Debatt

”Dimensionera lärarutbildningarna efter behov”

DEBATT Staten bör ta ett utökat nationellt ansvar för att säkerställa svensk skolans framtida behov av olika ämneslärare. Det finns även stora regionala och lokala skillnader i tillgången och efterfrågan på lärare. Därför bör dimensioneringen av lärarutbildningen även baseras på huvudmännens analys av behoven, skriver lärarstudenten Isak Skogstad.

I Svenska Dagbladet skrevs häromdagen en mycket spridd artikel med glädjerubriken ”Ljusare framtid gör lärare till drömyrket”. Man får som läsare veta, redan i ingressen, om hur högre status, högre löner, mindre klasser och en strålande arbetsmarknad är vad som väntar lärarstudenterna. I slutet av artikeln har journalisten lagt till en kolumn där hon specificerar vilka typer av lärarjobb som ger störst chans till jobb. I sista raden har journalisten, efter påtryckningar från undertecknad, valt att lägga till de ämneskombinationer som är kraftigt överrepresenterade i förhållande till behovet. Lustigt nog är det just dessa tre ämnen, religion, historia och samhällskunskap som är de absolut vanligaste ämnena bland lärarstudenter. Effektiv resursanvändning? Skulle inte tro det. Det krävs därför en förändring av resurstilldelningssystemet, så att lärosätena inte lägger ner utbildningar med få sökande inom läraryrken med kritisk brist.

Riksrevisionen publicerade nyligen en granskning om hur effektivt systemet fungerar för dimensioneringen av lärarutbildningen. Föga förvånande var resultatet ogynnsamt. I en tydlig sammanställning presenteras antalet förstahandssökande till ämneslärarprogrammen under det senaste året. Det konstateras att på varje student som läser till ämneslärare i italienska, går det över 300 studenter som läser historia. Fördelningen är de facto allt annat än dimensionerat efter skolans behov, som både i nuläget och i framtiden kommer att skrika efter lärare i bland annat moderna språk. Detta kräver att staten bör ta ett utökat nationellt ansvar för att säkerställa svensk skolans framtida behov. Det finns även stora regionala och lokala skillnader i tillgången och efterfrågan på lärare, därför bör dimensioneringen av lärarutbildningen även baseras på huvudmännens analys av behoven.

Det är staten som via riksdagen slagit fast vilka kvalifikationer lärare måste ha för att kunna få en tillsvidareanställning. Genom flera regleringar av lärarutbildningen har därmed också staten fått ett stort ansvar när det gäller att utbilda rätt lärare med rätt kompetens. Dimensionering av lärarutbildningen viktig och är det måste fungera effektivt. Det ska, enkelt förklarat, utbildas så många lärare inom en viss inriktning som det finns ett behov av på arbetsmarknaden. Det gör vi inte idag. Det är därför viktigt att staten tar mer ansvar över dimensioneringen i samråd med huvudmännen. Det är, tyvärr, lärosätena som fått av uppdrag av regeringen att dimensionera utbildningarna. Ett ansvar de uppenbarligen inte tar i tillräcklig mån, även om det finns undantag. De humanistiska utbildningarna inom lärarprogrammen är både förknippat med lägre kostnader och högre söktryck än de naturvetenskapliga motsvarigheterna. Ett förslag är att man i examenstillståndsprövningen även väger in aspekter som dimensionering. Om inte resurserna fördelas för att möta skolans behov sviker man kommande generationers rätt till en kvalitativ och likvärdig utbildning.

Isak Skogstad
Lärarstudent

Kommentera