Tydligare roller i nya SYV-råd
Skolverkets allmänna råd för studie- och yrkesvägledning uppdaterades nyligen för att återspegla förändringarna i den nya skollagen som togs i bruk 2010, och den reformering av skolan som skett sedan dess.
– Vår utgångspunkt har varit att elevernas behov av SYV-kompetens ska tillgogoses. Vad krävs för att göra ett väl underbyggt val? Det kan vara kunskap, både om sig själv och om arbetsmarknaden. Det kan också vara konkreta saker som ”hur skrivs ett cv?” eller ”hur går en arbetsintervju till”. Eleverna ska ha kompetensen att göra väl underbyggda val, säger Jan Lindblom, undervisningsråd på Skolverket, som var med och tog fram de nya allmänna råden.
Den nya skriften har en annan struktur än tidigare. Eftersom studie- och yrkesvägledning i ett vidare perspektiv är hela skolans ansvar, inleds kapitlen med korta punktlistor som definierar vem i verksamheten som ansvarar för vilken insats.
– Rektor ska ha en plan för detta. Därför står det nu tydligt att ”rektorn bör”, ”huvudman bör”, ”lärare bör” och så vidare, för att tydligare klarlägga vem som ska stå för vad. Tidigare var råden mer allmänt hållna, säger Jan Lindblom.
Lena Hartvigsson är yrkesverksam studie- och yrkesvägledare på gymnasiet i Jönköping, facklig företrädare, ledamot av intresseföreningens styrelse för studie- och yrkesvägledarna och bloggar om studie- och yrkesvägledning på Vägledarebloggen.
Hon välkomnar den nya tydligheten, men önskar samtidigt att den var mer konsekvent.
– I kapitel tre, som handlar om samverkan och utbyte mellan skola och arbetsliv, saknas plötsligt den listan. Men nog måste väl rektorn vara inblandad i det? Det handlar ju ändå om ett brett perspektiv på studie- och yrkesvägledning från årskurs ett till och med komvux, säger hon.
I det här fallet hittar man istället rektorns ansvar att ”se till att det i undervisningen finns förutsättningar för samverkan mellan lärare och studie- och yrkesvägledare” skrivet som en kommentar till kapitlet.
Lärarnas riksförbund kritiserade samma förhållande i sitt svar till Skolverket när texten var ute på remiss, och skrev att risken var ”en fortsatt sparsmakad samverkan mellan lärare och studie- och yrkesvägledare”. Men formuleringen står kvar.
Lena Hartvigssons främsta invändning mot texten gäller dock beskrivningen av studie- och yrkesvägledares kompetens och behörighet. I grunden menar hon att behörighetskraven som ställs upp i skollagen är för låga.
– De här råden utgår ju från lagen och kan naturligtvis inte säga något helt annat än vad den säger. Men jag tycker ändå att de tydligare kunde ha belyst kompetensen som faktiskt krävs för jobbet, säger hon.
Råden lyfter också vikten av att skolorna bedriver ett systematiskt kvalitetsarbete inom SYO för att utvärdera och utveckla verksamheten.
– Vi har tidigare sett stora brister i uppföljning och utvärdering. Vi har inte formulerat råd som innebär mer administration för studie- och yrkesvägledare. Men arbetet behöver följas upp på ett strukturerat sätt, säger Jan Lindblom.
Här får han medhåll från Lena Hartvigsson.
– Det är ett problem att det saknas ett systematiskt kvalitetsarbete. Rektor och andra behöver delta och det är klart att en del av det kommer att hamna på studie- och yrkesvägledarnas bord, men vi måste göra det här. Utan systematiska kontroller och utvärderingar får råden stå som en sorts hyllvärmare. Men vi måste få tid för det, och det måste huvudman och rektor förstå, säger hon.