Fiktivt matteprov engagerade eleverna
Matematikläraren Cristian Abrahamsson ville att elevernas matematikprov skulle ge något mer än att bara summera elevernas kunskaper. Därför fick eleverna rätta och kommentera ”Kims prov”.
– Syftet var att eleverna skulle få syn på de misstag de gjort så att de skulle förstå matematiken korrekt innan vi gick vidare.
Blogginlägget ”Kims matteprov – feedback på ett annorlunda sätt” har fått stor spridning och många positiva kommentarer. Cristian Abrahamsson, som skrev inlägget i början av november, är förstelärare i matematik och NO-ämnena på Klågerupskolan i Svedala kommun. Han är också matematikutvecklare i kommunen och processledare inom matematiklyftet.
Idén till ”Kims prov” fick han när han rättade elevernas matematikprov. Det hade gått ganska bra men som vanligt hittade Cristian Abrahamsson saker som enstaka elever missuppfattat. Och i vissa delar hade undervisningen uppenbarligen inte nått ända fram då det i lösningarna fanns missuppfattningar som större delen av gruppen uppvisade.
– Jag vill alltid gå igenom provet efteråt med eleverna men jag blir aldrig särskilt nöjd med vanliga provgenomgångar eftersom man inte får med sig hela gruppen. En del lyssnar, andra inte. De som lyckats väl kanske inte tycker att det är någon idé att lyssna alls. Jag ville åt något som kunde engagera alla, säger Cristian Abrahamsson.
Redan tidigare hade han testat kamratbedömning och hade erfarenhet av att elever tycker att det är spännande och kul att göra saker som handlar om att rätta. Däremot ville han inte att eleverna skulle rätta varandras prov, ingen skulle behöva känna sig utpekad.
– Så jag skapade en fiktivs elevs prov – Kims – som eleverna skulle bedöma. Och då handlade det inte bara om att sätta ut rätt eller fel utan eleverna skulle också skriva en kommentar till Kim om vad hen gjort för fel och hur hen skulle gjort istället, berättar Cristian Abrahamsson och fortsätter.
– Kim fick göra samma fel som mina elever gjort. Jag konstruerade lösningarna så att jag fick fatt i de saker där jag såg att det fanns en missuppfattning, kring ett begrepp eller strategi. På det sättet kom jag åt det matematiska innehållet på ett helt annat sätt än vid en traditionell provgenomgång.
På några uppgifter som de flesta elever löst korrekt lät Cristian Abrahamsson även Kim lösa dem korrekt men på ett annat sätt. På provet fanns också en uppgift som krävde kunskaper från ett tidigare område där eleverna uppenbarligen glömt hur de skulle göra.
– Då passade jag på att lösa den perfekt, så att elever kunde se att ”just det, det var så man gjorde”, berättar han.
– Syftet var att de skulle få syn på sina egna fel och de kände ju igen dem när de rättade. Det dröjde inte lång stund innan någon sa ”åh, så här gjorde jag också, det var inte bra”. Hade jag bara delat ut provet och haft en genomgång så hade de inte analyserat lösningarna så noggrant som de gjorde nu. Nu kunde de korrigera sina missuppfattningar och vi kunde gå vidare utan att de hade med sig dem.
Eleverna jobbade två och två, utan facit, och hjälpte varandra. Samarbetet kring uppgiften fungerade bra.
– Först undrade de förstås vem Kim var. Men de tog sig an uppgiften med stort engagemang. Att rätta är roligt och de var angelägna om att lösa uppgifterna eftersom de insåg att om vi rättar provet så kommer vi veta hur det gått på det riktiga provet. Vi hade full aktivitet hela lektionen.