Stort läraransvar vid sammanslagning

För snart sex år sedan briserade den kommunala planeringsbomben i Malmö: Lugna Linnéskolan på fina Limhamn skulle ta emot en stor mängd elever från stökiga ”miljonprograms-Kroks-bäck”.

Föräldrar rasade och en förvånad personalkår togs på sängen. Debattens vågor gick höga och lokalpressen skrev så det glödde mellan raderna. Men beslutet trummades igenom och nu visas skolan skrytsamt upp av ansvariga politiker när det vankas besök av högvilt. Lyckad integration? Ja. Men inte utan en lärarkår som fick trolla med knäna och ständigt improvisera. Och sedan såg de aldrig röken av de utlovade extra resurserna…

Skolvärlden träffar tre lärare som jobbat sig igenom förändringen.

Marianne Rydén kom till Linnéskolan för 17 år sedan som matte- och NO-lärare:

– Bakgrunden var att Kroksbäcksskolan skulle renoveras och deras elever skulle flyttas. Vi hade plats och lediga lokaler, samtidigt som vi hade vikande elevunderlag. Och det blev ännu mer plats. De som skulle börja här som bodde i området bytte i hög utsträckning till friskolan Sveaskolan som precis startat. Det var mycket rykten och snack och fördomar i luften den våren, minns Marianne, som tillsammans med kollegan Ulrika Feldtman, svensk- och SO-lärare, varit på skolan ungefär lika länge.

– Framförallt var det mycket dåligt med information. Många undrade varför man inte kunde sprida ut Kroksbäckseleverna på tre skolor som låg i närheten. Vår beredskap att ta emot elever med dåliga svenskkunskaper var inte alls bra.

– Vi togs verkligen på sängen, säger Marianne Rydén.

Men som tur var fick lärarna löfte om extra resurser.

– Oh, ja. Vi skulle få jättemycket resurser. De här eleverna genererar mer pengar, fick vi höra.

Några extra resurser var det ingen som såg röken av, dock.

– Det bidde en tumme. Den förhöjda skolpengen stannade nog någonstans på vägen, för den kom inte fram till vår skola. Tvärtom fick vi budgetproblem och gick med förlust, och då blev det ett jäkla liv, säger Marianne Rydén.

Den stora oron från föräldrarna var att de lågpresterande eleverna, mestadels invandrare, från Kroks-bäck skulle sänka resultaten på Linnéskolan. Så blev det inte. Istället blev Kroksbäckselevernas resultat bättre. Resultatet blev att politikerna nu utökat diskussionen om att blanda klasser mer systematiskt. Diskussionen om en lärarkår som kämpade har inte existerat.

– Med facit i hand kan man säga att föräldrarnas oro inte besannades. Det blev ett lyft att komma till oss och våra elever presterade lika bra resultat, säger Marianne Rydén som har sin analys klar:

– Här är en miljö med mer svensktalande personal. Här är det svenska språket a och o. Men det är tufft att komma in så sent, när eleverna ska börja i högstadiet, och att ha femton elever med extra behov i varje klass.

Kostas Daskalos är engelsklärare och kom med Kroksbäckseleverna. Han tror att det var bra att Kroksbäcksskolan bröt upp.

– Det blev en möjlighet att komma ifrån. 99 procent av det som talades var annat än svenska, det var mest vi lärare som pratade svenska och det är ingen bra miljö om man ska utvecklas. Vi fick ha mellanstadieböcker ibland eftersom eleverna inte förstod vad som stod i böckerna. De svenska eleverna kunde följa med, men 20 till 30 procent av eleverna förstod inte alls vad som stod i böckerna. Vi förstod att man var tvungen att göra något.

För Ulrika Feldtman och hennes kollegor blev det inte bara undervisningen som fick läggas om radikalt.

– Mycket blev så klart annorlunda. De har saker med sig i bagaget som vi fått jobba hårt med. Och bara en sådan sak som att man inte alltid kunde ringa hem till föräldrarna. Eller att det inte kom så många föräldrar på föräldramötena. Det tycker jag har varit ett stort problem. Att man inte kunnat kommunicera. Mycket av jobbet lades på individen eller på arbetslaget.

– När vi bad om resurser fick vi till svar att vi var beprövade och duktiga lärare som borde kunna lösa det på grund av vår stora erfarenhet. Det tog fruktansvärt mycket energi och vi var mycket slitna ett tag. Vi har fått jobba på ett sätt som ingen föreställt sig. I princip all undervisning fick läggas om och bli helt individuell. ”Ni är så duktiga, det klarar ni” var svaret vi fick, en liten klapp på axeln, säger Marianne Rydén.

Är det några som blivit lidande så är det de högpresterande eleverna, menar lärarna samstämmigt.

– De högpresterande och de allra svagaste, tyvärr. Tidigare hade vi delat in eleverna i nivåer men det gick inte resursmässigt, menar Ulrika.

I grunden är det inget fel att blanda elever, men nu gäller det att dra lärdom av Linnéskolan, menar Marianne Rydén.

– Jag vet inte om politikerna lyssnar men det är två saker som vi dragit lärdom av: börja integration tidigt och sprid ut eleverna. Vi har sedan tidigare haft invandrarelever här från ”tuffa” områden och det har alltid funkat bra.

Enligt Ulrika Feldtman har även elevflytten lett till ett tajtare lärarkollektiv.

– Vi har fått samarbeta mycket och vi har tvingats till det. Vi har behövt hjälpa varandra mycket mer.

Om Linnéskolan

Skola med omkring 330 elever i årskurs 6–9. Ligger på Limhamn i Malmö och är fördelad i tre byggnader, den äldsta är från 1904. Skolan har ett eget vindkraftverk.

Kroksbäcksskolan

Skola som varit stängd för renovering, men nu fylls på igen med elever. Har cirka 300 elever från förskoleklass upp till årskurs 8 och från nästa läsår även elever i årskurs 9.

Om lärarna

Namn: Kostas Daskalos.
Ålder: 38 år.
Lärare i: Engelska sedan 2007.

Namn: Marianne Rydén.
Ålder: 62 år.
Lärare i: Matematik och NO, tog lärarexamen för 40 år sedan.

Namn: Ulrika Feldtman.
Ålder: 45 år.
Lärare i: Svenska och SO, lärare sedan 1990.