Så kan undervisningen utvecklas
Det är inte alltid skolforskares resultat når hela vägen ut i klassrummen, men John Hatties slutsatser har i alla fall nått en bra bit. Forskaren Jan Håkansson, som fackgranskade nya zeeländarens bok, pratade på Bokmässan om hur man kan förbättra mötet mellan forskning och verklighet.
– Mötet finns redan i dag i form av kompetensutveckling och föreläsningar av olika slag, men det borde utvecklas till mer långsiktiga samarbeten där man följer en skolas arbete under flera år. Det behöver inte vara forskare utan det kan vara förstelärare som söker bryggan mellan det praktiska utvecklingsarbetet på skolan och systematisk teoretisk kunskap om det, så att man inte bara kastar sig över nya idéer hela tiden. Svenska skolan har rört sig för mycket hit och dit, säger Jan Håkansson, skolforskare vid Linnéuniversitetet, till Skolvärlden.
Vad ska man följa i den här analysen?
– Man måste utgå från skolans specifika behov. Om det är läsförståelse som är problemet måste man rikta sina resurser dit och söka forskningresultat som kan hjälpa till att analysera situationen. Eller är det matematiken? Man måste fokusera och inte bara säga att vi vill ha en bättre skola, för det blir för vagt. Det måste delas upp i beståndsdelar.
Som lärare, hur kan man systematiskt utvärdera och utveckla sin egen undervisning?
– Det ingår i lärarens uppdrag att man tillsammans med sina elever ständigt utvecklar undervisningen. Man ska klargöra vad undervisningen går ut på och utvärdera om man nått dit. Tyvärr blir det här alltför ofta upp till den enskilde läraren och det ser olika ut i olika klassrum. Där är det rektors och kollegiets ansvar att se till att det här blir en naturlig process som pågår på hela skolan.
Hur kan den enskilde läraren göra praktiskt?
– Som jag sa handlar det om att följa de egna elevernas kunskapsutveckling, att öppna upp sin undervisning för att se vad det är som skulle kunna förändras för att man ska nå fler elever än man gör. Vi har kanske en tendens att individualisera problemet så att det landar hos den enskilde eleven. Det är klart att elever har inlärningssvårigheter, men skolan har också utlärningssvårigheter. Det vill säga vi skulle kunna nå fler.
Vilka frågor kan man som ställa sig efter en lektion?
– Om man hade alla elever med sig och om de förstått det som man tänkte att de skulle förstå. Vet jag inte det är jag lite illa ute. Man kan ha enkla system på lektionsbasis, till exempel handuppräckning eller pardiskussioner. En forskare pratar om att eleverna kan ha gröna och röda lappar som de sätter upp – rött om de inte förstått och grönt om de förstått. Då får man en snabb bild, men det kanske gäller lite yngre elever.