”Lärarna kan vara lugna”

Michael Tengberg slår tvärsäkert fast att de nationella proven i svenska och svenska som andraspråk inte utgår från kursplanen och därmed inte stöder betygsättningen. Han drar den slutsatsen bland annat utifrån ett resonemang om att proven bygger på en sammanblandning av två begrepp, lässtrategier och läsprocesser. Men grundskolans lärare kan vara lugna. De nationella provens läsdel stöder betygsättning enligt kursplanen. 

De nationella provens läsdel bygger på omfattande och noggranna tolkningar av kursplanernas mål, centrala innehåll och de kunskapskrav som berör läsning. Att göra en tolkning av läroplanen och dess kunskapskrav är nödvändigt för att kunna omsätta styrdokumenten i ett nationellt prov. Det är riktigt att begreppet lässtrategier omnämns i kunskapskraven, och de skrivs i texterna fram som just strategier för att exempelvis ”förstå, tolka och analysera texter”.

De läsprocesser, inspirerade från det internationella läsförståelsetestet Pirls, som de nationella proven använder för att skilja olika uppgiftstyper åt är det sätt som i de nationella proven används för att tolka, förtydliga och konkretisera kunskapskraven om läsning. Tengberg hävdar i sin artikel att proven blandar samman begreppen läsprocesser och lässtrategier, vilket i sig är en feltolkning. Proven hävdar inte att det som prövas är lässtrategier, utan utgår från att de olika läsprocesser som frågorna i proven ställer krav på att eleverna klarar av, tillsammans visar en bild av läsförmågan att förstå, tolka och analysera text, alltså det som kunskapskraven beskriver. Läsprocesserna fungerar dessutom som ett verktyg för att säkerställa provets kontinuitet mellan åren, genom att mängden frågor inom varje process ska vara likvärdig. Därmed kan man med fog försvara att proven utgår från kunskapskraven och att de ger en hel del information om elevernas kunskaper i just läsning. Att hävda motsatsen, som Tengberg gör, kan leda till felaktiga föreställningar och oro hos såväl lärare som elever och föräldrar. 

Tengberg kritiserar även det sätt på vilket delproven vägs samman till ett provbetyg. Han påpekar helt riktigt att proven betygssätts annorlunda än när betyg sätts efter avslutad kurs, vilket visserligen kan uppfattas som ett problem. Här bör man dock ta provens syfte som utgångspunkt för att förstå Skolverkets avväganden av hur delproven sammanvägs. Provens två syften är dels att stödja en likvärdig bedömning och betygsättning, dels att ge underlag för analys av hur kunskapskraven uppnås på skolnivå, huvudmannanivå och nationell nivå. Det sammanvägda provbetyget finns främst för det andra syftet och fungerar som en prognos om vilket betyg som många elever utifrån provresultatet sannolikt kommer att få. Provbetyget har betydelse främst som analysinstrument på gruppnivå och tas därför inte fram enligt samma principer som kursbetyget. 

De nationella proven i svenska och svenska som andraspråk är inte ett examensprov som visar elevens fulla kunskapsprofil i ämnet, utan en hjälp och ett stöd för lärare och elever att få en uppfattning om elevens styrkor och eventuella svagheter inom olika delar av svenskämnet. Att, som Tengberg gör, hävda att proven inte kan fungera för detta, stämmer inte med det som proven verkligen visar. 

Maria Westman
Fil. dr., universitetslektor vid institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet, och projektledare för grundskolans nationella prov i svenska och svenska som andraspråk