Var vuxna förebilder – inte nätmobbare

Läser en Facebook-tråd om att nuvarande skolminister Jan Björklund föreslagit en ändring av skollagen så att de möjliggör att beslagta mobiltelefoner i skolan. Vi har inte själva läst förslaget och vet därför inte vad det innehåller.

Det som fångar vår uppmärksamhet är kommentarerna kring förslaget. Dels när det gäller kommentarernas innehåll och dels när det gäller språkvalet. Om det gällt någon annan än Björklund hade det de utan problem kategoriserats som näthat eller nätmobbning.

Barns hjärnor är inte som vuxnas. Hjärnforskare räknar med att hjärnan är ”färdigutvecklad” vid 20-25-årsåldern, några forskare hävdar 25-30-årsåldern. Barn utvecklas lika men i olika takt, inom idrotten brukar vi prata om fem års mognadsspann, aktuell hjärnforskning pratar om upp till åtta års mognadsspann (ex: En klass/idrottslag med 10 åringar +/- 8 år mogndadsspann = en klass/lag med 6 till 14 åringar när det gäller mognad). Allt fler barn har svårigheter att behålla koncentrationen, några klarar 20 minuter medan andra klarar 20 sekunder. Allt fler barn har svårt att övervinna (minsta) motstånd/svårighet och väljer att, istället för att bryta igenom motståndet göra något annat (vi kallar det FKS=Fjärrkontrollsyndrom). Allt fler barn är utåtagerande och har humörsvängningar i ex klassrummet. Allt kan inte skyllas på varken skolan eller Jan Björklund.

Att vara lärare/idrottsledare idag är att vara i upplevelse- och nöjesindustrin. Om du inte upplevt det själv, bjud hem nioåringens 20-30 klasskamrater en lördagseftermiddag för att ha lite roliga aktiviteter i er bostad så får du en hygglig idé om hur det kan vara.

Mobiltelefonen så som den ser ut idag ger fantastiska möjligheter att utveckla upplevelsen kring informationsinhämtning och lärande, bland annat i skolan. Några barn klarar relativt smärtfritt att på lektionstid hantera när mobilen plingar till för ett nytt sms (oftast från mamma eller pappa), chatt, statusuppdatering på Instagram eller Snapchat eller att vänta till rasten med att titta på en lockande film.

Några barn klarar det inte alls utan fokuserar helt på andra saker än det som den pedagogiska ledaren planerat för hela klassen.

Är det så märkligt att ge den pedagogiska ledaren (läraren) mandat och möjlighet till olika konsekvenser, något många lärare upplever saknas i skolan idag där eleverna hotar lärare med anmälan till Skolverket så fort de reagerar kraftigt på att ha blivit kallade ex ”hora”, som att exempelvis samla in mobiltelefoner för att kunna genomföra den planerade skoldagen?

Det märkliga är väl egentligen att vuxna förebilder anser sig kunna ge sig själva friheten att brista ut i raljerande kommentarer i sociala medier som, om det gällt någon annan än Jan Björklund, skulle räknas som näthat eller nätmobbing?!

Syftet är säkert gott. Vi har ur vårt perspektiv svårt att se hur det hjälper någon. Inte hjälper det lärarna att fullfölja sina uppdrag, inte hjälper det oss vuxna förebilder att väcka barnens intresse för skolan och inte hjälper det våra barnen när de varje ska gå till och vara i skolan.
Näe, det är dags för alla vuxna förebilder att ta sig i kragen och vara just det, vuxen förebild alltså.

Torgny Steen och Anna Sendel Steen