”När man slår i metodtaket signalerar det ett behov av att byta väg, inte göra mer och kraftfullare av metoder som inte fungerar.”, säger psykologen Annika Laestadius.
”Barn som flytt hit måste få kosta pengar”
Debatt ”Vi pratar om en likvärdig skola. Det kommer vi inte i närheten av så länge vi inte lyfter skolor i våra så kallade särskilt utsatta områden resursmässigt och kompetensmässigt”, skriver psykologen Annika Laestadius.
Som skolpsykolog på skolor i så kallade särskilt utsatta områden går större delen av mitt arbete åt till att vara ett stöd i akuta och efterhjälpande ärenden. Jag möter dagligen personal och elever som på olika sätt ger uttryck för en stark frustration och vanmakt. Att vara elev i en av dessa skolor kan innebära att leva under en hög daglig stress.
Kanske har ens familj flytt från krig eller förföljelse och bär med sig minnen av traumatiska upplevelser. Kanske har man förlorat familjemedlemmar och vänner på vägen. Kanske lever man i ovisshet om huruvida man kommer få stanna i Sverige. Till detta kommer stressorer så som trångboddhet, arbetslöshet i familjen, kulturkrockar, rasism och språkliga svårigheter när varken modersmål eller svenska språket får tillräcklig träning.
I genomsnitt ligger ett barn i åk 7 med svenska som andraspråk två år efter sina svenskspråkiga kamrater i ordförråd. Det blir många ord som saknas i relation till vilka krav som ställs på barnet. Det finns stark evidens för att ett välutvecklat modersmål är en skyddsfaktor och gynnsamt för inlärningen av ytterligare språk och därmed all annan undervisning i skolan.
I skolor i så kallade särskilt utsatta områden möts ett stort antal barn med ovanstående och andra belastningar. De ska hantera sin egen och varandras stress i korridorer och klassrum med få vuxna som stöd. De flesta barn som flytt hit har upplevt att vuxenvärlden svikit dem på sätt som fått dem att tappa förtroende och trygghet.
I skolan möter eleverna en stor mängd vuxna som oförutsägbart kommer och går. Elever i åk 3 har i genomsnitt mött ca 40 pedagoger sedan starten i förskoleklass. Det blir svårt att återupprätta tillit när omgivningen är så instabil och tiden saknas till att fråga eleverna hur de mår. Nyanlända barn ska ”badas i svenska språket” och placeras i en klass med upp till 29 elever och en lärare. Vad det kan innebära för ett traumatiserat barn finns det inte mycket tid att reflektera över.
Tror man att man läker trasiga själar genom att stressa dessa än mer?
Vi vet idag att kronisk stress kan leda till att hjärnbarken hos en vuxen människa rent fysiologiskt krymper i tjocklek. Frågan om hur ett barns hjärna påverkas är ännu ej besvarad, men vi vet att den växande hjärnan är mer sårbar än en färdigutvecklad vuxen hjärna.
Kronisk stress hos vuxna leder bl a till koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter, minnessvårigheter och ökad irritabilitet. Det är underligt hur man kan tro att lösningen på dessa problem är införandet av hårdare disciplinära åtgärder och avskaffande av BEO. Tror man att man läker trasiga själar genom att stressa dessa än mer?
Det finns forskningsresultat som visar på att barn som gått på skolor som använt den kraftfulla disciplinära åtgärden avstängning i högre grad än andra likvärdiga skolor har 15–20 procent större risk att bli arresterade och åtalade som unga vuxna. Mest negativt påverkas pojkar som tillhör en minoritetsgrupp.
Det kan gå snabbt att skapa en ond spiral av stress, normbrytande beteende och bestraffning och därmed nå en punkt där det är mycket svårt att vända utvecklingen. När man slår i metodtaket signalerar det ett behov av att byta väg, inte göra mer och kraftfullare av metoder som inte fungerar.
Skolorna måste få tid och resurser att arbeta förebyggande. I detta arbete behöver de få tillgång till kompetenta skolpsykologer. Skutan måste vändas. Vi pratar om en likvärdig skola. Det kommer vi inte i närheten av så länge vi inte lyfter dessa skolor resurs- och kompetensmässigt.
Att möta barn med multipla psykosociala svårigheter kräver kunskap om stress, trauma och kognitiva svårigheter. Det är barn som behöver få ta tid. Barn väljer inte utanförskap, de söker tillhörighet. Det är en ren överlevnadsmekanism.
Barn som flytt hit måste få kosta pengar. Tar vi hand om dem utifrån deras tunga ryggsäck, extra behov av mänsklig värme, stabilitet och anpassad undervisning kommer de pengar samhället investerat betalas tillbaka med råge. Det vinner vi alla på.
Annika Laestadius, Leg psykolog.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.