Under hösten har ett par skolor stängts ner på grund av den höga arbetsbelastningen, en direkt konsekvens av lärarbristen. När huvudskyddsombudet för några veckor sedan avbröt arbetet på en skola i Kiruna med hänvisning till arbetsmiljölagen fick det en enorm uppmärksamhet i hela landet.

Stoppet motiverades med underbemanning och en orimlig arbetsbörda på lärarna i tjänst. Skyddsombudsstopp är en kraftfull åtgärd vid akuta situationer på en arbetsplats och det krävs att det ska finnas en ”omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa” för att skydds-ombudet ska ha rätt att stoppa arbetet. Lärarbrist kan innebära en sådan fara.

Enligt Skolverkets statistik för läsåret 2021–2022 saknas det 22 500 legitimerade lärare i grundskolan i Sverige. Denna storlek på siffror har vi sett i flera år. Så trots att vi länge har varnat för lärarbristen och dess konsekvenser blev förvåningen stor och åtgärden en nyhet i media.

”Ett oerhört stort misslyckande”

Förutom att lärarbristen blivit ett konkret och akut arbetsmiljöproblem för oss lärare så drabbar detta elevernas tillgång och rätt till utbildning. Skolplikten är en av väldigt få plikter i det svenska samhället och ställer därmed extra stora krav på samhällets leverans. Att inte kunna erbjuda skolgång är därmed ett oerhört stort misslyckande för dem som ansvarar för skolan – kommunerna.

Elevers möjligheter att mötas av legitimerade lärare med rätt behörighet varierar kraftigt beroende på skola och del av landet.
Vi har tittat på hur det ser ut med bristen på lärare och det visar sig finnas över 200 skolor som är i riskzonen för nya skyddsombudstopp.

Så många har en ännu lägre andel behöriga än skolan i Kiruna. Där är andelen legitimerade lärare så låg som 39,8 procent.

För att på lång sikt komma till rätta med lärarbristen och skapa likvärdiga förutsättningar krävs det ett nationellt och statligt huvudansvar för skolans finansiering och styrning och insatser som ökar läraryrkets attraktivitet. Arbetsgivare och ansvariga politiker måste helt enkelt göra villkoren för lärarjobbet så bra att fler vill utbilda sig till lärare – och välja att stanna kvar i yrket.

”En ödesfråga för Sverige”

Skolan hamnade lite i skymundan i valrörelsen, men vi vet att skolans likvärdighet är en av de viktigaste frågorna för väljarna.

Nu har vi en ny regering på plats och vi har nya statsråd på utbildningsdepartementet. Två viktiga frågor att ta tag i på direkten är hur statens ansvar för skolan ska öka och hur ett nationellt professionsprogram ska utformas och införas. Görs detta på rätt sätt kan det bidra till att fler vill utbilda sig till lärare och att fler stannar kvar i yrket.

En skola där alla elever får undervisning av legitimerade lärare med rätt behörighet är något som kan beskrivas som en ödesfråga för Sverige. Det är helt ohållbart att det finns skolor som stängs ner på grund av lärarbrist. Bristen på legitimerade lärare, och deras förutsättningar för att bedriva undervisning, är en del av förklaringen till att så många som var tredje elev i varje årskull inte når gymnasieexamen. Detta drabbar inte bara individen, utan det påverkar hela samhället. Att så många ungdomar riskerar utanförskap göder också gängkriminalitet och våld. Det är ingen bra jordmån för en stark demokrati.

En likvärdig skola och lärarbristen handlar alltså inte ”bara” om lärares arbetsmiljö, utan om hela vår nations framtid och välgång. Det är en ”ödesfråga för Sverige”.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #8 2022
Kommentera

Det har nu gått några veckor sedan valet och politikerna har formerat sig på både riksnivå och ute i kommunerna. Trots att valdebatten mest kom att handla om korv och kriminalitet är det faktiskt så att en av väljarnas allra viktigaste frågor är skolan. Detta behöver vi påminna politikerna om.

Det är dags att satsa på en likvärdig skola genom riktiga reformer, utan populism och kortsiktighet. Våra väljarundersökningar som vi gjorde inför valet visar att väljarna prioriterar skolans likvärdighet mycket starkt. Uppdraget till politikerna är tydligt. Likvärdighet i hela landet och skolans kompensatoriska uppdrag skattas rekordhögt och bejakas av 9 av 10 väljare.

En klar majoritet av väljarna, 6 av 10, vill se ett statligt huvudmannaskap för de kommunala skolorna. Samtliga riksdagspartier har stöd av en majoritet av sina väljare för detta! Däremot är stödet för vinstuttag i skolan mycket svagt. Knappt var femte väljare, 18 procent, tycker att friskolor ska få ta ut vinst. Detta behöver politikerna förhålla sig till.

”Måste vara en skola som politikerna också satsar på”

En nationellt likvärdig skola där varje elev får möjlighet att, utifrån sina individuella förutsättningar, få en god utbildning är avgörande för hela vårt land. Utan den faller vår demokrati. Skolan kan genom sin kunskapsförmedling skapa stabilitet och bidra till att rädda unga från utanförskap och gängkriminalitet, men också hjälpa fram innovatörer och morgondagens ledare. En likvärdig skola måste vara en skola som politikerna också satsar på.

I dagsläget finns dock stora hot med en svag ekonomi i kommunerna, som aviserar nya besparingar och nedskärningar. Fast det är ändå märkligt: när det är sämre tider skär man ner och när det är goda tider ”effektiviserar” man. Den konkreta effekten för oss lärare och för skolan är densamma, och lika illa, att man sparar in på det som är grundläggande för vårt samhälle.

Detta kan inte få fortgå. En likvärdig skola måste ses som en investering. Vi lärare vet hur viktigt vårt jobb är, men vi behöver veta att skolpolitiken är på väg åt rätt håll. Något annat är inte hållbart.

”Kampen för lärarna och skolan ska intensifieras”

Pengar är viktiga för att ge förutsättningar, men det är också viktigt för en profession som lärarkåren, att känna att man kan påverka och äga sina egna frågor, att vi blir lyssnade på och att vi i vår yrkesutövning har det professionella ansvaret. Vi är inte där i dag. Alltför många lärare kan inte påverka sin arbetssituation och känner sig mer som utförare.

Detta har gjort att läraryrket har tappat i attraktivitet. Detta behöver vi ändra på. Vi vet vad vårt jobb innebär och vad vårt uppdrag är och vi vill också vara en del av vår yrkesutveckling.

I framtiden ska vi tillsammans i Sveriges Lärare bli en ännu starkare röst och påtryckare. Kampen för lärarna och skolan ska intensifieras. Politikerna måste lyssna och gå från plakatpolitik och snabba lösningar till att våga genomföra de genomgripande systemförändringar som är nödvändiga för skolan. Väljarna vill ha en nationellt likvärdig skola. Nu är det dags för politikerna att leverera.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #7 2022
Kommentera

Sverige går nu in i en valrörelse och vi måste se till att partierna prioriterar skolfrågan. Så ser det tyvärr inte ut just nu, då brottsligheten, sjukvården och integrationen tornar upp sig som de viktigaste frågorna inför valet. En kanske än viktigare uppgift är dock att samtidigt lyckas undanhålla skolfrågan från politisk populism och ogenomtänkta utspel. Det finns inga enkla lösningar på skolans komplexa problem.

Tyvärr kan jag konstatera att politikernas förslag i stort sett enbart går mot konsekvenserna av det segregerade skolsystem vi har
i dag. Det är enligt mig ren och skär populism. Politikerna tävlar om att lägga tuffa detaljförslag om att självklarheter ska skrivas in i dokument och om hårdare tag.

Jag saknar dock förslag som gör skillnad för oss i skolan på riktigt. Jag har förståelse för att våra politiker befinner sig i en val-rörelse där de efterfrågar ett mandat, men jag saknar helt och hållet långsiktigheten och jag börjar ifrågasätta om det verkligen finns politiker som vågar se längre än en mandatperiod.

Vi som finns i skolan befinner oss där år efter år. Vi vet att vårt arbete inte alltid ger synliga resultat direkt; led-tiderna på hur en skolgång påverkar individer och samhälle är långa. När ska politiker förstå det och ta det nationella och långsiktiga ansvar som krävs?

”Jag hyser inga naiva förhoppningar”

Genom åren har våra krav om att staten ska ta över huvudansvaret för skolan beskrivits som en enkel lösning. Det kunde inte vara mer fel. Varken jag eller ni medlemmar tror att en tillvaro inom statens hägn skulle vara en dans på rosor. Jag hyser inga naiva förhoppningar om att staten skulle vara en särdeles mycket bättre arbetsgivare än någon annan. Nej, kravet på att staten ska ta över ansvaret bottnar i en mer mångfacetterad analys av skolans tillstånd än så.

En första viktig insikt handlar om skolans finansiering. Flera utredningar har gjorts om kommunernas möjligheter att erbjuda likvärdig samhällsservice även i framtiden. Den uppgivna slutsatsen är att det förmodligen inte kommer att gå, men behovet av en likvärdig och kompensatorisk skola har kanske aldrig varit större än vad det är just nu. Samtidigt har vi kanske de största svårigheterna någonsin att leverera detsamma.

”Politiker behöver frigöra sig från populism”

En andra viktig insikt handlar om hur skolan styrs. När kommunaliseringen av lärartjänsterna väl hade genomförts genomgick svensk skola en större förvandling än vad många förstår. Förvandlingen gick ut på att möjliggöra ”lokal variation genom anpassningar till lokala förhållanden.” Detta syntes tydligast genom hur timplaner skulle avvecklas, undervisningsskyldigheten förhandlas bort, regleringar om klasstorlekar upphöra, granskning av läromedel avskaffas, fortbildningssystemen nedmonteras och meritvärderingen skrotas.

Det är mot denna fond vi måste förstå skolans problem i dag. En klok politiker måste därför fråga sig: på vilket sätt har alla dessa förändringar stärkt den svenska skolans möjligheter att vara likvärdig och kompensera för elevers olika förutsättningar att klara utbildningen? En ärlig politiker bör finna att svaret på den frågan är ”inte alls”, och därefter också dra den korrekta slutsatsen att ingen lovskola eller mobilförbud i världen kan lösa skolans verkliga problem.

Svensk skola behöver riktiga reformer och politiker behöver frigöra sig från populism och kortsiktiga lösningar.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #6 2022
Kommentera

Den 21 maj fattade LR:s förbundsmöte beslut om att inrätta Sveriges Lärare från 1 januari 2023. Det fattades också beslut om att därmed lägga ner Lärarnas Riksförbund. Det var en lång och värdig diskussion innan besluten fattades, med tydlig majoritet. Ett visst vemod fanns i församlingen, men framför allt en stark och positiv känsla av att ”nu gör vi det; det här blir bra!”.

Frågan om att göra gemensam sak med Lärarförbundet har ju diskuterats under många år, men varför var det läge just nu? Saker och ting har förändrats genom åren. Våra medlemsgrupper ser mer och mer lika ut, medlemmarnas åsikter i både villkorspolitik och utbildningspolitik är väldigt lika och förbundens ställningstaganden har också blivit mer och mer lika. Båda förbunden har i dag krav på behörighet för medlemskap, båda anser att staten måste ta huvudansvaret för skolan, båda förbunden är medlemmar i Saco och vi är överens om att skolledarna ska ha ett eget förbund.

”Majoriteten trodde på det”

Detta är grunden till att förbundsstyrelsen (FS) arbetade fram ett inriktningsdokument, tillsammans med Lärarförbundets och Sveriges Skolledares förbundsstyrelser, under hösten 2021 samt beslutade att ta det till en medlemsomröstning.

Trodde ni medlemmar på en ny organisering på det sätt som inriktningsdokumentet beskrev? Ja, det gjorde en överväldigande majoritet av er! Därför lade FS en proposition till förbundsmötet om att inrätta Sveriges Lärare och Facken inom utbildning. Denna proposition har nu behandlats på förbundsmötet i några omgångar och slutligen låg ett förslag på förbundsmötets bord den 21 maj.

Beslutet innebär två suveräna förbund: ett för lärare och studie- och yrkesvägledare, Sveriges Lärare, och ett förbund för skolledare, Sveriges Skolledare. Dessa två förbund hålls ihop genom Facken inom utbildning. Där har vi det vi vill ha gemensamt.

”Jag står till förfogande som ordförande”

Nu ska vi se till att vår fackliga kraft och vårt inflytande blir ännu större. Jag vet att man i många LR-föreningar redan har etablerat en kontakt eller ett samarbete med sina Lärarförbundskollegor och det är bra. Nu har vi ett beslut och kan ta ny fart i detta arbete. Tanken är att det ska utgå ifrån era lokala förutsättningar och att ni ska formera er för att få maximal facklig styrka där ni är. I formandet av det nya behöver vi alla er medlemmar och ombud.

Jag för min del kommer att finnas kvar som ordförande till 2024 och kommer att dela ledarskapet i Sveriges Lärare med Johanna Jaara Åstrand fram till Sveriges Lärares första ordinarie kongress 2024. Jag kommer även att stå till förfogande in mot kongressen, men det är den nya kongressen som väljer sin ordförande. Spännande tider!

Sist, men inte minst viktigt, önskar jag er alla en riktigt härlig sommar!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #5 2022
Kommentera

Lärarnas Riksförbund driver riktigt bra politik. Vi tar utgångspunkt från lärarnas och vägledarnas vardag och vi har identifierat problemen. Vi har också lösningar på vad som måste göras.

En sak är vårt förslag på nytt lönesystem. Dagens lönesystem tar sin utgångspunkt i den liberalisering och den marknadisering som svepte över svensk arbetsmarknad under tidigt 1990-tal.

Lärare och studie- och yrkesvägledare behöver ett nytt lönesystem. Jag har tagit upp det i en tidigare ledare, men här vill jag beskriva det mer i detalj. Centralt är att ett nytt lönesystem för lärare måste byggas upp parallellt med att ett professionsprogram inrättas.

Vi vill att det framtida professions-programmet för lärare, med tillhörande meriteringssystem, ska innehålla fem steg, från legitimerad lärare till lektor. I det ska även beskrivas vilket ansvar för olika arbetsuppgifter som är tänkbara för de olika stegen. Slutligen har vi ett förslag om hur ett nytt lönesystem för lärare bör skapas, där de individuella och differentierade lönerna vägs upp av en tydligt utformad så kallad ”erfarenhetskomponent”.

Det viktigaste verktyget för att påverka lönestrukturen är att införa tydliga, nationella regler för meritering som är kopplade till erfarenhet och fortbildning. De erfarenheter vi har av kommunalt huvudmannaskap och kommunerna som motpart vid avtalsförhandlingar, leder fram till slutsatsen att det bästa sättet att uppnå detta är via statlig reglering.

”Det här måste ett hållbart lönesystem bygga på”

Ett nytt och hållbart lönesystem måste bygga på formell meritering, reglerad fortbildning och kriterier för erfarenhet. De två första finns med i regeringens förslag till professionsprogram. Däremot saknades att mer kvalificerade arbetsuppgifter knyts till de olika meriteringsstegen.

Vi vill se ett nytt lönesystem som gör det möjligt att en del av lönen baseras på erfarenhet och en del på individuell och differentierad lön. Det här förslaget menar vi gör det.

Att ha en bra politik och bra lösningar är dock en sak. Hur kan vi få detta att hända? Alla fackförbund måste hela tiden ställa sig frågan ”Hur kan vi bli ännu bättre för våra medlemmar?”. För att till exempel ha möjlighet att förändra lönesystemet behöver vi ökad facklig styrka. Utifrån medlemsomröstningen, där nästan 80 procent av medlemmarna röstade ja, pågår nu en process att tillsammans med Lärarförbundet etablera Sveriges Lärare.

Processen inleddes med ett förbundsmöte som ägde rum under april. Där diskuterade delegater från lärarfacken och Sveriges Skolledarförbund, propositionen om en ny organisering av lärarna och skolledarna. Slutligen kommer det att vara vårt förbundsmöte den 21 maj som fattar beslut om en ny facklig organisering.

”Facket är vi alla tillsammans”

En organisation, oavsett om det är LR eller Sveriges Lärare, är dock aldrig starkare än dess medlemmar och deras ombud. Därför arbetar vi just nu också med den mycket viktiga ”Ombudssatsningen”. Det är nämligen helt avgörande att vi har ombud på varje arbetsplats och det är grundläggande att alla medlemmar hjälps åt att organisera sig och väljer sina ombud. Vi behöver kunniga och engagerade lokala fackliga ombud och därför får man som nyblivet ombud en mycket bra centralfacklig utbildning som man har ovärderlig nytta av.

Facket är vi alla tillsammans och genom att driva våra frågor tillsammans genom våra ombud är vi starka gentemot arbetsgivaren. Med energi, kunskap och vilja kan vi försätta berg!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2022
Kommentera