För synskadade språkläraren Joakim är ingenting omöjligt

”Du måste inse att du inte är lämplig att bli lärare”. Orden kom från Joakim Vasiliadis metodiklärare på universitetet. I dag är synskadade Joakim inte bara språklärare sen 22 år, han tar även fram eget utbildningsmaterial.

– Om någon säger att jag inte kan – då vill jag alltid bevisa att det går, att man kan göra saker bara man har viljan. Jag vill även visa andra synskadade och funktionshindrade att de klarar av att leva som vanligt.

Joakim har ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa, som får näthinnan att degenerera. När han var 19 sa läkarna att om han ville studera skulle han göra det så fort som möjligt, för hans dagar som seende var räknade. 

Sportkillen med järnvilja antog utmaningen och läste engelska, tyska, grekiska och pedagogik – dubbelt så snabbt som andra. 

Det märks inte särskilt mycket att Joakim är synskadad när vi möter honom på Katedralskolan i Lund, hans arbetsplats sedan 22 år. Han går tämligen obehindrat i trappor och korridorer. Punktskrift har han aldrig lärt sig, i stället använder han ljudsyntes på datorn.

– Jag vill leva mitt liv som en vanlig person. Jag är gift, har barn och bor i hus. Jag reser och jag går på fotbollsmatcher och vidareutbildar mig. Det enda jag inte gör är att köra bil. Än… tillägger han och skrattar. 

Gravt synskadad är inte heller det hans elever definierar honom som. I stället beskriver de honom som ”krävande”, ”engagerad” och ”bra på att ge eget ansvar”. 

Han utmärker sig för sin passion för jobbet och sin vilja att lära känna sina elever på djupet. Själv tror han att det kan vara en fördel att han inte ser.

– Jag får inga fördomar om folk. Jag lyssnar in i stället för att döma dig för att du är piercad eller klär dig speciellt. 

I många fall ser Joakim mer än de seende lärarna. 

– Joakim kan komma in i klassrummet och direkt känna av hur vi mår, trots att han inte ser oss, berättar Cecilia Laursen, 18. Varken Cecilia eller Axel Grundemar, 16, kunde ens föreställa sig att man kunde vara gravt synskadad och lärare innan de mötte Joakim. 

– Nu är enda skillnaden mot andra lärare att vi får knäppa med fingrarna i stället för att räcka upp handen. Joakim rör sig runt i klassrummet och hör direkt vem av oss det är som svarar, förklarar Axel. 

Det enda Joakim tar hjälp med på grund av sitt funktionshinder är att rätta en del av proven. 

Att jobba som lärare är fortfarande det roligaste han vet, och är det något han brinner för så är det språk och mötet med eleverna. Det var också hans stora språkintresse som ledde till att han började skriva undervisningsmaterial för förlaget Liber, parallellt med sitt lärarjobb. Sju böcker har han medverkat i hittills. 

Nu har han gett ut sin första bok på egen hand – ”Test och bedömning av tyska 3”, som är boken han själv saknat i undervisningen. Det är en förberedande bok inför nationella kursprovet i tyska, och det har varit en lång och mödosam process från idé till färdig bok.

– Jag har bekostat den själv och det har varit massor med jobb, men jag har haft jättekul på vägen. Jag har alltid tagit chanser för livet är för kort – ska man ha tråkigt är det inte ens värt det