”Farligt behandla alla elever med KBT”

Det manualbaserade programmet Disa används i landets skolor för att underlätta för högstadietjejer att förebygga stress och depressiva symptom.

Anette Wickström, docent och lektor på den tvärvetenskapliga Institutionen Tema vid Linköpings universitet, har tillsammans med två forskarkollegor granskat och analyserat genomförandet. Hon är kritisk till metoden.

– Vi pratar om behandlande metoder, Kognitiv beteendeterapi, som vanligtvis används för sjuka patienter, som här tillämpas på alla elever, säger hon.  

Enligt upplägget anlitar skolorna instruktörer från Disa:s utbildningsgrupp, som utbildar gruppledare på skolorna. De kan till exempel vara skolsköterskor, kuratorer, lärare och fritidspedagoger. Gruppledarna – det finns omkring 2500 utbildade i landets alla län utom två – leder sedan den manualbaserade kursen på skolan som omfattar omkring 10 tillfällen.

– Flickorna får gå igenom flera sidor med exempel på negativa tankar, till exempel ”jag önskar att jag vore död.” Det här kommer från tekniker som utövas på deprimerade människor, i en ambition att lära dem att omkonstruera sättet att tänka, från negativt till positivt.

– Det är en viktig teknik för deprimerade ungdomar i en behandlingssituation, men när det gäller elever som inte är deprimerade så kan det innebära att vi lägger på eleverna en problembild som inte fanns innan.

Disa är en förkortning för Depression in Swedish Adolescents. Men i elevernas manual står det för Din inre styrka aktiveras.

– Det är en förskjutning från behandlande program till stärkande aktivitet för vilka ungdomar som helst, säger Anette Wickström.

Hon uppger att det är problematiskt att gruppledarna sysslar med terapeutiska teorier trots att de inte har någon terapeutisk utbildning i grunden. Men också att metoden sätter igång grupprocesser som kan bli svårhanterade i ett forum som skolan.

– Eleverna uppmanas att dela med sig av känslor och tankar. Men de är involverade i andra sociala processer på raster och fritid och kan ta med sig de här samtalen dit. Det kan ha destruktiva följder.

Det är inte minst en svår situation för de elever som faktiskt har problem, menar hon.

– Jag har svårt att se att en grupp med klasskompisar är ett bra forum för att lyfta självmordstankar. Elever som har det behöver professionell hjälp utanför skolan.

Enligt Anette Wickström är införandet av Disa en följd av pressen på skolorna att lösa många problem.

– Det är mycket som läggs på skolorna. De har sett det här programmet som en möjlighet att beta av en punkt. Det är ibland en enkel väg att gå. Och möjligheten för skolorna att granska de här metoderna är mycket begränsad. Så den här frågan är större än Disa, säger hon.

Anette Wickström ser hellre att resurser bland annat läggs på att utöka elevhälsans och skolsköterskors samarbete med kuratorer och psykologer.

– Det finns ett vinstintresse i de här programmen, som kostar mycket pengar. Bättre vore kanske att lägga pengarna på fler lärare som kan hålla samtal utan manualer.