgärder för att stoppa mobbningen svarar 53 procent av föräldrar till barn som kränkts nej och över 20 procent svarar att de inte vet vad skolan gjort.

Om FN:s barnkonvention ska kunna bli lag behöver en hel del göras, inte minst på skolans område. Tyvärr lever svensk skola inte upp till det mest basala i konventionen: Alla barns rättigheter och lika värde.

RBU kräver:

Skolans verksamhet måste alltid utformas så att alla kan delta och vara delaktiga.

Lärare måste ständigt utbildas inom området kränkning och mobbning.

Rektorn är den enskilt viktigaste personen i skolan och rektorerna måste ta sitt ansvar. Om högsta chefen på en arbetsplats gör fel så kommer personalen också att göra det.

Bristande tillgänglighet är numera en diskrimineringsgrund. Det måste även skolor respektera och agera utifrån.

Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.