Yrkes-SFI leder dem raka vägen ut i arbetslivet

”Fore!” Gonzalo har precis slagit till en golf-boll som rullar längs en uppbyggd ramp. Träffen är inte helt ren så bollkallen på andra sidan banan får problem att plocka upp bollen för att rulla tillbaka den till Gonzalo.

Både Gonzalo och ”golf-kallen” är Lego-robotar. Robotarna är byggda av elever som går på robot-SFI i Xenter beläget i Tumba i Botkyrkas kommun utanför Stockholm. Läraren Björn Benbasat står vid rampen och tittar på hur bollen rullar fram över träbordet. Innan projektet drog igång tidigare i år hade Björn Benbasat inte arbetat med SFI-elever.

– Jag är van vid att undervisa på högstadiet, där vill elever testa och behöver inte veta direkt vad målet är. Här måste man gå långsamt framåt. Våra elever är mer försiktiga och vill veta reglerna från början, säger Björn Benbasat.

I robot-SFI integreras vanlig SFI med teknisk. Eleverna läser på heltid och har ofta någon form av tekniskt utbildning från sitt hemland. Kursen som kallas ”0 till 100” är utformad så att även den helt utan förkunskaper ska kunna hoppa på. Kursen motsvarar två gymnasiekurser på hundra poäng. Som teknisk utbildning är det för tidigt att utvärdera robot-SFI i Tumba. Som svenskundervisning är kursen redan en stor succé, menar Björn Benbasat.

– Flera av studenterna pratade inte alls när vi började, redan efter ett par veckor här var de igång. Vi har utformat utbildningen så att tekniken ska vara det som driver och motiverar eleverna. Det är så viktigt att ha något att prata om. Och här blir de tvingade att kommunicera om tekniken för att kunna lösa problem och komma framåt, säger Björn Benbasat.

Hur ser du på din yrkesroll och på yrkes-SFI?

– I undervisningen gäller det att nå fram samtidigt som man engagerar, att designa uppgifter som både är lätta att förstå och som samtidigt går att bygga vidare på så studenterna känner att de kan nå ett mål och samtidigt uttrycka sig själva. Det är nyckeln när man tänker ut utmaningar, att hitta balansen. Vad gäller yrkes-SFI är det uppenbart att det behövs. Vi har otroliga människor som kommer hit och inte kommer ut på arbetsmarknaden. För både deras och Sveriges skull måste vi dra nytta av dem. Vi har många riktiga guldkorn här, det finns en oerhörd potential att ta vara på, säger Björn Benbasat.

Det skulle behövas en nationellt inriktad planering inom yrkes-SFI.

På andra sidan pendeltågsspåret i Tumba är stämningen glad och uppsluppen i ett klassrum på Botkyrka vuxenutbildning där läraren My Kristiansson instruerar sexton elever i vård-SFI.

”Vilken hjälp kan vi ge vårdtagaren?” står det på en digital powerpoint-lapp som går att läsa på tavlan. På en annan lapp står det ”Jag måste visa hen att jag är snäll och trevlig och plockar undan saker och kläder”. En elev kallas fram till tavlan för att försöka förklara vad som menas med orden på lapparna. När hon tvekar får hon hjälp av klasskamraterna som fyller i både meningar och ord. ”Arbetsterapeut” och ”rullstol” hörs i kör.

Vård-SFI i Botkyrka drog igång i ny tappning i augusti. Målgruppen är de som har en kortare utbildning från hemlandet och är intresserade av att jobba inom vård och som behöver bli bättre på språket. Eleverna läser parallellt en yrkesfokuserad kurs samtidigt som de läser C- och D-kursen på SFI.

Under en paus berättar Klaudia Jaworska att hon var fotterapeut i Polen och nu vill fortsätta i sitt nya hemland.

– Jag tycker undervisningen är väldigt bra med duktiga lärare. Jag vill fortsätta läsa vård. Jag är fyrtiotvå år och det är inte lätt att börja om från början. Men jag är en positiv person. Det kommer att gå, säger Klaudia Jaworska.

Hon får medhåll från klasskamraten Panos Mauropoulos som siktar på att läsa vidare till sjuksköterska.

– Det är stor skillnad mellan det vi gör här och på vanlig SFI. Här har vi diskussioner och ett väldigt bra lärarteam. Vi har en bra kommunikation. Vi är lite som en storfamilj, säger Panos Mauropoulos.

Efter lektionen sitter läraren My Kristiansson kvar i en bänk och försöker förklara skillnaden på vanlig SFI och vårdvarianten. Hon är i grunden SFI-lärare men har jobbat med vård-SFI i fyra år.

– All credd till SFI, men det jag tycker är positivt med yrkeskurser är att vi har ett konkret mål. Vi hjälper eleverna att fokusera på vad de ska göra direkt efter skolan och även kanalisera vad de kan läsa efteråt. Vi försöker få dem att förstå att kursen leder närmare till en egen försörjning, säger My Kristiansson.

Senare i höst är det dags för de första eleverna att, efter en språklig och kunskapsmässig bedömning, komma ut på praktik. En praktik som vård-SFI fått till stånd tack vare samarbete med vård- och omsorgsförvaltningen i Botkyrka kommun.

– Vi är extremt tacksamma att kommunen har öppnat dörrarna, säger My Kristiansson.

Vad är utmaningarna med jobbet?

– Att man måste läsa på och sätta sig in i yrket. Jag har ingen vårdbakgrund men är intresserad av att folk ska få med sig sin förmåga och de kunskaper de redan har om vården. Sedan är det en utmaning att förklara själva vårdsystemet i Sverige som kan vara väldigt främmande beroende på vilket land eleven kommer ifrån. Där är det inte bara att översätta rakt av.

All credd till SFI, men det jag tycker är positivt med yrkeskurser är att vi har ett konkret mål.

Vad skulle kunna bli bättre?

– Det skulle behövas en nationellt inriktad planering inom yrkes-SFI. Skolverket har inte utformat någon ram för hur kurserna ska se ut. Mycket hänger på hur ledningen i skolor och kommuner tänker. Att uppfinna hjulet i varje kommun tar på krafterna. Jag skulle också gärna se att det fanns mer anpassat material, bra läromedel saknas. Slutligen vill jag verkligen uppmana alla kommuner att våga öppna dörrarna och förstå att inget är omöjligt. Jag tror att det ibland kan vara lättare att göra beprövade saker. Allt vi gör här idag kanske inte fungerar till hundra procent, med det går framåt. Det ger resultat, säger My Kristiansson.

Vad är du mest stolt över?

– Att eleverna pallar att komma hit och lära sig nya sätt. Vi har några som arbetar extra inom hemtjänsten och de har kommit och sagt att ”vet ni vad, igår kunde jag faktiskt förstå vad min vårdtagare behövde för vi kunde kommunicera på svenska”. Det är sådana saker som gör att man sätter sig efter lektionen, läser på och pratar med andra. För det är mer sådant vi behöver, säger My Kristiansson.

Tillbaka till robotarna på Xenter. På ett bord åker nya Lego-figurer omkring och reagerar på olikfärgade lappar som ska symbolisera skräp. Om lappen är röd kör den vidare, om den är grön stängs roboten av.

Edrice Dehyar lägger en grön lapp tillrätta på bordsskivan. Han kommer från Kabul i Afghanistan där han är utbildad i systemvetenskap och hoppas fram-över komma in på en IT-säkerhetsutbildning.

– Jag tycker mycket om teknik så det här är ett väldigt bra sätt för mig att lära mig språket. Jag startade på SFI men det är mycket bättre här. Här pratar vi mer och diskuterar, skriver rapporter och samarbetar, säger Edrice Dehyar.

Klasskamraten Kanaan Alsayed är utbildad arkitekt och grafisk designer från Syrien. Hans mål efter robot-SFI är att läsa vidare till skylt- och storbildsproducent några lokaler bort i Xenter-huset.

– Jag skulle även vilja fortsätta jobba som grafisk designer, kanske som frilans. Det är det många som gör i yrket, säger Kanaan Alsayed.