”Vad är grejen med alla män som inte förstår”
KRÖNIKA Jag ådrar mig en nyhet jag läste 2006. Den gick ut på att en kille hade stoppat sina fingrar i en tjejs underliv på ett äventyrsbad, varpå hon anmälde honom för sexuellt ofredande. Det jag minns är polisens kommentar i tidningen: ”De har inte lärt sig att tyda flickors signaler.” Minnet flyter upp till ytan, såhär dagarna efter att ännu en våldtäktsman friats i tingsrätten för att han inte förstod att en som sa nej menade ”nej”.
Jag tänker nu: Vad är grejen med en domstol vars manssyn går ut på att y-kromosomen kommer med ett förståndshandikapp? Och vad är grejen med alla dessa pojkar och män som inte ”förstår”?
Jag gissar (och hoppas) att samtliga lärare i det här landet har frågat sig själva samma sak. Hur kan ungdomar bombardera varandra med ord som ”hora” och ”fitta” och värre saker på nätet utan att reflektera över vad de gör? Hur kan fem killar stå i kö för att gemensamt våldta sin redlösa klasskamrat? Vad går genom en persons huvud, när han hör någon skrika ”nej” och tänker: ”hon menar antagligen ja”.
Jag menar, det är inte kvantfysik. ”Nej” lär ändå höra till topp fem-ord man lär sig som bebis. Det lär vara ganska etablerat i ens vokabulär när man kommer upp i puberteten, och jag skulle kunna raljera om den saken i en hel krönika, men det här handlar såklart om något annat.
Det handlar antagligen om något grundläggande i hur vi människor fungerar: Om alla omkring oss beter sig som om vi är lite bättre och har rätt till lite mer, så tror vi att det är så.
Det handlar antagligen om att en del killar tror att tjejer tillhör en annan art, som man inte kan prata med och vars default-inställning är ”ja”. I alla fall vissa tjejer, som hänger på sig kläder enligt ett kodsystem som identifierar dem. Jag tänker ibland: Om de lärde känna varandra. Om han som snart kommer att ignorera hennes nej i stället skulle dra täcket över båda deras unga huvuden och göra en koja. Om de delade sina hemligheter och lyssnade på varandras drömmar om livet. Då skulle han till slut behöva förhålla sig till det faktum att hon är en person.
(Det handlar antagligen om en handfull empatistörda individer också. De vet precis vad de gör, men vet samtidigt att rättssamhället kommer att fria dem.)
Och så handlar det antagligen om bilden av sex, som föregår sexet. För mig var den en klasskamrat som ritade ”69” på en vägg i uppehållsrummet och sade: ”Fattar du? Bollarna är huvudena.” Det var en tjej i omklädningsrummet som annonserade att hennes pojkvän tyckte att alla tjejer borde raka sina ben, och det var en porrtidning som Erik och Carl hade gömt i skogen. Det var däremot inte miljoner sexannonser och gratis porrsajter på nätet.
Jag hoppas att samtalen i skolorna lyckas lirka sig ända in till kärnan. Vad övergrepp handlar om. Vad det är att ha sex med en annan människa, och vilka som räknas som människor. Hur man kan tända på allt möjligt, och hur man tar reda på om personen mitt emot en tänder på samma sak.
Att män inte per definition är dumma.
Sara Lövestam
Sfi-lärare och författare. Hennes fjärde roman ”Hjärta av jazz” kom i augusti och i mars släpper hon ”Grejen med verb”, en bok för den som älskar eller vill lära sig älska grammatik.