”Lärare betalar löneökningarna med att springa snabbare i korridorerna”

Förra året läste tankesmedjan Balans samtliga 290 kommuners budgetar för att undersöka politikers påståenden att de satsar på vård, skola och omsorg. Resultatet var lika nedslående som tydligt. I nio av tio kommuner hittade vi konkreta besparingskrav på välfärden.

Samtidigt ökade lärares löner mer än andra yrkesgruppers löner. Landets rektorer får alltså hantera kommunala sparkrav samtidigt som lönekostnaderna ökar. Eftersom få kommunpolitiker accepterar att rektorer tar beslut som riskerar att minska skolans kvalitet, måste rektorer att hantera det ökande glappet mellan krav och resurser genom att öka lärares arbetsbelastning.

Med andra ord: Lärare betalar sina löneökningar genom att springa allt snabbare i korridorerna. Det är såklart ett stort arbetsmiljöproblem. Eftersom ökade löner egentligen är något bra, blir motsatsförhållandet mellan högre löner och bättre arbetsmiljö ett pedagogiskt problem för lärarfacken. Hur ska man hantera att något som borde vara bra i praktiken är något dåligt?

För någon vecka sedan visade Lärarnas Riksförbund prov på hur man inte ska göra. I en debattartikel i Dagens Samhälle skrev LR:s ordförande följande om Gnosjö kommun som toppar LR:s lönelista för 2018:

”Det högsta utfallet ser vi i Gnosjö som verkligen har valt att satsa på sina lärare. Där får förbundets medlemmar en löneökning på 5,1 procent i snitt. Det är sådana siffror som vi skulle behöva se i hela landet. Gör som Gnosjö och satsa på skolan!”

I år finns även ett effektiviseringskrav på en procent för skolan i Gnosjö.

Satsar Gnosjö på skolan? En satsning uppstår först när rektorers möjligheter att bedriva skola förbättras från ett år till ett annat. 2018 kompenserades rektorerna i Gnosjös skolor för löneökningar på 3 procent. Kommunen valde dock att öka lärares löner med hela 5,1 procent, vilket alltså påstås vara en satsning på skolan och att satsa på lärare.

Tyvärr stämmer inte det. Gnosjös rektorers möjligheter att bedriva skola försämrades under 2018. Skillnaden mellan hur mycket lärares löner ökade och hur stor kompensationen för denna ökning var utgjorde sparkravet för 2018. De 2,1 procentenheter av löneökningen som politikerna inte kompenserade, jobbade lärarna in själva genom att springa snabbare, göra mer, vila mindre.

2019 blir läget ännu värre. I år finns även ett effektiviseringskrav på en procent för skolan i Gnosjö. Gnosjös lärare ska inte bara jobba in skillnaden mellan löneökningar och kompensation för löneökningar. De ska även jobba med Gnosjöandan i halsen och skynda sig en procent ytterligare jämfört med 2018.

Fackförbundens medverkan är nödvändig om vi ska kunna ändra den styrning som gör välfärdens medarbetare allt mer stressade. Men då behöver fackens fokus flyttas från lön till att synliggöra den så kallade New Public Management-styrningens skadliga effekter på arbetsmiljön.

Det är en enkel sak för kommunpolitiker att öka lärares löner, men en svår sak att finansiera dem. Vi tror att lärarfacken behöver uppmärksamma problemet med ofinansierade löneökningar, inte berömma kommuner som ökar lärares arbetsbelastning.

Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans

Åsa Plesner, Tankesmedjan Balans