Pedagogikens återkomst

Fyra av fem lärare och specialpedagoger anser att de inte har tillräcklig kunskap för att kunna bemöta och undervisa grundskoleelever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD, autism, ADD, olika språkstörningar och Tourettes syndrom.

Det framgår av en undersökning utförd av enheten för neuropsykiatriska utvecklingsstörningar vid Karolinska Institutet, som även ligger bakom ett upprop från ett antal forskare och patientorganisationer om förstärkt lärar- och rektorsutbildning samt kartläggning av skolornas organisation och kompetens när det gäller att ge elever med neuropsykiatriska funktionshinder förutsättningar att klara skolan.

Det är skrämmande att lärarna måste arbeta med de här individerna utan att de kan tillräckligt mycket, säger Steve Berggren vid KI-enheten där arbetsmetoder och kartläggningsinstrument för skolan arbetas fram i en intervju Skolvärlden den 15 oktober. Det som behövs, påpekar han, är mer kunskap men även att vi ska tänka i behov och inte i diagnos.

Tänka i behov och inte i diagnos! Under en längre tid har budskapet trummats in om diagnoser och medicinering som gör att elever fungerar i skolan. Bo-Lennart Ekström har i en avhandling visat hur neuropsykiatrin inom skolvärlden tillvunnit sig tolkningsföreträde framför pedagogiska och socialmedicinska förklaringar till varför elever får problem med inlärning och beteende. Psykiatrin på Gotland har till och med förklarat att man, i brist på skolpersonal som kan behovsanpassa undervisningen, måste medicinera ett stort antal elever som annars inte skulle behöva det.

Psykiater utan pedagogisk kompetens efterlyser mer behovsanpassad pedagogik i en skola som saknar psykiatrisk kompetens och efterlyser diagnoser och medicinskt kvickfix. Ingen enkel ekvation

Vilka är då de särskilda kunskaper som saknas? Enligt KI krävs adekvat bemötande, tydlighet, förutsägbarhet, struktur, personliga mål, motivation, livskvalité och social träning. Om skolan kartlägger elevens behov, kognitiva och sociala förmåga, blir det enklare att stötta säger Steve Berggren i Skolvärlden och framhåller att det är viktigt att eleven förstår uppgiften. Inte precis rocket science och borde vara självklara moment i en lärarutbildning som inte bara sysslar med utlärning utan även inlärning.

Är detta de pedagogiska och socialmedicinska perspektivens återkomst efter en tids diagnos- och medicinfixering? För inte kan lärarna förväntas kartlägga diagnoser som psykiatrin själv har stora svårigheter att avgränsa, som ofta förekommer samtidigt, flyter in i varandra och överlagras på olika sätt? 

Varför inte helt enkelt motverka stress och prestationshets bland såväl lärare som elever och skapa förutsättningar för en behovsanpassad pedagogik med särskild uppmärksamhet riktad mot lite annorlunda och känsliga barn? Det stimulerar lärandet för alla, det kan man verkligen hålla med KI-uppropet om.

Lars Lundström

dr i psykologi, leg psykolog och författare till boken ”LÄSNING – FRÅN BILD TILL BOKSTAV”