npf

82 procent av lärarna säger att de skulle behöva mer planeringstid till eleverna med extra anpassningar.

Stöd och anpassningar

NPF: Lärare hinner inte med likvärdig undervisning

Lärare tvingas anpassa undervisningen efter fler elever med behov av särskilt stöd, stor brist på speciallärare och stödåtgärder som kommer alldeles för sent. Lagen som skulle underlätta för lärarna och elever med behov av särskilt stöd blev det motsatta. Det visar en ny undersökning av Skolvärlden.

Enkäten

Enkäten gjordes under maj–juni 2018 och gick ut till 2 500 medlemmar i Lärarnas Riksförbund. Svarsfrekvensen var 41,9 %.

Runt tusen lärare på grundskolor och gymnasier runt om i Sverige har svarat på Skolvärldens enkät. Svaren stärker bilden av att elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, inte får den hjälp eller det stöd de har rätt till och att lärarna inte har möjlighet att ge dem en likvärdig undervisning.

I juli 2014 ändrades skollagen så att en elev som riskerar att inte uppnå kunskapskraven ska kunna få snabbare stöd i form av extra anpassning i undervisningen. Skolreformen skulle ta bort det långa och krävande administrativa arbetet och ge eleverna hjälp utan att det krävdes formella beslut och upprättade åtgärdsprogram. Men Skolvärdens enkät bekräftar att det i stället blivit mer jobb för lärarna – inte mindre.

”Det känns frustrerande när man sitter kanske två-tre timmar och skriver en anmälan som kommer tillbaka veckan efter för att man skrivit för lite om barnets positiva egenskaper eller hemförhållanden när barnen behöver hjälp här och nu för att fungera (…)”, berättar en lärare.

Trots att lärare gjort bedömningen att elever behöver stöd och anmält till utredning på skolan så är det många som får tillbaka eleverna för att skolledningen inte anser att de anpassat undervisningen tillräckligt. Det innebär att den ordinarie läraren får ta hand om elever som de egentligen bedömt behöver särskilt stöd.

35 procent av de tillfrågade lärarna i Skolvärldens undersökning svarade att skolan lyckas ganska dåligt med undervisningen för de här barnen.

Sven Bölte
Sven Bölte

– Målet måste vara att ingen svarar ja på den här frågan, att alla lärare ser att även de här barnen får en bra skolgång och utbildning, säger Sven Bölte, psykolog och professor i barn- och ungdomspsykiatrisk vetenskap vid Karolinska Institutet.

I kommentarfälten berättar lärarna med egna ord om orsaken.

”För få speciallärare eller specialpedagoger i förhållande till elever som har olika problematiker/diagnoser”, skriver en lärare.

Flera lärare uttrycker frustration över situationen och säger att den enskilde läraren har svårt att hinna med alla anpassningar som krävs för att klara inkludering.

En annan lärare:

”Anpassningarna knäcker oss lärare. Det är mycket svårare att vara lärare i dag än när jag började 1981 . Den psykiska ohälsan bland eleverna ökar och det är något som vi lärare inte är utbildade för”, säger en lärare.

Att anpassa undervisningen efter barn som behöver särskilt stöd tar inte bara tid av lärarna, det kräver också kunskap som de ofta inte har. Enligt en kartläggning av Karolinska Institutet var det bara en på 20 lärare som ansåg sig ha tillräcklig utbildning för att undervisa barn med NPF-diagnos.

– Jag tror att elevhälsan på många skolor kan bli bättre och involveras mer, men också att skolan – från ledningen och nedåt till alla anställda – måste etablera systematiskt kvalitetsarbete där alla, även personal i matsal och städning, drar åt samma håll för elever med NPF:s behov. Kontinuerlig fortbildning för lärare vad gäller den här problematiken behövs, säger Sven Bölte.

Han tror att det i dag finns en övertro på diagnoser, att många tror att en diagnos löser situationen, medan det behövs konkreta lösningar för konkreta individer i konkreta sammanhang.

– Upp till 15 elever i en klass beräknas inte hänga med i den ordinarie undervisningen. Jag tror att om man från början har en enkel, strukturerad och tydlig undervisning där alla vet exakt vad de ska göra och inte göra och vad förväntningarna och målen är, så hänger även många av de här barnen med, och det är ju egentligen bara bra för alla, säger Sven Bölte.

Två till tre personer i varje klass har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i någon form. Det kan vara adhd, autismspektrumdiagnoser, inlärningssvårigheter, motoriska störningar och språkstörningar.

– Jag tror att skolan måste utvecklas och vara redo att också ta hand om de här barnen, inte skicka dem vidare utanför skolan, säger Sven Bölte.

En tredjedel av lärarna som svarade på Skolvärldens undersökning uppgav att runt 30 procent av eleverna i deras klass eller undervisningsgrupp behöver extra anpassningar. En fjärdedel av lärarna uppgav att var fjärde elev behöver särskilt stöd i samma grupp. Och hela 82 procent av lärarna säger att de skulle behöva mer planeringstid till eleverna med extra anpassningar.

Drygt hälften av lärarna anser inte att alla elever på deras skola får det stöd som de behöver för att nå målen.

– Läraryrket ser inte ut som det gjorde på 70-talet. I dag är det viktigt att lärare kan hålla i klasser med en rad olika personligheter och de behöver fortbildning för att få kunskap inom det här området, säger Sven Bölte.

En orsak till att många elever med NPF inte får den hjälp och stöd de behöver är den stora bristen på special-lärare.

”Behoven överstiger den personal som finns. De som arbetar inom elevhälsan gör ett mycket bra jobb men de räcker inte till”, förklarar en lärare i Skolvärldens undersökning.

Lisbeth Ahlqvist, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, känner igen bilden av för få special-lärare för elever med NPF. Dessutom ser hon ofta att det är svårt att hitta speciallärare och svårt att få dem som arbetar att stanna kvar.

– Det är stor lärarbrist och brist på speciallärare och det här är ett jobb som egentligen gagnas av att det finns en kontinuitet och det är ett bekymmer, säger hon. Det är eleverna med störst behov som drabbas av det här.

Det bekräftas också i undersökningen.

Det är eleverna med störst behov som drabbas av det här

”Vi har ganska stor omsättning av personalen i elevhälsan, då vi har bytt både psykolog och kurator för ofta för att kunna jobba fram en stabil elevhälsogrupp.”, skriver en lärare.

Skolvärldens enkät visar också att det på många skolor finns åtgärdsprogram för elever med NPF, men att det är svårt att genomföra i praktiken.

– Ibland kan jag känna att det kan behövas ett tvålärarsystem, en extra lärare i klassen med pedagogisk kompetens, men då behövs det fler lärare, säger Lisbeth Ahlqvist.

I flera kommentarer i enkäten vittnar lärare om en eller två speciallärare på flera hundra elever.

”På vår skola saknas speciallärare. Vi har en på cirka 400 elever vilket är alldeles för lite”, berättar en lärare. ”Skolan har över 650 elever men endast en special-lärare och en specialpedagog”, säger en annan.

Specialpedagogiska skolmyndigheten har uppmärksammat att det behövs kompetensutveckling för att möta skolornas behov.

– Vi har studiepaket som riktar sig till elevhälsan, men också till skolpersonal som arbetar med elever med NPF, säger Lisbeth Ahlqvist.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm