Nätetik – nyckeln till minskad mobbning

Lunchrasten är slut och barnen i klass 2 samlas i en halvcirkel framför tavlan där ett antal datorer står uppradade. Läraren Ellinor Sjöblom klickar på en länk som det står fokis.se på. På fokis-sidan syns en bild på en tjej i rosa kimono. Där finns också annonser och hjärtan som länkar vidare till en blogg.

– Vem tror ni ligger bakom den här bloggen, frågar Ellinor Sjöblom.

– Det kanske är en försäljare, föreslår en pojke.

– Hur gamla tror ni de som går in på den här sidan är?

– Tjejer som gillar kläder, 16–17 år, gissar en flicka.

Ellinor berättar att fokis-bloggen drivs av en tjej som säljer kläder via hemsidan och lägger ut bilder på bloggen där hon bär de olika plaggen.

– Reklam behöver inte vara fel, men man måste vara medveten om vad bloggaren har för motiv, säger Ellinor Sjöblom.

En del blogginlägg har fått många kommentarer. Barnen konstaterar snabbt att det mest är snälla och trevliga kommentarer.

– Men jag såg en elak nyligen, berättar Olle. En kille hade skrivit ”du gör bra låtar, men du är väldigt ful” till en artist på Youtube.

– Hur tror ni att artisten kände sig då, undrar Ellinor Sjöblom.

– Ledsen, säger Olle bekymrat.

– Kanske lite glad också eftersom killen gillade musiken, men mest ledsen, tror Albin.

Läraren Eva Remnér håller dataskola med sina treor. De lär sig att skicka och svara på mejl, bifoga filer och chatta.

– Vi talar ofta om nätetik, att det är jätteviktigt vad man skriver och att det aldrig är okej att skriva taskiga saker om någon, säger hon. När man inte har ögonkontakt är det extra viktigt hur man uttrycker sig.

Hon säger att eleverna har stor förståelse, men att diskussionen är viktig.

– Jag brukar jämföra nätetik med den gyllene regel som vi har för
socialt samspel här på skolan. Var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dig. Då förstår de.

Att det förekommer nätmobbning tror hon beror på okunskap.

– Man tänker sig inte alltid för vad och hur man skriver och hur det kan uppfattas. Det är jätteviktigt att man tar sig tid och har denna diskussion med sina elever. Ju tidigare desto bättre.

Under året har Ellinor Sjöbloms klass startat den gemensamma klassbloggen Tellustvåorna. En uppgift har varit att skriva sagor och måla teckningar, som de sedan gjorde filmer av. Ellinor Sjöblom lade ut filmerna på klassbloggen via Youtube och tillsammans tittade de på dem.

– Vi diskuterade skillnaden på skrivet på nätet och sagt i verkligheten, säger Ellinor Sjöblom.

En händelse i samband med sagoarbetet ledde till att klassen fick ta ställning till falska identiteter. En av eleverna skrev tio positiva kommentarer om sin egen saga på bloggen, men inte i sitt eget namn.

– Det blev ett bra tillfälle att ta upp hur viktigt det är att stå för vad man skriver och inte gömma sig bakom andras identiteter, säger Ellinor Sjöblom. Det kan ju verka lockande, speciellt om man vill framföra kritik, men barnen kom fram till att det alltid är bäst att vara sig själv.

Att barn i lågstadiet skulle vara för unga för att diskutera allvarliga saker som kränkningar i sociala medier håller inte barnen i tvåan med om.

– Man kan skaffa ett konto fast man är yngre än man får, säger en av eleverna. Det är ingen som kollar hur gammal man är!

En svår fråga som klassen har tagit upp är flickan som blev utsatt för en nätpedofil och tog livet av sig genom att slänga sig framför ett tåg.

– Vi har pratat om vad barnen bör göra om någon begär något av dem som de inte själva vill. Jag uppmanar dem att tänka efter vad de vill, och att prata med någon vuxen.

Ellinor Sjöblom tycker inte att man ska skrämma barnen med att internet och sociala medier är farliga.

– Ska vi ha ett öppet demokratiskt samhälle måste vi lära barnen att hantera kommunikation. En del vill begränsa tillgången till nätet med olika filter, men då begränsar man samtidigt demokratins plattformar. Barnen ska ha filtret med sig här, säger hon och lägger handen mot huvudet.

– Om barnen får lära sig att värdera det andra skriver, utvärdera det de själva skriver och kritiskt granska olika källor så behöver de inte bli skyddade, då vet de att här går mina gränser.

Fakta om nätkränkningar

Nästan hälften av eleverna i åldern 12 till 16 år uppger att de har blivit kränkta på nätet. Det visar en undersökning bland 400 elever som organisationen Friends har gjort. Det innebär att nätmobbning är vanligare än traditionell mobbning.

Elza Dunkels ger fem lästips på temat nätetik

Elza Dunkels är forskare och lärarutbildare vid Umeå universitet. Här är
hennes bästa tips på mer läsning kring nätetik.

”Vad gör unga på nätet?”

• En bok om hur viktigt det är att kunskaperna om unga och nätet sätts in i ett sammanhang, om att vi måste våga fråga, både i klassrummet och vid middagsbordet.

”Nosa på nätet”

• Ett utbildningsmaterial från Statens medieråd för barn mellan 5–8 år. Syftet är att utveckla ett kritiskt förhållningssätt hos barnen, snarare än att träna dem i olika nätbeteenden.

”Ses offline?”

• Ett metodmaterial från Ungdomsstyrelsen för den som arbetar på högstadiet eller gymnasiet, i fritidsverksamheter eller ungdomsorganisationer.

”Jag <3 internet”

• Ett utbildningsmaterial från Statens medieråd för barn i mellanstadieåldern. Här har Elza Dunkels lite kritik: ”De envisas med rådet att inte använda sitt riktiga namn på nätet. Farligt och dumt! I övrigt är det ett väl genomarbetat material. Den lärare som ska använda det bör vara uppmärksam på ifall eleverna svarar som de tror att de borde svara. Många barn är lika påverkade av medierapporteringen och debatten om unga och nätet som vuxna och vet ungefär hur vi förväntar oss att de ska säga. Försök visa att de får tänka fritt kring de här frågorna, så får alla ut mer av övningarna.”

”Unga och internet”

• En guide för lärare och föräldrar, från Internetfonden, som tar upp ett antal vanliga scenarier som kan inträffa på skolan, i hemmet eller i kompiskretsen.