”Varför diskuterar vi inte motivation”

Jag har arbetat som lärare i tjugofem år Jag har sett elever arbeta sig förbi stora inlärningssvårigheter och göra bra resultat. Jag har sett andra ge upp trots att de har alla förutsättningar att lyckas i skolan. Det handlar helt om elevens egen drivkraft. Motivation slår allt.

Inom psykologin räknar man med två huvudtyper av motivation; inre och yttre motivation. Den yttre motivationen handlar om att någon annan försöker påverka dig att göra något. Ibland genom att utlova en belöning eller en bestraffning som egentligen inte har något alls med själva uppgiften att göra. Detta kallas för instrumentell motivation. Den metoden fungerar bra när man vill att någon ska göra enkla saker men som drivkraft för att göra svåra och komplicerade saker räcker den inte till. Dessutom utvecklar den här typen av motivering inte tänkandet och förståelsen ett dugg hos den som ständigt blir utsatt för den. I själva verket är det ju frågan av en typ av manipulation och som sådan direkt kränkande för en människa. Den andra huvudtypen av yttre motivation handlar om att få känna sig som en bra person. Att få beröm, att kanske vinna i en tävling eller ha flest poäng på provet. Det är den här sortens motivation vi talar om när vi säger att det är viktigt att få lyckas.

Men vi vet ju alla att det är den inre motivationen som verkligen kan försätta berg. Den som får oss att orka igenom komplexa och långvariga uppgifter. Att gå i skolan och varje dag öva på sådant som man inte kunde i förrgår är ett hårt arbete. Hur vi lärare motiverar våra elever spelar nog stor roll för hur de lyckas. Motivationen är ju själva motorn i skolarbetet.

Under den tid jag har arbetat i skolan har det blivit mer och mer av instrumentell motivation. Lämna in uppsatsen senast onsdag annars får du inget betyg. Gör en bra redovisning på torsdag så får du ett bra betyg. Du ska lära dig det här för att det kommer på nationella provet.

Vart tog den inre motivationen vägen? Den som kan försätta berg. Varför berättar vi inte för eleverna att just det här ämnesområdet är jätteviktigt och intressant att kunna för att.. Nej, inte för betyget utan för att det är användbart eller diskuteras överallt eller för något annat. Varför försöker vi manipulera våra elever i stället för att försöka överföra en känsla av att den här kunskapen är viktig. Kanske gör vi det för att det är jobbigt och tar lång tid att bygga upp en inre motivation hos någon och det kräver mycket av både lärare och elever. Kanske för att det behövs mycket tid och energi för relationsbyggande innan man kan börja med själva motivationsarbetet. Kanske är det så att vår stressade tid helt enkelt inte har plats för sådana samtal som inte kommer på betyget.

 Kanske handlar det också om att lärarkåren, som alltid har haft en mycket hög inre motivation, sedan några år, blivit utsatt för instrumentell motivation. Löneförhöjning bara till den lärare som sköter sig, att   alla resultat måste skrivas upp  och sparas liksom alla uppsatser så att man har något att visa upp om det kommer en förälder och vill överklaga betyget, att alla föräldrakontakter måste bokföras så man har på fötter om någon gör en skolverksanmälan.

Låt oss i stället för all denna manipulation gemensamt arbeta för att bygga upp en inre motivation för kunskap inom skolan. Både lärare och elever skulle garanterat få en mycket mera meningsfull vardag och resultaten skulle säkert förbättras också.

Åsa Bergvall Hammarstrand