”Har huvudmannen anpassat slöjden efter nya läroplanen?”
Nu pågår slöjdbiennalen i Linköping. Trä- och metallslöjdsläraren Christian Jensen skriver att huvudmännen bör se till att de fysiska förutsättningarna för skolutveckling inom slöjd är på plats eftersom läroplanen har för ändrats för ämnet.
Skolan har fått en ny skollag och läroplan innehållande kursplan att förhålla sig till. Tittar vi på kursplanen för slöjd står det bland annat att ”eleverna ska sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmågaatt formge och framställa föremål i olika material”. Hårda som mjuka, textil och metall. Detta är inte diskutabelt, det är ett faktum, läs i kursplanen om du tvekar. Frågan är mera om vi som slöjdlärare har möjligheten att efterleva läroplanen.
Först lite bakgrund. Tittar jag i läroplanen som kom 1969, LGR69, så skulle eleven göra ett val mellan, antingen alternativ 1:”Fördjupning inom personliga intresseområden, t ex i fråga om kläder och hemtextilier …” eller alternativ 2:”Fördjupning inom personliga intresseområden med mera krävande planerings-, ritnings- och arbetsuppgifter i trä, metall och andra lämpliga material …”
LGR69 avsåg med andra ord att slöjdämnet skulle vara hårda och mjuka material. Till undervisning fanns därför två lärare, textil- och träslöjdslärare. Skolor byggdes upp och om.
Men ting är föränderliga, så därför var formuleringarna annorlunda i läroplanen som kom 1980, LGR80, även om andemeningen var den samma.
Här skrivs det bland annat: ”Ämnet omfattar två slöjdarter: textilslöjd samt trä- och metallslöjd. De båda slöjdarterna har skilda materialområden, olika redskap och verktyg och bygger på speciella tekniker och metoder…”
Inget nytt där alltså, två olika slöjdarter, som kräver var sin lärare. Skolor byggdes upp och om.
Efter LGR 80 kommer 1994 års läroplan, LPO94. I den nämns inget om två slöjdarter, utan den bryter med den tradition som de två föregångarna stod för. LPO94 står mera för experimentlusta:”Utbildningen i slöjd syftar till att skapa medvetenhet om estetiska värden och att utveckla förståelse av hur materialval, bearbetning och konstruktion påverkar en produkts funktion och hållbarhet … Ämnet skall lägga en grund för nytänkande och nyskapande.”
Skolan kommunaliseras och dess ekonomi bantas. Nu står det så här i den senaste läroplanen från 2011, LGR11: ”Undervisningen ska ge eleverna förutsättningar att utveckla idéer, överväga olika lösningar, framställa föremål och värdera resultat. På så sätt ska undervisningen bidra till att väcka elevernas nyfikenhet att utforska och experimentera med olika material och att ta sig an utmaningar på ett kreativt sätt”.
Skolan lider av att vara kommunal och av att inte vara nationellt likvärdig.
Formuleringarna i LGR11 borde rimligen betyda att vi inte längre ser på slöjden som två olika sorters slöjd, utan ett ämnesområde så vitt och brett att det krävs två lärare för att ge eleverna en undervisning som lever upp till de centrala målen. Men det betyder också att huvudmannen inte längre kan bortse från de fysiska hinder som arbetsmiljön påbjuder. LGR69 och LGR80 påverkade ju många skolbyggnationer och renoveringar, varför vi idag ofta har lokaler som är anpassade till dessa läroplaner.
Lärarnas Riksförbund anser att skolhuvudmannens ansvar sträcker sig längre än till att säga till slöjdlärarna att bedriva skolutveckling. Skolhuvudmannen bör därför göra en inventering om huruvida de fysiska förutsättningarna för skolutveckling är inom ämnet slöjd och därefter med resultatet i åtanke vid behov åtgärda.
Hur ser det ut hos dig, har huvudmannen pratat om skolutveckling, men glömt att läsa läroplanen?
Av Christian Jensen
Trä- och metallslöjdslärare samt ledamot i Lärarnas Riksförbunds Forum för kultur och kommunikation