Snart är det dags att sluta ett nytt avtal för landets kommunalt anställda lärare och studie- och yrkesvägledare. Det nuvarande kommunala avtalet HÖK18 löper ju ut den 31 mars. Vi är inne i ett intensivt skede i avtalsförhandlingarna med Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, där vi har tydliga krav på att HÖK21 ska säkerställa en hållbar arbetsbelastning och god löneutveckling för alla lärare.

Ibland tror jag faktiskt att de som styr skolan inte alltid förstår konsekvenserna av ett kortsiktigt kvantitativt tänkande, som exempelvis går ut på att lärare tvingas undervisa fler timmar, samtidigt som tiden till för- och efterarbete minskar och undervisningens kvalitet försvagas. Vi behöver mer av det nödvändiga kvalitativa tänkandet.

Det är självklart att skolan måste ses som en investering och inte som en kostnad. Det är bland annat därför som staten måste ta ansvaret. Den som utformar uppdraget måste också ge förutsättningarna.

Det utgående skolavtalet skulle förbättra möjligheterna att arbeta som lärare och studie- och yrkesvägledare på ett kvalitativt sätt och med bibehållen hälsa. Fokusfrågorna var arbetsmiljö och lönestrukturer. Att arbetsmiljöarbete skulle bedrivas på varje skola och att kompetens, kontinuitet och erfarenhet skulle premieras.

Kommunerna har tyvärr inte i tillräcklig utsträckning levt upp till avtalets intentioner. Löften om minskad arbetsbelastning och en lönestruktur som premierar erfarenhet har inte infriats. Det glädjande är dock att där arbetsgivarna förstått att följa avtalet och har en god dialog med det lokala facket, har det fungerat väl.

Lärarnas Riksförbund är på det klara med att vi vill ha ett avtal som gör skillnad över hela landet, i varje klassrum. Varje lärare behöver fastställd undervisning, god löneutveckling och en hållbar arbetsmiljö.

Och denna gång måste avtalet följas på varenda skola, i varje kommun, för en helt central utgångspunkt i avtalet är att det man kommer överens om också utförs i praktiken. Här behöver alla ta sin del av ansvaret så att vi gemensamt kan åstadkomma en riktig vändning vad gäller arbetsbelastning, löneutveckling och kompetensutveckling.

Det är helt avgörande för att lösa lärarbristen och öka yrkets attraktivitet.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund

  • Ledare i Skolvärlden #3 2021
Kommentera

I tider av lärarbrist målas det upp en bild av att ”ingen” längre vill bli lärare. Verkligheten är dock inte fullt så dyster. Intresset för lärarutbildningar är faktiskt det högsta sedan 2012! 

Det är Universitets- och högskolerådets nya antagningsstatistik som visar att söktrycket till lärarutbildningarna har ökat kraftigare än för övriga högskoleutbildningar totalt. Antalet examinerade har också ökat samtidigt som vi ser att många lärare som lämnat yrket nu kommer tillbaka, liksom att intresset för att karriärväxla ökar. 

Även om vi skulle behöva många fler för att mota lärarbristen, gläds jag åt den statistiken. Den visar att loppet på intet sätt är kört när det gäller svensk skola. Det finns oerhört många människor som vill bli lärare. Och konstigt vore det annars. 

Det är få yrken förunnat att varje dag kunna påverka unga människors framtid på ett så påtagligt och konkret sätt som läraryrket gör. Vi måste nu vårda denna positiva trend och göra mer för att ännu fler ska vilja bli lärare och stanna i yrket. De nedskärningar på skolan som nu genomförs riskerar att dra undan mattan för den positiva trenden – och den utvecklingen måste stoppas!

En annan statistik att glädjas åt är att Lärarnas Riksförbund växer stadigt och den senaste tiden har vi sett ett starkt tillflöde av nya medlemmar. Jag vill önska alla varmt välkomna och samtidigt tacka för allt fackligt engagemang! 

Medlemsökningen gör naturligtvis att förutsättningarna att bedriva framgångsrikt fackligt arbete ökar. Fler engagerade medlemmar gör större skillnad och tillsammans ska vi forma förbundet så att det blir det bästa för våra medlemmar. 

En av frågorna som vi måste fortsätta driva på i rätt riktning är lönefrågan. För trots att det även här har skett en förbättring under senare år är läraryrket fortfarande i dag ett av få yrken med en negativ livslön.

skolvärlden.se och i senaste numret av magasinet kan du läsa om Lärarnas Riksförbunds stora löneundersökning ”Lärare behöver ett lönesystem byggt på meriter”. Den visar att det finns stora problem med lärarnas lönebildning. Förutom att lärare är förlorare i ett livslöneperspektiv, premieras erfarenhet för dåligt och det finns på många håll stora oskäliga skillnader i vad lärare tjänar. 

Vår rapport visar bland annat att lärare i grundskolans senare år och i gymnasieskolan har haft sämst löneutveckling. Det har skett en marginell återhämtning under senare år, inte minst tack vare hårt fackligt arbete, men ännu är det alltså inte tal om en uppvärdering, bara en återställare.

År 1996 överfördes samtliga grundskole- och gymnasielärare från tarifflönesystemet till ett system med individuella och differentierade löner. Det har inte fungerat och kommunerna och friskolorna har brustit i sitt ansvar som arbetsgivare.

Vi på Lärarnas Riksförbund vill se ett lönesystem där lönen kan härledas till individers erfarenhet, skicklighet och formella meriter. I vår lönerapport ges ett förslag till ett sådant system. 

Vi lärare är värda bättre!

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #9 2019

Kommentera

Det behövs mer!

Vi lärare och studie- och yrkesvägledare måste vara välbetalda oavsett var i vårt land vi arbetar. Detta är viktigt för att våra yrken ska återfå en del av den status och attraktivitet de än gång hade. Det är inte bara för vår egen skull vi vill ha högre löner, det är för samhällets bästa. Utan en fungerande skola där eleverna får med sig goda kunskaper drabbas Sveriges tillväxt och utveckling. Utbildning är alltså grunden i dagens ekonomi.

Vi har nu kommit en bit in på det nya året och det har blivit dags för en första summering av 2018 års löneöversyn. Resultaten har börjat sammanställas och vi ser att en del huvudmän har börjat satsa mer på lärarlönerna, men långt ifrån alla. Jag uppmanar alla huvudmän att ge sig in i lönekampen så att lärare och vägledare stannar kvar i yrket och fler lockas att utbilda sig till lärare och studie- och yrkesvägledare.

Vad gäller lönepåslagen är det särskilt Gnosjö kommun som sticker ut. I snitt har man där en löneökning på 5,1 procent. Det är sådana siffror som vi skulle behöva se i hela landet. 

Man ger till alla men också mer till en del. Det är bra, även om vi anser att man borde satsa mer på studie- och yrkesvägledare samt de lärare som stannar kvar på sin skola och tar ansvar för kontinuitet och stabilitet. Vi måste få fler huvudmän i skolan att också premiera erfarenhet. Gnosjöexemplet visar att det går att åstadkomma mer i våra kommuner och bland skolans huvudmän. Det kräver dock en målmedvetenhet och en uttalad vilja att satsa på skolan.   

Lön är viktigt och det visar sig glädjande nog att många medlemmar i Lärarnas Riksförbund har fått bra lönepåslag, men det räcker så klart inte. Fokus måste vara på både fortsatt löneuppvärdering och att få en rimligare arbetsbelastning i våra yrken. Det måste ges bättre förutsättningar för oss lärare och vägledare att klara våra uppdrag – mer tid till förberedelse och uppföljning. 

Arbetsmiljön är avgörande för möjligheterna att kunna göra ett bra jobb. I dag utför vi en mängd arbetsuppgifter som egentligen inte leder till att eleverna lär sig mer eller utvecklas. Här måste vi verkligen börja ifrågasätta och diskutera om vi verkligen måste utföra alla dessa arbetsuppgifter. Jag är helt övertygad om att det finns mängder med arbetsuppgifter som vi helt enkelt borde plocka bort. Jag är lika övertygad om att det dessutom finns arbetsuppgifter som skulle kunna göras av andra än lärare och vägledare. Här kan exempelvis lärarassistenter vara en väg att gå. Men då måste arbetsuppgifterna vara klart definierade och styrda utifrån det faktiska behovet som lärarna har på sin skola, i sitt arbetslag. En satsning på lärarassistenter får dock inte leda till ökad undervisningstid för lärarna.

Bristen på lärare och vägledare kommer att innebära stora utmaningar under flera år framöver. Men målet måste fortsatt vara att alla elever på sikt undervisas av legitimerade lärare och får kvalitativ vägledning. Det är inget ouppnåeligt mål, men då måste vi få chansen att visa hur fantastiskt det kan vara att arbeta som lärare eller vägledare. 

Följ med oss under 2019 och stöd oss i det viktiga arbetet för lärares och studie- och yrkesvägledares villkor och för skolans grundläggande uppdrag. Vi ger inte upp, vi arbetar oförtrutet vidare för att skolan ska få den vändning och uppvärdering som är absolut nödvändig! 

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #1 2019

Kommentera

Under den senaste veckan har skolorna slagit upp sina portar för ett nytt läsår. Efter en het sommar samlas återigen elever och lärare. Varje läsår är en nystart. Den förväntan som vi lärare och studie- och yrkesvägledare känner när vi möter utvilade elever, utgör en stark stimulans för oss att komma ur startblocken och göra en rivstart på arbetet med att förmedla kunskaper och färdigheter.

Den känsla av nystart som vi lärare känner inför läsårsstarten önskar jag även ska infinna sig i två andra sammanhang, valet och den kommunala avtalsrörelsen. Höstterminen 2018 skulle kunna vara början på en utveckling som gynnar förutsättningarna för en positiv resultatutveckling i den svenska skolan.

Om drygt två veckor kommer vi att gå till valurnorna i Sverige. Skolfrågorna står högt på agendan, precis som 2014. Under det senaste årtiondet har vi dock sett hur skolfrågorna utgjort tillhyggen på det politiska slagfältet i stället för man att utifrån olika utgångspunkter enas om att lösa de problem som måste lösas i den svenska skolan. Därför önskar jag en nystart efter 9 september så att hållbara lösningar på sedan länge kända problem kan arbetas fram i konstruktiva regeringsförhandlingar. Skolan får inte enbart utgöra stoff för plakatpolitik.

Skolkommissionen lämnade förra året ett antal förslag för en mer kvalitativ, hållbar och likvärdig skola. Börja med att göra verklighet av förslagen, så att vi framför allt kan få en finansiering som oavsett huvudman ger likvärdiga förutsättningar för alla.

Inom den kommunala sektorn har vi ännu inget nytt centralt kollektivavtal på plats. De medlare som parterna gemensamt utsett kunde inte lämna något bud före sommaruppehållet. När nu medlingen återupptas förtjänar landets lärarkår en rejäl nystart med ett nytt avtal som med kraftfulla åtgärder leder skolverksamheten i rätt riktning. Den nystartskänsla som infann sig i landets klassrum vid läsårsstarten skulle kunna förstärkas med ett bra avtal.

Ska det nya avtalet lyckas måste det till kraftfulla insatser för att på allvar ta tag i lärares arbetsbelastningsproblem. En skola med positiv resultatutveckling förutsätter att lärarna ges reella förutsättningar för att bedriva kvalitativ undervisning.

Det finns vissa moln på himlen som skymmer framkomligheten i medlingen. Skolan ska tydligen inte fungera på skolans villkor, utan ska i stället vara som alla andra kommunala verksamheter. Det är helt obegripligt att en fråga som turordning vid arbetsbrist får blockera avtalet, om man verkligen vill åstadkomma resultat som gynnar kreativa lösningar. Öppna ögonen och inse att vi står inför en pyramidal lärarbrist. I ett sådant läge är det inte ansvarsfullt att framhärda i att frågor om arbetsbrist ska prioriteras. 

Det finns stora möjligheter att göra läsåret 2018/2019 till något speciellt. Men, det kräver en rejäl nystart i såväl den politiska hanteringen av skolans frågor som i den kommunala avtalsrörelsen. Den gemensamma nämnaren för ett lyckat resultat är att bry sig om skolan, inte använda den för andra syften.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare i Skolvärlden #6 2018

Kommentera

När vi summerar skolan 2016 står två frågor särskilt ut i debatten – Pisa och lärarlönerna. Båda företeelserna beskrivs på samma sätt – nu har det vänt!

Det är förvisso sant. Men, skulle Sverige och lärarna nöja sig med att det vänt? Jag tänker på Winston Churchills ord: This is not the end! It is not even the beginning of the end, it is the end of the beginning.  

Precis så är det både med skolresultaten och lärarlönerna. Den som tror att resten sköts av sig själv när det har vänt, kan inte vara mer fel ute.

De förbättrade skolresultaten som uppmättes i Pisa-undersökningen är resultatet av att fokus sedan ett antal år satts på undervisningen. När lärare och elever ges möjlighet att ägna sin kraft åt undervisning och inlärning ger det resultat. Signalen är tydlig. Låt väl förberedda lärare möta sina elever i klassrummet och elevernas kunskapsutveckling kommer att maximeras.

Under 2016 har regeringen genom lärarlönelyftet tydligt visat att de inte är nöjda med hur skolans huvudmän har tagit ansvar för lärarnas löner. För att komma till rätta med de dåliga lärarlönerna var avsikten att regeringens satsning skulle verka som en katalysator – löneökningarna skulle utges i tusen-lappar och lönespridningen skulle öka. Under en lärares yrkesliv ska reallönen öka med minst 100 procent. Regeringen har visat vägen och nu måste huvudmännen följa. Inte bara 2016, inte bara 2017, utan ett antal år framöver.

Det goda uppsåtet med lärarlönelyftet till trots – satsningen har paradoxalt nog gjort ont i lärarkåren. Förklaringen är enkel. Det är betydligt fler som genom ett hårt och idogt lärararbete fyller regeringens kriterier och som har gjort sig förtjänta av satsningen. Desto större ansvar vilar nu på huvudmännens axlar. Vill ni ha en fungerande skola med legitimerade lärare som kan uträtta pedagogiska stordåd i varje klassrum? Öppna plånboken och betala. I dessa lärarbristens tider gör den kloka huvudmannen det hellre förr än senare.

Det är enbart genom konsekvent agerande som skolans resultat kan lyfta. Det är till stor del genom erfarna och yrkesskickliga lärare som elever stimuleras att anstränga sig och nå toppen av sin förmåga. Detta måste skolans huvudmän inse.

Den kloka arbetsgivaren låter lärarna ta ansvar och ger dem möjligheten att ta detta ansvar genom att erbjuda en god arbetsmiljö. I detta ligger att ge lärarna möjlighet att ha tid för varje elev i stället för att fylla lärarnas tid med mindre meningsfulla saker. Den kloka arbetsgivaren inser att lärare måste betalas väl, annars riskerar lärarbristen att slå till.

Just av dessa skäl är 2017 året som är the end of the beginning! Många år av hårt arbete för att höja elevresultaten och lärarlönerna ligger framför oss.

Åsa Fahlén, ordförande Lärarnas Riksförbund
Ledare Skolvärlden #1 2017

Kommentera