Forskarna ser samma mönster

”Hur kan det komma sig att en relativt stor andel lärare på en och samma gång är missnöjda med en rad arbetsvillkor och upplever att arbetet är meningsfullt? Varför är, med andra ord, många lärare nöjda med sin yrkesutövning som lärare samtidigt som de är missnöjda som anställda? Frågeställningarna har attackerats från flera håll med utgångspunkt från läraryrkets och skolans utveckling under de senaste 20 åren. Många lärare förefaller finna sitt yrkes mening i relationen med eleverna och i de nära arbetsvillkoren. Missnöjets källa förefaller å andra sidan vara förvandlingen av de nära arbetsvillkoren inom ramen för skolans utveckling under de senaste 10–15 åren, som bland annat resulterat i att lärarens roll som underordnad anställd betonats och att yrkesautonomin utmanats.”

Orden kommer från Anders Persson, professor i utbildningsvetenskap och sociologi vid Lunds universitet, som i en antologi från Arbetslivsinstitutet bidrog med kapitlet ”Nöjda som lärare, missnöjda som anställda”. Antologin kom ut 2006 – men Anders Persson hade kunnat skriva samma sak i dag.

– Det är ett välkänt mönster. Jag blir inte förvånad, säger han om Skolvärldens undersökning bland 1 100 lärare, som bland annat visar att de flesta är positivt inställda till sitt arbete och upplever att de i stor utsträckning har en professionell frihet att avgöra hur de ska jobba för att eleverna ska nå målen.

Samtidigt finns ett missnöje med arbetssituationen, bland annat för att tid och resurser är för knappa och dokumentationen för omfattande.

Samma mönster var tydligt redan för tio år sedan.

– Det var redan då lätt att koppla missnöjet till den skolutveckling som på olika sätt inskränkte lärarnas villkor. Man ville öka lärarnas styrbarhet och hitta sätt att få dem att bidra till en bättre måluppfyllelse, vilket gjorde att de fick mer uppgifter med dokumentation. Det här med styrbarhet är fortfarande lika aktuellt, säger Anders Persson. 

Han drar paralleller till den utredning av högskolans utbildningsutbud som förre universitetskanslern Lars Haikola nyligen gjort.

– Han kunde konstatera att ju mer politikerna rör i systemen, desto sämre blir de. Nu kan jag inte bevisa att det är just så även för skolan, men det finns påfallande få utvärderingar av de politiska reformerna och effekten av dem. Samtidigt har den politiska detalj­inblandningen i skolan varit osedvanligt frekvent de senaste 20 åren. Att lärarna upplever att de får en sämre arbetsmiljö och mindre utrymme att påverka utvecklingen kan ses som en effekt av politiska beslut.

Vad krävs för att lärarna ska bli mer nöjda även som anställda?

– Jag tror att lärarna behöver få en betydligt starkare ställning igen. Det är mycket möjligt att en del av de reformer som pågår kan bidra till detta.

Även Carola Aili, lektor i arbetslivspedagogik vid Lunds universitet, har tittat på resultaten från Skolvärldens enkätundersökning. Hon säger att svaren tyder på att lärarnas arbets­situation har förvärrats.
– För sju, åtta år sedan var det inte så många som övervägde att sluta. Det blir inte bättre – det är den tendensen jag ser när jag kollar igenom staplarna.

Carola Aili är ansvarig för forskningsprojektet ”Villkor för lärararbetets organisering”, som syftar till att ta reda på vad som hindrar eller möjliggör att en lärare kommer väl förberedd till undervisningen och tack vare det hitta positiva effekter både för lärarnas arbetsmiljö och för elevernas måluppfyllelse.

Vad är egentligen viktigt för att lärarna ska kunna utföra sitt jobb?, är en fråga som Carola Aili och hennes forskarkollegor ska försöka få svar på bland annat genom att följa ett antal arbetslag i två skånska kommuner i tre års tid. I en delstudie ingår även att enskilda lärare beskriver sina arbetsuppgifter.

Projektet – som bedrivs av Lunds universitet i samarbete med högskolan i Kristianstad – blir inte klart förrän 2017 men vissa saker kan Carola Aili se redan nu:

– Mycket av det som lärarna pekar på som viktigt – som att material ska finnas på plats – är enkelt att ordna, men fokus i debatten hamnar inte på den dagliga mikronivån utan någon annanstans. Det skulle inte vara något problem att ha personer som gör i ordning datorerna eller sopar upp pappersklipp från golvet. Det är mycket småjobb som tar tid och som inte är inplanerat men som ändå ska göras av lärarna, säger hon och tillägger:

– Det är bättre att börja längst ner och se till att det som lärarna tycker är viktigt kan bli gjort. Sedan kan man börja lägga specialprojekt ovanpå det. Det är ganska meningslöst att ha en massa projekt om lärarna inte sedan ges möjlighet att implementera dem konkret i sin arbetsvardag.

Det finns många tidstjuvar i lärarnas arbetsvardag – inte minst teknikstrul. Carola Aili tar ett exempel från ett arbetslag som ingår i forskningsprojektet, som skulle skicka ut en enkät till elevernas vårdnadshavare. Eftersom länken inte fungerade fick lärarna mejl och telefonsamtal från föräldrar och fick lägga tid på att kontakta IT-supporten.

– Det fanns ingen uppåt som tänkte på att enkäten skulle kunna skapa en massa jobb för lärarna. Man såg det bara som att: ”de skickar ut länken. Punkt”. Men sedan går det timmar av arbete för att föräldrar ringer och lärarna få gå ut med nya mejl och sedan ska svaren på enkäten sammanställas. Något som vid första tanke kan verka enkelt kan ta mycket tid.

Hon fortsätter:

– De flesta lärare i dag har mer tid utanför klassrummet än inne i det. Det finns en tro på att det mesta av det har betydelse för det som sker i klassrummet men så är det inte. När vi ber lärare plocka ut arbetsuppgifter som har betydelse för kvaliteten så svarar de ju inte ”vårt kvalitetssystem Qualis har haft betydelse för lektionen jag ska ha i eftermiddag”. Det är det ju ingen som säger.