Hela dokumentet: Orättvisa läromedel

Siffror från branschorganisationen Svenska Läromedel visar att inköpen av läromedel har minskat med 20 procent sedan 2002. I dag satsar skolorna runt 500 kronor per elev och år på läromedel – en hundralapp mindre än för tio år sedan.
De minskade resurserna är en förklaring till att läromedel betalda av organisationer och företag vinner mark, menar Anna Johnsson Harrie, läromedelsforskare på Linköpings universitet.
– En undersökning av Skolverket 2006 visar att ekonomin är den enskilt viktigaste faktorn när läraren ska välja läromedel. Då förstår man att det för många kan vara intressant med ett alternativ som inte kostar något alls. Sitter du med en 15 år gammal samhällsbok så är det klart att en purfärsk bok från svenskt Näringsliv eller facket är intressant, säger Harrie.

EN UNDERSÖKNING GJORD av Lärarförbundet 2009, visar att sex av tio lärare någon gång använt sponsrade läromedel. Utbudet växer stadigt. Idag kan en lärare med några få knapptryck få en hel klassuppsättning böcker skickade inom några dagar. Både företag, organisationer, fackförbund och myndigheter står som avsändare.
– Vill du få ut ett budskap så är det självklart intressant att rikta sig mot barn och ungdomar. Det är en tacksam målgrupp och kostnaden för företagen och organisationerna är relativt låg, säger Anna Johnsson Harrie.
Den 20-procentiga minskningen av läromedelsinköpen kan också vara en av förklaringarna till de senaste årens försämrade resultat i svenska skolor, menar Anna Johns- son Harrie.
– När det gäller den försämrade läsförståelsen är det troligt att det finns en koppling: minskade resurser, minskad läsning och sämre läsförståelse, säger hon.

RICKARD VINDE, VD för branschorganisationen Svenska Läromedel, är inne på samma linje.
– IT och kompletterande lärverktyg ska självklart användas, men det behövs alltid ett huvudläromedel som grund om eleverna ska utveckla kunskap och förståelse. Eleverna har enligt styrdokumenten rätt till böcker och läromedel av god kvalitet och rektorn har ett särskilt ansvar för det. De kommuner som inte ger eleverna detta, följer inte styrdokumenten. De tar inte sitt ansvar.
Staten har i princip ingenting att säga om bristande kvalitet i läroböckerna – eller sponsring för den delen. Den statliga kontrollen av läromedel försvann 1991. Nu är det rektorns ansvar, och ytterst den enskilde lärarens, att se till att materialet håller måttet.
Men för att lärarna ska klara den uppgiften behöver de stöd, information och utbildning. Rickard Vinde efterlyser särskild läromedelskunskap på lärarhögskolorna.
– Jag är själv lärare och förvånades över att vi inte fick någon ordentlig undervisning på det här området i lärarutbildningen. Det är ju de professionella lärarnas ansvar att jämföra och välja ut de läromedel som är bäst för varje klass och undervisningssituation. Man behöver kunskap för att göra det.

SIFFROR FRÅN STATISTISKA centralbyrån, SCB, visar att kommunernas satsningar på läromedel varierar kraftigt. Arjeplog, som toppar listan, satsar upp till sex gånger mer än kommunerna i bottenskiktet. Även om statistiken har brister – här ingår även pengar för utrustning och skolbibliotek och i vissa fall, till exempel Ale, har kommunen rapporterat in fel siffror – så
är det tydligt att klyftorna är stora. Men den skeva fördelningen mellan kommunerna är inget som staten lägger sig i.
– Skillnaderna är väldigt stora mellan kommunerna och även mellan olika friskolor. Men i grunden handlar det för- stås om det kommunala självstyret, konstaterar Anna Johnsson Harrie.

RICKARD VINDE VILL se en tydligare styrning av läromedelspengarna.
– I besparingstider sparas det ofta på läromedlen. När det sker år efter år så får det självklart konsekvenser. Jag vill att kommunerna öronmärker en del av skolpengen.
Den 11 september 2001 ritades världens säkerhetspolitiska karta om från grunden. Om detta står ingenting i läroboken ”Samhälle 3”. Boken är nämligen från 1999. Istället kan eleverna läsa om den mystiska IT-revolutionen som i framtiden ska ge dem tillgång till 500 cd-rom-skivor med information och om den senaste modetrenden: grunge (från början en musikstil sprungen ur lokala punkscener i nordvästra USA på 1980-talet).

STATEN LÄGGER SIG inte i läromedlens innehåll, men kan däremot ha synpunkter på läromedel som är för gamla. I skollagen heter det att eleverna har rätt till böcker som kan ge en ”tidsenlig utbildning”. Till den kategorin räknas inte 13 år gamla sam- hällsböcker, menar Alf Johansson, jurist på Skolinspektionen:
– Det är svårt att påstå att en så gammal lärobok är tidsenlig. Det har ju hänt en hel del under de senaste 13 åren. Det är lite skämmigt.

PÅ SLOTTSSTADENS SKOLA har lärarna 50 000 kronor att fördela per läsår över SO-ämnena till sina 517 elever. Det blir 12 500 kronor per ämne och läsår; cirka 25 kronor utslaget per elev och ämne. Enligt Nicholaus Nellsjö är ett av problemen de avtal som Malmö har med sin läromedelsleverantör.
– Kontaktar man förlagen direkt är böckerna mycket billigare. Nu tvingas vi köpa genom en mellanhand, säger Nicholaus Nellsjö och fortsätter:
– Om vi inte använder alla pengarna under läsåret brinner de inne. Ibland vill man hålla igen för att kunna byta böcker samtidigt i alla årskurser. Även friheten att disponera pengarna över läsåren måste öka.

ÄVEN TILL EXEMPEL filmer, kräver förnyelse.

– Eleverna är medvetna om det visuella. Det går inte att ha en gubbe på film i en virkad slips från 1974 som ska förklara något. Ingen lyssnar, menar Nellsjö, som tror på ett visst samband mellan minskade anslag och sämre kunskapsutveckling. Han upplever även att resurserna har minskat under de tolv år han varit lärare.
– Men ännu tydligare är det ökade behovet av kompensatoriska hjälpmedel, där har absolut inte resurserna följt med i samma utsträckning, avslutar Nicholaus Nellsjö.