”Upp till skolan att lösa mobilfrågan”

Den förre utbildningsministern Jan Björklunds (FP) utredning för ökad studiero har nu hamnat hos utbildningsminister Gustav Fridolins (MP). Han vill använda rapporten för att hjälpa lärare att skapa arbetsro, bland annat genom att ta fram regler för hur mycket eleverna ska använda sina mobiler i klassrummet. 

Du har tidigare sagt att du ska ge lärarna förutsättningar att göra sitt jobb, men att det är deras sak att detaljstyra. Är mobilregler i linje med det?

– Jag har inga ambitioner att bestämma hur man arbetar med mobiler på skolorna, säger Gustav Fridolin och påpekar att han har full tillit till att lärarna klarar det jobbet själva.

– Men säger man att det kan behövas en regelförändring för att lärarna ska ha bättre förutsättningar att klara jobbet, så är det klart att vi tittar på vilka förändringar man kan göra. Det är inte för att jag ska kunna säga hur jobbet ska göras, utan för att reglerna ska understödja lärarna i deras arbete.

Karin Nygårds, lärare på Sjöstadsskolan i Stockholm, tycker att skolorna kan sköta frågan om mobilregler själva.

– Jag och mina kollegor ser inga problem med det här i dagsläget. Jag tycker att det är upp till skolan och pedagoger att lösa frågan om mobiler. Eller anser politikerna att lärarna är tandlösa i relation till eleverna?

Lagen säger att lärare har rätt att omhänderta mobilen om den stör. Räcker inte det?

– Något Metta Fjelkner pekar på i utredningen är att lagstiftningen i dag kan uppfattas som otydlig. Även om skolorna tar fram egna ordningsregler för mobiltelefoner, så är man osäker på vad som gäller om eleverna inte följer det som beslutats, säger han.

Vilken typ av riktlinjer kan det här resultera i?

– Det får utredarna titta på. Mobilen kan vara ett fantastiskt redskap att använda i undervisningen. Men jag tror att alla som gått på ett arbetsmöte de senaste tio åren kan känna igen sig i att den dessutom kan vara väldigt störande om man inte har gemensamma regler för hur, när och var den ska användas.

På Sjöstadsskolan har de gjort egna riktlinjer, anpassade till olika grupper, beroende på hur gamla eleverna är och vilka problem som kan tänkas uppstå. Och där diskuterar man frågan, istället för att till exempel förbjuda mobilen.

– Vi brukar diskutera varför man inte ska hålla på med mobilen och lyfta problemet med distraktion, för att hitta strategier för hur det kan hanteras. Det här är en distraktion som både vuxna och barn har, som vi måste lära oss att hantera, säger hon och fortsätter:

– I skolan har vi möjlighet att diskutera mobilanvändning på ett neutralt sätt och i större sammanhang, i jämförelse med familjens rutiner vid matbordet. Där har vi lärare en möjlighet att diskutera vilket slags samhälle vi vill ha.