Svårt för elever att påverka undervisning

Kristina Lanå har arbetat som lärare i 20 år. I sin studie har hon undersökt om och hur elever i två gymnasieklasser kan påverka undervisningens innehåll och form, liksom hur lärarna går till väga när de bjuder in eleverna att påverka. Resultatet visar bland annat att eleverna kan påverka undervisningens form, medan påverkan på dess innehåll är reducerat.

– Formfrågor är lättare att påverka demokratiskt, medan eleverna menar att det som handlar om innehållet nästan inte alls går att påverka i den fortlöpande undervisningen, säger Kristina Lanå.

Studien visar också att skolorna inte har något formaliserat system för att arbeta med elevpåverkan på undervisningen.

– Det är lite upp till eleverna hur, när och om de ska påverka undervisningen liksom det är upp till läraren hur och om eleverna får möjligheten, säger Kristina Lanå.

Det som eleverna upplever sig kunna påverka är när prov ska läggas och till viss del hur uppgifter ska göras.

– Jag har observerat klasserna under lektionerna och intervjuat alla elever. Det som var tydligt är att det fanns en rädsla för att försöka påverka innehållet i undervisningen. Eleverna ansåg att det kunde uppfattas som kritik. I förlängningen trodde de att det i sin tur kunde ge dem ett sämre betyg.

Studien visar dock att eleverna på eget initiativ kunde påverka genom att lyfta undervisningens innehåll och form via diskussioner i grupper. Eleverna gick ihop och stöttade varandra. På så vis behövde ingen känna sig utpekad för sin åsikt.

– Min tolkning är att informella relationer till sina klasskamrater var nödvändiga för att kunna göra det. Eleverna behöver varandras stöd. För de som var blyga eller utanför var det naturligtvis svårare, säger Kristina Lanå.

I en av klasserna arbetar läraren med individualiserad undervisning. Det medförde att elevernas informella relation till läraren blev oerhört viktigt.

– Här såg jag att könet påverkade väldigt mycket. Det var dominerande pojkar som hördes och tog mest plats. I den ena klassen bestod gruppen av fotbollskillar. De hade en jargong och fick med sig läraren på skämt och prat om fotboll. Flickorna hördes bara om de var väldigt aktiva.

I den andra klassen handlade det mer om att pojkarna hördes mest genom att de försökte knäcka varandra i argumentation. Även i den klassen tog pojkarna mer plats och utrymme än flickorna gjorde. Det fanns ett antal flickor som också trädde fram och påverkade undervisningen, men inte genom att knäcka sina klasskamrater.

– I den ena klassen sökte flickorna i stället upp sin lärare privat, skickade e-post eller försökte skapa en relation på egen hand.

Resultatet blir enligt Kristina Lanå att flickor, och i viss mån pojkar, som har en tillbakadragen och tyst position marginaliseras och får svårt att påverka undervisningen.

 – Det finns en risk att de sedan tar med sig detta ut i livet och ett kommande arbetsliv, konstaterar Kristina Lanå.

Den sista aspekten i studien rörde om eleverna påverkade undervisningen utifrån olika etniska positioner.

– Resultatet tyder på att man sällan pratar om etnicitet och kön, och jag kunde se att påverkan utifrån etnicitet inte var påtagligt.

Att börja arbeta med läsårsplanering kan vara ett sätt att låta eleverna komma till tals och påverka den egna undervisningen.

– Det behövs en formalisering som skolan måste ta ansvar för. Börja sedan diskutera hur eleverna ska få möjlighet att påverka undervisningen i era arbetslag. Kom ihåg läroplansmålen lika väl som ni arbetar med lärandemålen, säger Kristina Lanå.

Eleverna i sin tur, uppger i studien, att de också tycker att en läsårsplanering är ett smart sätt att arbeta på. När läraren går igenom den finns en möjlighet att påverka såväl innehåll som form.

– Kom också ihåg att tänka på kön som en aspekt. Lärarna i min studie var omedvetna om att pojkar tar tid och plats på ett helt annat sätt än flickorna. Om vi ska komma vidare med elevinflytande är det viktigt att komma ihåg även den aspekten.