Levande NO lockar kreativiteten

Hur kan man göra en termos av en vanlig petflaska? Hans Persson ställer frågan till klassen. Eleverna tar med frågan hem, funderar och experimenterar. Tillbaka i skolan står termosarna på bänkarna. Inlindade i alltifrån plastfilm och aluminium-folie, till tyg och sönderklippta raggsockor. Vissa är dekorerade med blommor, perfekta för en sommarpicknick.

När Hans Persson började arbeta som mellanstadielärare 1975, slogs han av hur lite undervisning i NO eleverna fick. Han började undersöka hur man med enkla medel kan väcka elevernas intresse för ämnet. Stort utrymme lämnades för elevernas egna idéer och kreativitet. Snart ville eleverna inte ens ta rast.

– Jag försökte hitta alternativ till hur man traditionellt gör experiment i skolan. Det har visat sig att det inte alltid är helt klart för eleverna varför de gör experimentet. Om man i stället utgår från ett meningsfullt problem där det verkligen finns något att undersöka blir NO:n tankeväckande och inspirerande för både lärare och elever, säger Hans.

Ra, Ra, Au, Au, Au, Ru, Mo, Ru, Mo, Mo, Au, Ga, Ga, O, La, La, Au.

Den kemikunnige kan snabbt lista ut att bokstäverna är beteckningar ur periodiska systemet. Det är de även för Hans. Men förutom att vara utdrag ur grundämnenas ordning, är det början på Lady Gagas låt ”Bad Romance”. Hans väljer att ta avstamp i elevernas värld.

– Genom att göra något oväntat, som ruskar om, blir de överraskade. Det uppstår ett gynnsamt läge för lärande.

Han lär ut hur lufttryck fungerar genom att bygga raketer som skjuts iväg med hjälp av petflaskor, allt tillsammans med eleverna. Både flaskorna och lufttrycket har även huvudrollerna i spelet han kallar bordhockey. Genom att själva få skapa och vara kreativa väcks elevernas intresse för NO. Ämnet blir roligt.

På bordet står en underlig hink. Genom locket går en tratt, och ur sidan en pip. Först häller Hans Persson ofärgad vätska i tratten, och ut ur pipen kommer den genomskinliga vätskan. Sen gör han likadant fast med en röd vätska. Men det som rinner ur pipen är fortfarande genomskinligt. Detsamma händer när grönfärgad vätska åker genom hinken. Väldigt mystiskt, tänker eleverna. Hur ser den konstiga hinken ut inuti?

Med kritor och papper får barnen ge sina förslag. De har ställts inför ett intressant problem och får utforma sin egen hypotes. Efteråt ber han dem förklara vad de har målat.

– De kommer med massor av supersmarta lösningar. Traditionellt går NO ofta ut på att det bara finns ett rätt svar, men det ger egentligen inte en rättvis bild av naturkunskapens väsen, säger Hans Persson och fortsätter:

– Den handlar inte ensidigt om vem som har rätt och vem som har fel, utan om att kommunicera idéer. Genom att använda barnens kreativitet kan man även locka fram de dolda talangerna i klassen.

Viljan att alla ska vara med och förstå naturvetenskapen, har varit drivkraften genom åren. När barnen själva får diskutera, tänka och skapa får de bättre förståelse för hur saker fungerar.

Barnen vågar testa. Alla får tänka och göra själva. Det får dem att känna sig sedda och utvecklas, inte bara inom NO, utan som människor, säger Hans Persson.

”Två magneter som är kära, de står varandra väldigt nära. Den ena den är vit, den andra den är röd. Inom dem rymmer det en kärleksglöd”.

Eftersom vi alla lär på olika sätt, gäller det att hitta olika metoder, menar Hans Persson. Texten ovan, som är skriven av en elev, blev en sång som förklarar hur magnetism fungerar. När barnen lärt sig sången, målar de bilder på de kära magneterna.

– Det gäller att få med alla sinnen. Det får inte alltid en faktaspäckad text i en bok, eller en lärares förklaring. För att få fler elever intresserade måste man variera undervisningen.

När Hans Persson själv gick i skolan fick han lära sig att han var dålig på att rita och måla. Men på högstadiet fick han en ny bildlärare. Klassen fick i uppgift att försöka skildra begreppet djup på pappret, ett uppdrag som lämnade plats åt elevernas egna tolkningar. Läraren satte upp allas bilder på väggen och sa: ”Alla har sitt sätt att uttrycka sig. Alla har sitt eget bildspråk, sin röst”. Hans Persson fick känna att hans teckningar och tankar togs på allvar.

När Hans sedan själv blev lärare arbetade han med att låta eleverna dokumentera sina experiment. De kunde få berätta vad de gjort med ord eller bilder, en film eller dans. Dokumentationerna, som ibland blivit konstverk, visades sedan på ett eller annat vis upp.

Numera skriver han läromedel, och föreläser världen över för andra lärare om sina metoder. Han betonar att det med enkla medel går att få eleverna att tycka NO-lektionerna är roliga och meningsfulla.

– Det behöver inte vara så krångligt. Experimenten och metoderna som jag har utvecklat är lätta att härma. Med enkla medel går det att komma långt. När jag ser hur enormt roligt eleverna tycker att det är att lära sig, önskar jag att fler kommer
få den möjligheten. 

5 TIPS TILL LÄRARE:

1 Börja tidigt

2 Försök att ta avstamp i elevernas tankar

3 Formulera meningsfulla problem där det verkligen finns något att undersöka

4 Dokumentera arbetet på olika sätt – foto, filma, måla, skriv dikt, dansa …

5 Exponera elevernas dokumentationer och diskutera hur de gjort och vad de lärt sig.

Om Hans Persson

Yrke: Lärarfortbildare och läromedelsförfattare, bland andra till böckerna ”Boken om fysisk och kemi”, ”Russinhissen” och ”Teknikgrytan”.

Utbildning: Mellanstadielärare, adjunkt i matematik och NO, magister i didaktik, befordrad till lektor på pedagogiska meriter.

Utmärkelser: Nationalencyklopedins kunskapspris 2004, litteraturpriset Carl von Linné-plaketten 2000.

Intressen: Kultur, musik, spelar själv trummor och sjunger, och friluftsliv.

Favoritämne som barn: Väldigt olika. Berodde helt på läraren.

På gång: Fortbildningsuppdrag i Kina, ”Boken om NO åk 1-3”, uppdrag för Skolverket med mera.