”Vi måste erövra mänskliga rättigheter varje dag”

– Hållbara relationer mellan människor och mellan länder är absolut grundläggande. Det är bara att titta på det som hände i Paris eller de diskussioner som pågår i vårt eget samhälle om vem som är svensk till exempel. De är jätteviktigt att arbeta med mänskliga rättigheter, det är själva grundbulten när det gäller de globala frågorna, säger Hans Ljungqvist, lärare i botten och medarbetar på det Sida-finansierade programmet Den Globala Skolan. 

Under våren arrangerar Den Globala Skolan till sammans med Lärarnas Riksförbund en seminarieserie runt om i Sverige om mänskliga rättigheter och toleransarbete i skolan. Seminariet innehåller både föreläsningar och praktiska metodövningar med syfte att ge lärare verktyg och inspiration för hur de kan arbeta med mänskliga rättigheter i klassrummet.  

Den Globala Skolan arbetar med ”lärande för hållbar utveckling i ett globalt sammanhang”. 

– Lärande för hållbar utveckling är ett brett begrepp och innehåller tre dimensioner: den ekologiska, den ekonomiska och den sociala. Seminarieserien handlar framför allt om den sociala hålbarheten, relationen mellan människor, både i vårt eget land och mellan folk och länder, förklarar Hans Ljungqvist.

Seminarieserien vänder sig till lärare.
 
– Även hos lärare finns ett behov av kunskaper om hur de mänskliga rättigheterna växt fram, vad de innebär och om Sveriges åtaganden. Och så behöver lärare redskap och metoder för att kunna arbeta med MR-frågorna i klassrummet. 

Vårens första seminarium av sex ägde rum på Brinellskolan i Fagersta. Huvudföreläsare var Toleransprojektets grundare Christer Mattsson och folkrättsexperten Ove Bring som båda samarbetar med Den Globala Skolan.

– Skolorna som vi besöker måste själva vara med och bidra. I Fagersta hölls tre workshops av lärare på skolan. Det vi bidrar med är kunskap och det metodiska upplägget. På sajten ”Ta världen in i klassrummet” finns material om hur man på ett naturligt sätt kan få in de här frågorna i undervisningen. Allt kopplar till läroplanen.

Hans Ljungqvist poängterar att de grundläggande värderingar som den svenska läroplanen bygger på handlar just om mänskliga rättigheter. Men, tillägger han, det är lätt hänt att man som lärare fokuserar på de rena kunskapsmålen. 

– Det handlar dels om brist på tid, men också om mätbarhet och det är ett stort bekymmer. Det här går inte lika lätt att mäta och då faller det kanske bort. De senaste årens skolpolitiska diskussion har ofta snävat in kunskapsbegreppet. Men hur vi beter oss mot varandra i lektionssalar och i korridorer påverkar också lärandet.

Vad vill lärare ha hjälp med när de vänder sig till er? 
– Läraren som tog kontakt med oss inför seminariet i Fagersta ska som förstelärare arbeta med lärande för hållbar utveckling. Så för henne handlade det om vilka metoder hon kan använda och hur man förankrar arbetet bland kollegor och på skolan. Men jag såg ju under gårdagen hur många sitter och antecknar febrilt. Så det finns uppenbarligen ett behov av kunskaper om det här. 

Du nämnde själv terrordådet mot en tidningsredaktion i Paris. Det händer mycket nu, i världen och här hemma, som aktualiserar frågor om mänskliga relationer och rättigheter. Vilken roll och uppgift har skolan i allt detta? 

– Ja…, vad kan vi låta bli att ha för roll? Christer Mattsson brukar säga att det här fixar man inte på en temadag. Om skolan ska ha en roll idet här, och det ska vi, så måste det vara något som är med varje dag. 

Varje dag vi kommer till skolan måste vi erövra mänskliga rättigheter, menar Hans Ljungqvist. Det är en färskvara.

– Att vi ser varandra, att det fungerar i korridorerna, att det inte sker övergrepp. Det är grundläggande i skolan. Fungerar det inte där är det svårt att prata om mänskliga rättigheter i andra delar av världen. Och många lärare jobbar ju med det här, varje dag, men kanske utan att formulera det som MR-frågor och utan att sätta in det i ett större sammanhang. Men vi kommer inte ifrån att vi måste arbete med de här frågorna.