Lärarens attityd avgörande vid autism

Ann-Charlotte Linton, doktorand vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet, har undersökt vilka attityder lärare, skolledare och personal inom elevhälsan har kring inkludering i skolan av barn med autismspektrumtillstånd. Ett viktigt resultat är att lärare har ett individorienterat perspektiv på eleverna.

– De tänker på behov och handikapp i stället för att tänka på skolmiljön och det sociala. Lärarna anser att eleven ska anpassas i strukturer och rutiner i stället för tvärtom, att elevernas förutsättningar ska styra anpassningen, säger Ann-Charlotte Linton.

Intresset för elever med autismbakgrund har vuxit fram hos Ann-Charlotte Linton under hennes många år som ämneslärare på olika nivåer inom gymnasieskola och Komvux men också i hennes arbete som speciallärare.

– Syftet med min avhandling är att ta reda på varför det är som det är för den här gruppen elever. Många behöver en strukturerad vardag med rutiner och så ser inte alltid skolan ut. Det är vanligt att eleverna mår dåligt, får ångest och stannar hemma från skolan. Därför ville jag undersöka vad och varför det inte fungerar i skolan och hur vi kan tänka för att det ska göra det, fortsätter hon.

Ann-Charlotte Linton har använt sig av en associationsmetod för att undersöka vilka attityder lärare, skolledare och personal vid elevhälsan har kring inkludering av de här barnen. Tidigare forskning med liknande metoder visar att människors spontana reaktioner och känslor speglar hur de gör i verkligheten, förklarar Ann-Charlotte Linton.

– Det vill säga hur lärarna tänker kring det här kan också avspegla sig i hur de agerar i klassrummet, säger hon.

Totalt har 170 lärare svarat spontant på ett antal frågor kring inkludering av barn med autism i skolan. Därtill ingick 39 skolledare och 27 personer från elevhälsan.

– De har fått associera snabbt och det går inte att gå tillbaka och ändra i svaren. De har talat om, på en skala mellan 1 och 5, vad som är viktigast, om det är positiva eller neutrala till faktorer kring barn med autism.

En fråga handlade tillexempel om ”vilka faktorer är avgörande för inkludering av elever med autism i skolan”.

– Resultatet visar bland annat att lärarna fortfarande har ett individorienterat perspektiv, att de tänker på de här eleverna utifrån en medicinsk term och det biologiska i stället för att tänka på miljö och det sociala runt eleven. En majoritet av lärarna anser att det är individen som har en svårighet och att barnen har en funktionsnedsättning, inte tvärtom att skolan faktiskt ska anpassa utifrån elevernas förutsättningar.

Många lärare ser enligt avhandlingen elevens problem som ett hinder när de ska inkluderas. Men Ann-Charlotte Lintons resultat visar också att lärarna och skolpersonalen är positiva till inkludering.

– Men de riktar för stor fokus på att det är eleven som har en svårighet. Jag tycker att lärare och skolan måste börja tänka på individuella förutsättningar.

I avhandlingen är det också tydligt att det finns en skillnad i hur äldre och yngre lärare ser på den här gruppen av elever. De som gick lärarutbildningen före 2001 är mer fokuserade på det medicinska medan lärare som har gått den nya lärarutbildningen talar mer om inkludering och om att tänka på elevernas förutsättningar och inte tvärtom.

– Jag såg också en stor skillnad mellan män och kvinnor i min studie. Män tänker på att anpassa den pedagogiska miljön medan kvinnliga lärare tänker på behov och välbefinnande. Jag undrar vad det betyder för skolan när åttio procent av lärarna är kvinnor?

Ann-Charlotte Linton hoppas att lärare och skolpersonal har nytta av resultaten i avhandlingen och att de kan bli varse om sina föreställningar.

– Jag anser att skolor bör börja arbeta med detta på ett strukturerat sätt, det behövs en gemensam strategi kring detta och inkludering. Men det går inte att peka med hela handen, det är en process där vi måste börja med att förstå att alla elever är olika, säger Ann-Charlotte Linton.

Diagnosen är bara en indikation på olika problem. Barn med autism behöver mycket stöd, rutiner och struktur för att de ska känna sig trygga och lugna, menar hon.

– De här eleverna måste få veta exakt vad som ska ske annars får de stresspåslag. Det är viktigt för läraren att förstå detta när de ska planera sina lektioner. Det går inte att ”bara” vara spontan.

Ett resultat som har förvånat Ann-Charlotte Linton i studien är att skolledningen och den personal som arbetade inom elevhälsan inte var lika positiva som lärarna till inkludering. De har i enkäterna skrivit ner fler negativa fraser än lärarna.

– De har ju ett övergripande ansvar och ska gå i bräschen för det här. Men så är det inte riktigt, säger hon.