Kritik gav sparken
Pär Lindberg ville inte ta på sig och skriva under ett dokument om tystnadsplikt. När han sedan valde att kritisera arbetsgivaren, John Bauer-gymnasiet, blev han uppsagd.
Vägen mot ett bättre arbetsklimat i skolan går inte via att acceptera den tystnadskultur som breder ut sig, anser Sundsvallsläraren Pär Lindberg. Han gjorde det otänkbara när han kritiserade sin egen arbetsgivare i en insändare.
– Självklart var det med vånda som jag tog det steget, men jag mår betydligt bättre över att inte längre behöva hålla inne med den frustration som fanns över min och andras arbetssituation, säger Pär Lindberg och tillägger:
– Jag upplever också att min insändare fått i gång en viktig diskussion i Sundsvall om både lärarkårens rätt att stå upp för vad vi anser är riktigt och motsättningen i friskolorna mellan vinstmaximering och utbildningskvalitet.
Medveten om konsekvenserna
Fallet Lindberg har utan tvekan varit vinterns ”snackis” i den lokala skoldebatten i Sundsvall. Det var i slutet av förra året som Pär Lindberg skrev insändaren med kraftig kritik mot hans dåvarande arbetsgivare, John Bauer-gymnasiet.
– Jag var fullt medveten om konsekvenserna – att mina dagar vid skolan var räknade. Första budet från skolledningen, som man meddelande via Lärarnas Riksförbund, var också att jag skulle säga upp mig självmant inom ett par dagar. Annars skulle jag få sparken.
– Men sedan kom nya bud från ledningen i Stockholm och vi kom överens om en förhandlingslösning, berättar Pär Lindberg, som fick sluta i början av januari med tre månaders uppsägningslön och arbetsbefrielse.
”Farlig tystnadskultur”
I flera år hade Pär Lindberg försökt påverka situationen på skolan men utan några större framgångar. En sak som han vänder sig emot är den rädsla som växer sig starkare bland personalen.
– Skolledningen vet ju att vi inte har stöd av meddelarfriheten som vid kommunala skolor och kan utnyttja det. På vår skola fick man personalen att skriva på tystnadsplikt och det accepterades allmänt, även om jag vägrade. Alla kontakter med media skulle ske via skolledningen. Fackliga representanter halkade efter i lönesättningen. Allt detta skapar rädsla och en farlig tystnadskultur.
Bilden bekräftas av Leif Nejman, tidigare fackligt skyddsombud:
– Vi är ett tiotal lärare som slutat på skolan för att vi inte orkat med den psykiska arbetsmiljön. Att jobba fackligt var svårt. Ofta upplevde jag att man blev misstänkliggjord av skolledningen bara för att man framförde krav och det var också stor turbulens med byte av rektorer nästan varje läsår.
Repressalier
Jan Sundelin, kommunombud för Lärarnas Riksförbund i Sundsvall, tycker att Pär Lindbergs historia följer ett allt tydligare mönster inom skolan, där personal som uttalar sig kritiskt drabbas av repressalier.
– Det är rimligt att man ska kunna vända sig till media, när det handlar om en skattefinansierad verksamhet, om man försökt driva frågor på skolan utan att få gensvar. Pär Lindberg vikarierar numera på en kommunal skola i Matfors utanför Sundsvall, där han undervisar i matematik och NO.