”Förslagen innebär en direkt form av särbehandling”

Utredningen Ökad likvärdighet i skolan (SOU 2020:28) presenterar ett antal förslag som handlar om att införa olika former av direkt eller indirekt särbehandling med syftet att, i utredningens perspektiv, ”öka” likvärdigheten och minska det man menar är segregation inom delar av skolväsendet. De liknar några av de förslag som för några år sedan presenterades av Skolkommissionen (SOU 2017:35), och kritiken mot dem tål att upprepas.

Två av förslagen innebär en direkt form av särbehandling, nämligen de som handlar om att åstadkomma en ”allsidig social sammansättning” i skolor och klasser, dels genom huvudmäns och rektorers aktiva verkan för en sådan, och dels genom kvotering av elever som urvalsgrund i samband med skolvalet.

En viktig kritisk synpunkt mot dessa förslag – och även ett liknande förslag om allsidig social sammansättning i gymnasieskolan, presenterat i utredningen Gemensamt ansvar (SOU 2020:33) – är att de kan vara diskriminerande i så måtto som sådana urval baseras på för sammanhangen ovidkommande kriterier.

Men de skulle också kunna sprida stereotypiska föreställningar och inställningar baserade på de kategorier som i och med dessa förslag skulle kunna få tydligare och mer formaliserad form. Detta gäller i viss mån även utredningens förslag att införa ett permanent socioekonomiskt viktat sektorsbidrag för att delfinansiera huvudmän för främst grundskolor.

Om detta förslag skulle likna det nuvarande frivilliga socioekonomiskt viktade statsbidraget, skulle det baseras på en modell där elevers sannolikhet att bli behöriga till gymnasiet beräknas statistiskt utifrån variabler som refererar till aspekter av elevers socioekonomiska familjesituation (lägre beräknad sannolikhet ger högre bidragssummor).

Detta förslag kan ses som det senaste av flera mindre steg, som liknar det statsvetare kallar layering inom policytillkomst – flera små gradvis tillagda policyförändringar kan med tiden omvandla policy till en kvalitativt annorlunda konstruktion. I detta fall togs ett viktigt steg 2014 när kommuner ålades att tilldela resurser efter elevers behov och förutsättningar (Skollag 2010:800, 2 kap. 8 b §); detta stärkte stödet för en mer kontroversiell strukturalistisk tolkning av termen ”förutsättningar”.

Nästa steg togs 2018 med det frivilliga statsbidraget. Det nuvarande förslaget skulle kunna bli det steg som fastare för in skolfinansieringspolicy i en särskild riktning, bland annat på grund av den institutionalisering som skulle följa om SCB knyts närmare skolmyndigheterna.

Policykonstruktionen i det statsbidrag som infördes 2018 innebär ett antal möjligheter ur styrningssynpunkt: eftersom den vilar på teoretiska idéer om ”prediktion” av hur elever kan komma att bete sig möjliggör den en form av framtidsplanering, samtidigt som användningen av statistik innebär centraliserad och mer sofistikerad översikt över delar av befolkningen.

Inbyggd i den finns en form av ojämlik behandling baserad på elevers ”bakgrund” – om än indirekt, ekonomisk och på institutionell nivå. Sådan policy skulle kunna sprida och bidra till olika förväntningar på olika ”grupper” av elever, vars ”bakgrund” skulle betraktas som alltför viktig – något som man bör ha principiella invändningar mot. Dessutom kan differentierad resurstilldelning skapa oönskade och oavsedda ekonomiska incitament.

Alla dessa förslag sammantagna kan tolkas som förskjutningar mot en syn på likvärdighet och rättvisa som närmar sig vissa varianter av det som på engelska går under benämningen equity och som allt oftare förknippas med uppfattningar om rättvisa där individers grupptillhörighet och ideal om jämlika resultat betonas.

Förslagens fokus och försök att på olika sätt basera policy på kollektiva kategorier kan därför också ses som gradvisa steg mot former av kollektivism, och i det längre loppet potentiellt även varianter av identitetspolitik. För att en sådan policyutveckling inte ska få större momentum, bör den avvärjas redan nu, innan den hinner trampa upp spår som kan bli svåra att ta sig ur. Förslagen bör inte genomföras.

Hrvoje Kap, fil dr i sociologi

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.