Annons

Vi har mycket att lära av andra länders lärarutbildningar

Nyanlända lärare ska äntligen få ett snabbspår in på arbetsmarknaden. Stockholms stad vill att nyanlända med lärarbakgrund ska kunna få fasta lärartjänster inom en tid på två år. Stockholms stad satsar friskt på ett snabbspår med språkstudier, praktik och validering. Skolborgarrådet i Stockholm Olle Burell har presenterat en samlad satsning på nyanlända lärare som snabbt ska få arbete. Det är ett mycket lovvärt initiativ av Stockholms stad. Jag diskuterar modellen och belyser ett par problem i anslutning till Stockholms stads satsning.

Om en lärare kommer till Sverige med utländsk bakgrund så kan det ta hela 6-7 år att ta sig igenom hela svenska utbildningssystemet, innan man blir legitimerad lärare. Jag har själv hjälpt många utländska akademiker och sett detta personligen. Det är förödande för individer och för vårt samhälle. Det är inte rimligt att det får ta så lång tid.

Utbildningen som Stockholms stad anordnar bygger på parallella intensiva studier i svenska med skuggning av en modersmålslärare som undervisar i personens modersmål. Sedan följer auskultation och seminarier. När den nyanlända läraren börjar känna sig hemma i svenskan kan han/hon praktisera och vikariera i en av kommunens skolor. Stockholms stad visar en tilltro till utländska lärarutbildningar, vilket är ovanligt idag i Sverige. Uppläggningen ser bra ut. Den misstänksamhet som finns mot utländska lärarutbildningar har förvånat mig oerhört. Hur kan vi tro att vi är världsbäst? Vi har inte så mycket att slå oss på bröstet för i jämförelse med andra länders lärarutbildningar.

Parallellt med studierna och praktiken ska lärarens utländska utbildning valideras. Här måste tiden för validering kortas väsentligt. Jag har hjälpt många nyanlända lärare med validering och haft underlaget klart på någon vecka under förutsättning att man kan få kontakt med det universitet som utfärdat examen. Sedan tar UKÄ flera år på sig innan beslut kan fattas? Effektiviteten måste öka. Det är inte rimligt.

Satsningen är alltså beroende av att regeringens planerade snabbspår också kommer ner i att validering och vidareutbildning ska ta som högst två år. Stockholms stads mål är att kunna tillsvidareanställa så många det bara gå. Stockholms stad har inlett ett samarbete med ett flertal myndigheter inom ramen för projektet: Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, SKL, Stockholms universitet, Universitets- och högskolerådet, Skolverket och Länsstyrelsen Stockholm.

I Stockholms stad finns mellan 100 och 120 nyanlända lärare. Satsningen ska från start omfatta 30 personer per termin. Stockholms stad behöver anställa mellan 1 000 och 1200 nya lärare om året, så ett tillskott på 60 lärare per år skulle motsvara 5 procent av dem. Ju fler som kommer hit med den bakgrunden, desto bättre för oss. Vi har även mycket att lära oss av deras erfarenheter, där de kan bidra med ett utifrånperspektiv på den svenska skolan, säger skolborgarrådet.

Det låter verkligen bra. Lite ödmjukhet inför andra lärarutbildningars kvalitet är ovanligt.

Satsningen som Stockholms stad gör är mycket lovvärd. Jag har hjälpt många invandrarakademiker som varit högutbildade, som det svenska utbildningsystemet helt tagit lusten av. De har varit mycket välutbildade, men deras utbildning räcker inte i Sverige. Vi accepterar inte andra lärarutbildningar.

Hur kan vi ha hamnat så snett kan man undra. Jag arbetar såväl på europeisk och global nivå och vi har mycket att lära här.

Reagera på inlägget:

Visst har vi en ökad skolsegregation!

Det har betydelse vilka kamrater man möter i klassrummet. Det är känt av alla: skolpolitiker, huvudmän, lärare, föräldrar och elever. Enligt lag har alla barn och unga i vårt land rätt till en likvärdig skola. Var man än bor och oavsett socioekonomisk bakgrund ska utbildningen hålla hög kvalitet. Kort sagt: Vi ska ha bra skolor till alla barn och unga. Utbildningssystemet ska kompensera för barn och ungas olika bakgrund och andra olikartade förutsättningar. Det är så det är tänkt. Skolverket sägs ha haft olika uppfattningar om likvärdigheten i den svenska skolan. Först några ord om detta.

Hur kan Skolverket mäta likvärdighet i skolsystemet? Beroende på vilka mått man använder får man olika resultat och olika bilder. Skolverkets bedömning av likvärdigheten bygger på olika slags indikatorer, som analyserats och diskuterats och detta sammantaget visar hur likvärdigheten är och hur utvecklingen egentligen ser ut. Skolverkets bedömningar bygger på nya resultat, från Skolverkets egna analyser, forskning och internationella kunskapsmätningar. Det framstår, förstås, som om Skolverket inte vet riktigt. Men alla andra intressenter vet att segregationen ökar och att utbildningen inte är likvärdig. Vad beror det på? Vad ska man göra åt detta?

Om skolan nu fortsättningsvis ska vara en sammanhållande kraft i ett demokratiskt och öppet samhälle är det nödvändigt att den fortsättningsvis också blir en mötesplats för elever med olika bakgrund och olika förutsättningar. Men skolans roll som mötesplats för elever med olika bakgrund och olika förutsättningar håller på att förlora sin roll. Det är problematiskt. Barn och unga som ska fostras till sociala medborgare och skolan har då en avgörande roll. Man kan lära sig saker överallt i samhället, men för att barn och unga ska bli sociala varelser är skolans roll unik.

Egentligen vet alla också vad som bidrar till goda förutsättningar för att skapa en bra skola. Detta helt oberoende av vad Skolverket presenterar för resultat.

En del av segregationen förklaras genom det fria skolvalet.  Det förstår vi alla. Elever med högutbildade föräldrar som tjänar bra och bor bra väljer skola. Elevernas socioekonomiska bakgrund och familjebakgrunden har avgörande betydelse för valet av skola.

Resultatskillnaderna som finns mellan skolor beror på ökad sortering av elever på olika skolor, dvs. en ökad skolsegregation.  Det fria skolvalet används främst av eliten för att undvika kontakt med mindre privilegierade grupper. Detta är orsaken till ökande resultatskillnader mellan skolor, enligt en forskningsstudie, Bo Malmberg, Stockholms Universitet. Vi har också en ökad boendesegregation i hela landet, framförallt utifrån medborgares bakgrund. Invandrare bor för sig och svenskar för sig. Elever med svensk bakgrund söker sig också bort från kommunala skolor där andelen elever med utländsk bakgrund är hög. Svagare elevgrupper, exempelvis nyanlända elever, riskerar att drabbas negativt, både vad gäller skolresultat och framtidsutsikter.

Lärarnas förväntningar på eleverna i klassrummet påverkas av den generella nivån i klassrummet. Starka elevgrupper har högre förväntningar på sig från lärare, än svaga elevgrupper. En annan risk med ökad skolsegregation är att erfarna och kunniga lärare och rektorer söker sig ifrån skolor med en ökande andel elever med svåra förutsättningar.

Kommunala och enskilda huvudmän måste sätta in rätt resurser i form av stöd, skickliga lärare och rektorer där de bäst behövs., dvs. i de problematiska miljöerna. Det kan kanske till en del kompensera för bristande likvärdighet.  Ökade ekonomiska resurser behövs också till de problematiska miljöerna. Man kan också styra var friskolor får tillåtelse att etableras. Det är hur som helst dags att börja agera och ta ansvar för att motverka de ökade skillnaderna och sträva efter en likvärdig skola inte bara i ord utan i handling, åtgärder och ställningstaganden.

Alla skolor ska vara bra skolor – dit måste vi komma, hller hur?

Reagera på inlägget:

Med KTP School kan vi få fler forskare till skolan

Knowledge Transfer Partnership (KTP) är en fyrtioårig engelsk utvecklingsmodell som innebär att en forskare knyts till ett företag eller en verksamhet och arbetar i ett treårigt projekt som forskaren planerat själv i samråd med verksamheten. Projektet går ut på att bidra till en vetenskaplig utveckling av verksamheten. Erfarenheterna är mycket goda från England. Det slutar i regel med att forskaren anställs efter avslutad projekttid.

Modellen används i näringslivet idag, men skulle mycket väl kunna användas på exempelvis förskolor eller skolor. Det skulle kunna hjälpa till att sätta fart på det redan beslutade karriärplaneringssystemet, som inte fungerar. Bloggen förespråkar KTP School, det vill säga Knowledge Transfer Partnership School, som en fruktbar modell för att få forskarutbildade till skolan. Det kan också vara en modell för att fånga upp lärare som gått forskarskolor, som annars går tillbaka till sina vanliga tjänster.

Lärare ska forska. Forskare har andra förutsättningar att granska sin verksamhet kritiskt och utveckla den än andra icke forskarutbildade förskollärare eller lärare. Lärare ska gå forskarutbildning på betald arbetstid, förskollärare till licentiatexamen, grundlärare/gymnasielärare till doktorsexamen. Sedan ska dessa forskare kunna ansöka om en lektorstjänst i förskolan eller skolan. De forskarutbildade lärarna ska delvis få andra arbetsuppgifter, som ska ta vara på de nyförvärvade vetenskapliga kunskaperna, men undervisningen skall ändå vara en huvuduppgift för den forskarutbildade förskolläraren eller läraren. Lektorsreformen syftar till att öka lärares utvecklingsmöjligheter och ge ytterligare karriärsteg. 

I stort sett ingen huvudman bekostar lärares forskarutbildning idag. Det finns kanske undantag, men i Gävleborgs finns (mig veterligen, efter noggranna efterforskningar) ingen forskarstuderande lärare som fått stöd. Jag hade ett uppdrag från Högskolan i Gävle att arbeta med karriärplanering för två år sedan. Alla lärare som deltog i seminarierna ville fortsätta sina studier på forskarutbildningsnivå. Lärarfacken stöttade karriärplaneringsseminarierna, liksom enskilda entusiastiska lärare, men arbetsgivarna/huvudmännen gav kalla handen. ”Vi har inte råd”. Lärare behöver stanna kvar på sina tjänster i förskolan eller skolan.

I skolan har man anställt så kallade förstelärare som har till uppgift att göra läraryrket mer attraktivt och säkra god undervisning för elever. Reformen med förstelärare gäller alla skolformer, utom förskolan. Förstelärare måste ha lärarlegitimation. Lärare som har frågor om så kallade karriärtjänster (förstelärare och lektorer) ska i första hand vända sig till sin arbetsgivare som är ansvarig för den typen av karriärtjänst. De utvärderingar som gjorts visar att dessa förstelärare har svårt att finna sin roll i skolan.

Sammanfattningsvis:

Det finns inte lektorer som stöd för den vetenskapligt grundade skolan. Förstelärare har inte funnit sin roll. Regeringens satsning på karriärtjänster för lärare kan beröra ca 17 000 karriärtjänster och omkring var sjätte utbildad lärare. Redan hösten 2014 var uppemot 15 000 lärare permanenta förstelärare. Reformen bygger på att det är huvudmännen som skapar, utformar och tillsätter tjänsterna och att finansieringen sker utifrån höjda statsbidrag. Det gör att det rör sig om en variation vad gäller antal förstelärare, hur deras tjänster och arbetsuppgifter utformas, hur tillsättning går till, hur organisationen byggs upp kring deras utvecklingsarbete och vilka resultat som åstadkoms.

Ett KTP School-projekt skulle kunna lösa problem i skolväsendet. Eftersom inga lärare får gå forskarutbildning kan ett projekt med en forskare anställd på några år delvis ersätta detta. Förstelärare har inte hittat sin plats i skolan och de första utvärderingarna visar att stöd behövs. Den forskare som kan anställas i KTP School-projekt kan lösa dessa problem och i någon mån tills vidare ersätta de lektorstjänster som ska bemannas. Efter tre år kanske den anställde projektledaren kan anställas permanent i skolan.

Viken högskola nappar på den här idén? Vilka kommuner vill vara med? Det finns ett finansieringsproblem, men det borde gå att lösa. 

Reagera på inlägget:

Ämnesbetyg eller kursbetyg?

Ämnesbetyg kontra kursbetyg – gymnasieskolans inre verksamhet måste diskuteras, liksom betygens roll, innan eventuellt nytt betygssystemet bestäms.

Regeringen har beslutat att ge gymnasieutredningen i uppdrag att analysera för- och nackdelar med ämnesbetyg, i jämförelse med dagens kursbetyg. Man ska undersöka möjligheterna att återinföra ämnesbetyg i gymnasie- och gymnasiesärskolan. För att man ska kunna avge ämnesbetyg krävs då kanske att ”kurser blir egna ämnen” eller att ”ämnen blir egna kurser”, eller tänker man sig kopplingen innehåll, kontroll och betyg på något annat sätt?

Systemet med ämnesbetyg i en kursorganiserad skola haltar och hur tänker ansvariga politiker här? Om ämnesbetyg ska ersätta kursbetyg, hur ska då verksamheten organiseras så att betygssystemet passar? Betygssystem är sammankopplade med inhämtandet av kunskaper, färdigheter och förmågor, som sedan redovisas, kontrolleras, bedöms och betygssätts. Det bör under alla förhållanden vara ett fokus på undervisningens organisation och inte enbart på vilken typ av betyg som ska avges. Kursbetygen har visserligen kritiserats för att förhindra ämnesfördjupning, orsaka stress och bidra till ökade avhopp från gymnasieskolan i förtid. Varje kursbetyg blir ett slags slutbetyg. Vilka eventuella konsekvenser får ämnesbetyg för tillträde till högre utbildning behöver också utredas.

Uppdraget att utreda ämnesbetyg reser på nytt frågor om vad ett skolämne egentligen är och om undervisningen i skolan på nytt ska bli skolämnesorganiserad. I min doktorsavhandling [1] om metodikämnets utveckling sedan 1800-talets mitt och fram till 1980-talet studerade jag skolämnesutvecklingen, som låg väldigt nära metodikämnets utveckling. I anslutningen till avhandlingsarbetet funderade jag mycket över skolämne som fenomen. Min blogg består av kritiska reflektioner om skolämnen och vad de egentligen är och vad en förändring från kursbetyg till ämnesbetyg kan innebära.

I folkskolan fanns exempelvis kristendom, modersmål och räkning. Dessa ämnen har försvunnit och ersatts med andra skolämnen som orienteringsämnen, svenska och matematik. Skolämnen är absolut inga statiska konstruktioner. De förändras, utvecklas och avvecklas. Skolämnen förändras till rubrik, innehåll och form.  Ett skolämne utgörs av en rubrik för skolundervisning inom ett bestämt och avgränsat område. I ett skolämne finns information som fogas samman av någonting gemensamt, förenklat uttryckt. Ett skolämne är tänkt att innehålla sådant som gör att eleverna klarar sig bättre i livet och dessutom sådant som gör att hela vårt samhälle fungerar bättre. Givetvis ska dessa konstruerade skolämnen möjliggöra för eleverna att lära sig innehållet och lärare ska naturligtvis också kunna undervisa om detta innehåll. Detta har ibland varit problem som vi alla vet.

En lång rad faktorer påverkar skolämnen. Skolan är politiskt styrd och politisk påverkan kan förändra skolämnena såväl till innehåll som till form. Vetenskapliga rön och nya insikter påverkar också skolämnen. På ett övergripande plan är det Sveriges riksdag och ansvarig myndighet, Skolverket, som anses ha stor betydelse för ett skolämnes framväxt och utformning, medan lärarna och eleverna betyder mest för skolämnens konkreta och praktiska genomförande i klassrummet. Tolkningarna av styrdokumenten är väldigt olika, vilket gör att ett ämnes praktiska inriktning förändras.

Lärarutbildningen påverkar också skolämnenas utveckling på olika sätt. Lärarutbildningen används också tätt som oftast för att förändra och utveckla skolan. Dessutom har många lärarutbildare varit och är läromedelsförfattare idag. Läromedel har haft och har även idag mycket stor påverkan på skolämnesutvecklingen. Ibland har läromedlet till och med varit lika med kursen i ämnet, och inte de anvisningar som getts. Utrustning, lokaler och en rad andra faktorer påverkar också skolämnens utveckling.

I de flesta skolämnen ska eleverna inhämta kunskaper, färdigheter och förmågor och det som inhämtas ska sedan redovisas och kontrolleras, bedömas och betygssättas. Så långt är de flesta överens. Betygssystemet anses främja lärande, premiera hårt arbete och spegla de kunskaper eleverna faktiskt har. Varje lärare vet naturligtvis att så inte är fallet. Men vi låtsas, i alla fall.

En övergång till ämnesbetyg skulle kanske kunna minska såväl elevers som lärares känsla av stress, men det kan finnas andra sätt att göra detta också. Därför ska också utredningen titta på andra alternativ, vilket är klokt. Då även betygsstegen och kunskapskravens utformning kan orsaka stress har Skolverket i uppdrag att utvärdera dessa och föreslå förändringar. Intressant, eftersom vi har influerats av de internationella betygssystemen.

Fler unga måste klara av gymnasieskolan med godkända betyg vare sig det är kursbetyg eller ämnesbetyg. En gymnasieutbildning är i det närmaste en förutsättning för att en ung person ska kunna få ett jobb och börja etablera sig i arbets- och samhällslivet. Signaler om att kursbetygen ökar risken för avhopp måste givetvis tas på allvar. Införandet av kursbetyg och målrelaterade betyg sägs ha minskat andelen som fullföljer gymnasieskolan.

Det krävs en djupare analys av hur gymnasieskolans verksamhet är planerad och hur betygssystemet påverkar unga människors möjligheter att klara gymnasieskola. En någorlunda enig lärar- och forskarkår hävdar att betygens funktion är att sortera eleverna i ”prima” och ”sekunda”. Genom sorteringen gynnas de elever, som från början fått förutsättningar att klara sig bra i gymnasieskolan. De får extra motivation genom de betyg de får. Dessa elever kan också vara säkra på att hamna före de andra i kön till de goda akademiska utbildningarna som leder till högstatusyrken.

För de svaga eleverna är betygen näst intill förödande. Genom kursbetyg eller ämnesbetyg får de klart för sig att de tillhör de allra sämsta eleverna. De saknar förutsättningar att följa med i undervisningen, men måste ändå delta i de täta proven. De tappar de viktigaste drivkrafterna för skolarbetet, lusten att lära och framgången i lärandet. De tappar också självförtroende och framtidstro.

Ämnesbetyg eller kursbetyg?

[1] Morberg, Å (1999) Ämnet som nästan blev Stockholm: Lärarhögskolans förlag

Reagera på inlägget:

Skolåret 2015: Hur förhindrar vi skolattacker?

2015 kommer vi att minnas som året då våldet kom på riktigt till den svenska skolan. En maskerad gärningsman gick till attack med ett svärd mot flera personer på skolan Kronan i Trollhättan. En elevassistent avled direkt vid attacken, en elev samt gärningsmannen dog på sjukhus under eftermiddagen samma dag. Även en av skolans lärare dog ett par veckor senare. Attacken tog tre människors liv.

Den här attacken är det många som kommer att minnas från 2015. Skolan Kronan är välkänd sedan långt tillbaka. En av mina seminariekamrater har arbetat som rektor där och hennes dotter tjänstgjorde på skolan när gärningsmannen gick till attack. Hon låste in sig med sina barn i ett klassrum och hon och hennes barn klarade sig helskinnade från attacken med blotta förskräckelsen.

Flera dödsskjutningar har förekommit världen över i skolor på senare år. I omvärlden, framförallt i USA, har ett stort antal barn dödats av andra barn på skolor. Exempelvis Columbine High School i Littleton, Colorado, USA, där två 18-åringar 21 maj 1999 öppnade eld och kastade bomber mot sina kamrater. 15 dödades och ett stort antal människor skadades. Det finns listor med liknande händelser på nätet. Den värsta skolmassakern, där en elev gått till attack, inträffade i Virginia i USA i april 2007. En 23-årig student sköt 32 människor och tog sedan sitt eget liv. Det är den värsta skolmassakern i USA:s historia och också det enskilda skottdramat i USA som krävt flest offer.

Många föreslår beväpnade vakter i alla amerikanska skolor. Det finns beväpnade vakter i skolor världen över och det kan bli en realitet även i Sverige.  I kommuner som planerar att bygga nya skolor har tankarna nu väckts på att bygga annorlunda än vad man gjort hittills för att trygga barnens säkerhet. I princip alla våra skolor i Sverige är byggda öppna. Det här är något man numera tittar på när man bygger nya skolor.

Min personliga reflektion är att vi nu, vare sig vi vill det eller inte, går mot en utveckling där vi har mer av lås och mer av hinder. Jag tror inte på principen att skolorna ska låsas och vaktas av beväpnade vakter. Blir det så är det en förödande utveckling. I USA, där man har omfattande säkerhetsrutiner med beväpnade vakter, rigorösa kontroller och låsta skolor inträffar ändå skolskjutningar. Hur ska man veta vem som kan bli nästa attentatsman? Det finns ingen enkel metod att förutse det. Det går inte att hitta någon ”quick fix” för att förhindra skolattacker. Det här är alldeles för komplicerat.

Vad är det som gör att en ung människa är så fylld av hat mot människor med en mörkare nyans på hud och hår, att han väljer att mörda? Att stoppa en sådan gärningsman genom mer bevakning och lås på skolor och andra offentliga lokaler är inte någon effektiv lösning, visar forskning. Det handlar i stället om ett långsiktigt, förebyggande idogt arbete för att fånga upp unga människor som mår dåligt, och en samverkan för att kunna tolka de signaler som finns. Då kan vi kanske förhindra skolattacker.

Förhindra också att rasisterna får använda skolattacken i Trollhättan för att sprida sitt hat.

Gott Nytt Skol-år 2016!

Reagera på inlägget:

Sidor