Annons

Ämnesbetyg eller kursbetyg?

Ämnesbetyg kontra kursbetyg – gymnasieskolans inre verksamhet måste diskuteras, liksom betygens roll, innan eventuellt nytt betygssystemet bestäms.

Regeringen har beslutat att ge gymnasieutredningen i uppdrag att analysera för- och nackdelar med ämnesbetyg, i jämförelse med dagens kursbetyg. Man ska undersöka möjligheterna att återinföra ämnesbetyg i gymnasie- och gymnasiesärskolan. För att man ska kunna avge ämnesbetyg krävs då kanske att ”kurser blir egna ämnen” eller att ”ämnen blir egna kurser”, eller tänker man sig kopplingen innehåll, kontroll och betyg på något annat sätt?

Systemet med ämnesbetyg i en kursorganiserad skola haltar och hur tänker ansvariga politiker här? Om ämnesbetyg ska ersätta kursbetyg, hur ska då verksamheten organiseras så att betygssystemet passar? Betygssystem är sammankopplade med inhämtandet av kunskaper, färdigheter och förmågor, som sedan redovisas, kontrolleras, bedöms och betygssätts. Det bör under alla förhållanden vara ett fokus på undervisningens organisation och inte enbart på vilken typ av betyg som ska avges. Kursbetygen har visserligen kritiserats för att förhindra ämnesfördjupning, orsaka stress och bidra till ökade avhopp från gymnasieskolan i förtid. Varje kursbetyg blir ett slags slutbetyg. Vilka eventuella konsekvenser får ämnesbetyg för tillträde till högre utbildning behöver också utredas.

Uppdraget att utreda ämnesbetyg reser på nytt frågor om vad ett skolämne egentligen är och om undervisningen i skolan på nytt ska bli skolämnesorganiserad. I min doktorsavhandling [1] om metodikämnets utveckling sedan 1800-talets mitt och fram till 1980-talet studerade jag skolämnesutvecklingen, som låg väldigt nära metodikämnets utveckling. I anslutningen till avhandlingsarbetet funderade jag mycket över skolämne som fenomen. Min blogg består av kritiska reflektioner om skolämnen och vad de egentligen är och vad en förändring från kursbetyg till ämnesbetyg kan innebära.

I folkskolan fanns exempelvis kristendom, modersmål och räkning. Dessa ämnen har försvunnit och ersatts med andra skolämnen som orienteringsämnen, svenska och matematik. Skolämnen är absolut inga statiska konstruktioner. De förändras, utvecklas och avvecklas. Skolämnen förändras till rubrik, innehåll och form.  Ett skolämne utgörs av en rubrik för skolundervisning inom ett bestämt och avgränsat område. I ett skolämne finns information som fogas samman av någonting gemensamt, förenklat uttryckt. Ett skolämne är tänkt att innehålla sådant som gör att eleverna klarar sig bättre i livet och dessutom sådant som gör att hela vårt samhälle fungerar bättre. Givetvis ska dessa konstruerade skolämnen möjliggöra för eleverna att lära sig innehållet och lärare ska naturligtvis också kunna undervisa om detta innehåll. Detta har ibland varit problem som vi alla vet.

En lång rad faktorer påverkar skolämnen. Skolan är politiskt styrd och politisk påverkan kan förändra skolämnena såväl till innehåll som till form. Vetenskapliga rön och nya insikter påverkar också skolämnen. På ett övergripande plan är det Sveriges riksdag och ansvarig myndighet, Skolverket, som anses ha stor betydelse för ett skolämnes framväxt och utformning, medan lärarna och eleverna betyder mest för skolämnens konkreta och praktiska genomförande i klassrummet. Tolkningarna av styrdokumenten är väldigt olika, vilket gör att ett ämnes praktiska inriktning förändras.

Lärarutbildningen påverkar också skolämnenas utveckling på olika sätt. Lärarutbildningen används också tätt som oftast för att förändra och utveckla skolan. Dessutom har många lärarutbildare varit och är läromedelsförfattare idag. Läromedel har haft och har även idag mycket stor påverkan på skolämnesutvecklingen. Ibland har läromedlet till och med varit lika med kursen i ämnet, och inte de anvisningar som getts. Utrustning, lokaler och en rad andra faktorer påverkar också skolämnens utveckling.

I de flesta skolämnen ska eleverna inhämta kunskaper, färdigheter och förmågor och det som inhämtas ska sedan redovisas och kontrolleras, bedömas och betygssättas. Så långt är de flesta överens. Betygssystemet anses främja lärande, premiera hårt arbete och spegla de kunskaper eleverna faktiskt har. Varje lärare vet naturligtvis att så inte är fallet. Men vi låtsas, i alla fall.

En övergång till ämnesbetyg skulle kanske kunna minska såväl elevers som lärares känsla av stress, men det kan finnas andra sätt att göra detta också. Därför ska också utredningen titta på andra alternativ, vilket är klokt. Då även betygsstegen och kunskapskravens utformning kan orsaka stress har Skolverket i uppdrag att utvärdera dessa och föreslå förändringar. Intressant, eftersom vi har influerats av de internationella betygssystemen.

Fler unga måste klara av gymnasieskolan med godkända betyg vare sig det är kursbetyg eller ämnesbetyg. En gymnasieutbildning är i det närmaste en förutsättning för att en ung person ska kunna få ett jobb och börja etablera sig i arbets- och samhällslivet. Signaler om att kursbetygen ökar risken för avhopp måste givetvis tas på allvar. Införandet av kursbetyg och målrelaterade betyg sägs ha minskat andelen som fullföljer gymnasieskolan.

Det krävs en djupare analys av hur gymnasieskolans verksamhet är planerad och hur betygssystemet påverkar unga människors möjligheter att klara gymnasieskola. En någorlunda enig lärar- och forskarkår hävdar att betygens funktion är att sortera eleverna i ”prima” och ”sekunda”. Genom sorteringen gynnas de elever, som från början fått förutsättningar att klara sig bra i gymnasieskolan. De får extra motivation genom de betyg de får. Dessa elever kan också vara säkra på att hamna före de andra i kön till de goda akademiska utbildningarna som leder till högstatusyrken.

För de svaga eleverna är betygen näst intill förödande. Genom kursbetyg eller ämnesbetyg får de klart för sig att de tillhör de allra sämsta eleverna. De saknar förutsättningar att följa med i undervisningen, men måste ändå delta i de täta proven. De tappar de viktigaste drivkrafterna för skolarbetet, lusten att lära och framgången i lärandet. De tappar också självförtroende och framtidstro.

Ämnesbetyg eller kursbetyg?

[1] Morberg, Å (1999) Ämnet som nästan blev Stockholm: Lärarhögskolans förlag

Reagera på inlägget:

Facebook kommentarer