christina_hellman_lasning

Fotograf: Ylva Bjelle

Dyslexi

”Lärare kan för lite om dyslexi”

Lärare kan inte tillräckligt mycket om dyslexi, menar Christina Hellman, ordförande för Svenska Dyslexiföreningen.
– Man måste återinföra klassisk läs- och skrivinlärning på lärarutbildningen.

”Varför har lärare så låg kunskap om dyslexi?” är namnet på ett seminarium i Almedalen. Bakom arrangemanget står Dyslexiförbundet tillsammans med Svenska Dyslexiföreningen.

– Självklart finns det undantag, det finns fantastiska lärare, men om man tittar generellt så har en vanlig klasslärare väldigt tunn kunskap om vad dyslexi är, säger Christina Hellman, lektor i lingvistik och ordförande i Svenska Dyslexiföreningen, och fortsätter:

 – Det är bland annat därför man ropar på specialpedagoger. Utvecklingen har gått åt en specialisering, där vissa lärare ska ta hand om allt som verkar vara lite avvikande och krångligt, och det vänder vi oss emot. Vi tycker att klasslärare redan i utbildningen ska få med sig kunskaper om praktisk läs- och skrivinlärning tillsammans med kunskaper om läs-och skrivsvårigheter

Christina Hellman är examinator på lärarutbildning inom språkdidaktik och berättar att det kommer lärarstudenter till henne och vill lära sig mer om dyslexi, eftersom de inte fått med sig det från utbildningen.

– Det finns ett kunskapsgap både bland lärare på fältet och bland blivande lärare, säger hon.

Blivande lärare får alltså inte lära sig hur barn lära sig läsa?

– Det kan skilja sig lite från lärosäte till lärosäte men på de flesta ställen är det man lär sig väldigt abstrakt och akademiserat. Lärarutbildningen är en professionsutbildning men det märks inte längre. Blivande lärare behöver lära sig hur man gör och vad det finns för redskap för att lära barn att läsa, konkret och hands on.

Enligt Christian Hellman förväntas de blivande lärarna lära sig de konkreta verktygen under sin vfu.

– Men det fungerar inte av olika orsaker. Dels är det väldigt beroende av vem du får som vfu-handledare. Dels handlar det om en ganska kort period. Handledare hinner aldrig guida dig igenom allting, det blir för lite ”verkstad”.

Just nu uppmärksammas neuropsykiatriska funktionsnedsättningar mycket. Hamnar dyslexi lite skymundan? 

 – Jag tycker att det är viktigt att se till alla typer av inlärningshinder och att de inte ställs mot varandra. Men det finns en tendens att bara fokusera på en sak i taget. Ett tag var det läsning, men inte avkodning utan läsförståelse, sen var det matematik. Jag tycker att man slänger ut initiativ lite ryckvis, istället för att bygga kompetensen från grunden.

Vilka åtgärder vill ni se?

– Man måste tänka långsiktigt och återinföra läs- och skrivinlärning som egna moment i lärarutbildningen. Sen skulle vi vilja se mer utrymmer för praktisk träning under handledning, under utbildningen. Det finns till exempel smarta ordningar för hur man lär in kopplingar mellan bokstav och ljud och då behöver man ju lära sig just det. Sådana ”hands on”-åtgärder vill jag se mer av.

 – Kunskap om digitala resurser är också viktigt. Det finns utmärkta sådana men man måste veta vilka som är de bästa och hur ska man integrera verktygen i utbildningen.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm