”Senaste skolreformerna är bara kosmetika”
Att skolan befinner sig på ett brant sluttande plan är ingen nyhet för det flesta. Elevernas kunskaper sjunker, studenterna ratar lärarhögskolan, segregationen ökar, likvärdigheten har försvunnit, lärarnas psykosociala arbetsmiljö är i botten, lärarna vantrivs och lämnar eller önskar lämna yrket, allmänhetens förtroende för skolpolitiken är lågt, lärarnas löner urgröps och läraryrket avprofessionaliseras år efter år.
Vi menar att det är två stora skolreformer som ligger bakom de senaste årens förfall i den svenska skolan, en borgerlig och en socialdemokratisk. Borgarnas införande av det fria skolvalet och socialdemokraternas kommunalisering av skolan har på ett olyckligt vis skapat en negativ synergi och tillsammans skapat den destruktiva nedåtriktade spiral vi nu ser konsekvenserna av.
När det fria skolvalet var på väg att införas gick debattvågorna höga. Förespråkarna hävdade att det fria skolvalet skulle minska segregationen. Motståndarna till det fria skolvalet hävdade motsatsen, att segregationen skulle öka. Nu 20 år efteråt vet vi svaret: det fria skolvalet har ökat segregationen i den svenska skolan.
Kommunaliseringen har medfört att det statliga ansvaret att säkerställa att alla skolor har de resurser som krävs för att kompensera för det fria skolvalets segregerande effekter har lyfts bort och därigenom har likvärdigheten gått förlorad. Vilken rektor med stora underskott i budgeten och med direktiv uppifrån att få budgeten i balans, har modet att avsätta de ofta stora resurser som krävs för att möta de mest utsatta elevernas verkliga behov av stöd, och på så sätt öka utgifterna i skolans redan mycket ansträngda ekonomi?
Vad ska vi då göra nu? Har politikerna i båda lägren modet att säga ”vi hade fel”? Är det överhuvudtaget praktiskt möjligt att rulla tillbaka dessa misslyckade reformer? En sak är dock säker: att inte gå till botten med problemens orsaker utan att göra som den nuvarande regeringen och endast komma med kosmetiska förändringar, till exempel av betygsystemet, lär inte hjälpa. Dessa kosmetiska reformer kan i praktiken vara kontraproduktiva eftersom det tar fokus från det som behöver göras och skapar en illusion av handlingskraft.
Av Gabriel Guiance, Helena Dübeck, Nils Ljung
Gymnasielärare