Hur arbetar man bäst för att skapa motivation i klassrummet?
Forskaren Agneta Gulz ger sina viktigaste tips.
Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, har i över sex år forskat på frågor kring lärande, motivation och drivkraft hos tusentals elever.
Vad ligger bakom elevers låga motivation?
– Det är en blandning av en mängd olika saker. En punkt handlar om att svårighetsnivån måste vara lagom. Jag tror att det ofta blir fel för en del elever, de får inte erfarenhet av att göra framsteg och av att lyckas. Om man får erfarenheten av att bara misslyckas finns det ingen motivation kvar till slut, säger Agneta Gulz.
I stället handlar det mycket om att försöka få eleverna att inse att det är okej att misslyckas och att det går att komma vidare, menar hon.
– Eleverna måste få erfarenhet och känna att det är lönt att jobba vidare efter att delvis ha misslyckats, att förstå att misslyckande är någonting som ingår och att det leder till förbättring. Om eleven får informativ och konstruktiv feedback på det man lyckats mindre väl med är det just det som kan leda till lärande. Får man som elev konkret vägledning till hur man ska ta sig vidare kan det vara bland det kraftfullaste som finns.
Agneta Gulz anser att det är ett alldeles för stort fokus på bedömning, och att det i förlängningen kan dra ner motivationen hos elever.
– Lärare och elever har det här bedömningsfokuset hela tiden i huvudet. Det leder till att misslyckande inte har den rollen som det bör ha, utan det uppstår i stället en koppling mellan misslyckande och summativ bedömning. Undervisningspraktiker har fått ge vika för bedömningspraktiker och det är förödande för svensk skola. Det får bland annat konsekvensen att elever inte är lika motiverade som innan.
Sedan finns det elever som inte vill, flyr undan, skolkar eller struntar i prov och läxor. Går det alltid att motivera sina elever?
– Nej, det går inte. Som samhälle skulle vi kunna lyckas med det, men då krävs det helt andra resurser i skolan. Om man hade mindre grupper, tätare kontakt med eleverna och välutbildade lärare skulle det vara betydligt enklare att motivera alla elever. Men det är inte realistiskt i dag. Vi har ju inte ens lärare så det räcker, säger hon.
– Vi har fått någon slags akademisering av grundskolan med överfokus på väldigt teoretiskt kunnande på hög nivå som är jättebra för vissa men samtidigt slår ut andra elever.
Därför är inte grit relevant i skolans sammanhang.
För några år sedan intervjuade Skolvärlden hjärnspecialisten Torkel Klingberg som menar att en viktig faktor för barns utveckling är att ha karaktärsdraget ”grit”, det vill säga kämparanda. Men det råder oenighet kring om grit verkligen ger svaret på vad som leder till skolframgång.
– Grit har två komponenter: Den ena är uthållighet, en grundbult när det gäller lärande och viktig när en uppgift eller aktivitet blir lite svår eller tar emot på annat sätt. Den andra handlar om att ha en passion eller ett intresse över lång tid.
– De som ligger högt på båda de här komponenterna, särskilt biten med intresse, blir väldigt nöjda med sitt liv. Men tittar man på kunskapsutveckling, det som egentligen skolan handlar om, då är det uthållighetskomponenten som predicerar.
Agneta Gulz är ingen förespråkare av grit-begreppet. Hon menar att lärare redan har för många uppdrag som det är i dag.
– Lärare kan inte också ha uppdraget att arbeta med att eleverna ska hitta en passion för livet och ett intresse de ska ägna sig åt i många år. Det ligger utanför skolans ram. Därför tycker jag inte grit är relevant i skolans sammanhang.
* * *
1) Ha en bra svårighetsnivå
2) Elevens egenkontroll
3) Det gemensamma producerandet
4) Få eleven att känna tillhörighet i skolan
5) Elevers självbelöning
6) Få eleven att uppleva meningsfullheten