franskalararestrejkar

Strejker och sommarlov har gett lärarna en stämpel som lata

Frankrike

Franska lärare kämpar också för sin status

– Folk förstår inte varför jag har pluggat i fem år för att bli lärare. Det är tråkigt att yrkets status är så dålig, säger en ung fransyska.
Ett växande missnöje inom den franska lärarkåren är ett av flera problem, som väntar den nya skolministern Najat Vallaud-Belkacem. 

Lärarsituationen i Frankrike

Frankrike har 66 miljoner invånare. Inom den franska skolan – från förskola till gymnasiet – finns cirka 12,3 miljoner elever och 840 000 lärare.

Förskolan är tre eller fyraårig och öppen för barn mellan två och sex år. Den primära skolan sträcker sig över fem år, högstadiet är fyra år och det allmänna gymnasiet tre år.

I dag bygger lärarutbildningen på en femårig master, oavsett undervisningsnivå. För att bli lärare på förskolor och primära skolor krävs att man har blivit godkänd på ett intagningsprov för ”professeur des écoles”. För att undervisa på högstadiet och gymnasiet krävs att man har klarat ett annat examensprov efter fem års universitetsstudier, antingen för att bli så kallad ”certifierad” ämneslärare eller ”auktoriserad” lärare, motsvarande en svensk lektorstjänst.

Undervisningsskyldigheten är på de lägre stadierna 27 timmar i veckan, för en lärare med ett ”certifikat” 18 timmar, och en ”auktorisation” 15 timmar. Den sistnämnda ger också behörighet för att undervisa på högskolor.

Lägsta lönerna för en småskollärare och för en certifierad lärare är omkring 2 000 euro (cirka 18 300 SEK), före att skatter och sociala avgifter. Maximilönen är 3 218 euro (29 500 SEK).
För en ”auktoriserad” lärare är minimilönen 2 264 euro (cirka 20 700 SEK) och maximilönen 4 459 euro (40 800 SEK). Därtill kommer premier som ökar skillnaderna mellan de olika kategorierna.
Den franska minimilönen är idag 1 445 euro (12 200 SEK). Och medianlönen är 1 712 euro (15 700 SEK). 

Lärarna i Frankrike är i grunden ganska stolta över vad de gör och nöjda med kontakten med elever och kollegor. Men de blir ändå alltmer otillfredsställda med sina arbetsförhållanden. De franska lärarna lider av stress och har svårt för att koppla av jobbet även när de är lediga.

Det visar flera studier som har presenterades av lärarfacken nu inför höstterminsstarten.

– Jag älskar mitt arbete, men det är ju inte lätt, säger Marion Ravenel, som är lärare i spanska sedan två år tillbaka, och nu arbetar på en högstadieskola i ett arbetarkvarter i Roissy-le-Brie, öster om Paris.

Hon tycker framförallt att det är tråkigt med omgivningens inställning till hennes jobb.

– Folk tror att vi är lata. Antingen är vi på semester eller så strejkar vi, tycker de. När jag valde att bli lärare fick jag höra att jag borde söka ett jobb där jag kunde tjäna mer pengar. Till och med en del elever har svårt att förstå varför man pluggar i fem år för att jobba inom skolan.

Den 25-åriga Marion Ravanel önskar också att klasserna kunde bli mindre.

– Att försöka lära 25–30 tonåringar ett språk är komplicerat.

Men situationen är förstås olika för lärare på olika skolor, och på olika nivåer. De som arbetar i storstäderna, de som är äldre och de manliga lärarna är mer missnöjda än kvinnorna, de yngre och de som arbetar i mindre samhällen, berättar Sébastien Sihr. Han är ordförande i facket SNUipp-FSU, som organiserar lärare på förskolor och primära skolor – motsvarande svenska låg- och mellanstadieskolor.

Han säger att känslan av den allt lägre statusen är utbredd, och att den beror på faktiska förhållanden.

– Förväntningarna på att skolan ska lösa samhällsproblem är höga. Men lärarna får inte tillräckligt med stöd från skolmyndigheterna. Fortbildningssystemet fungerar inte, och våra löner är lägre än i jämförbara europeiska länder, säger han.

Lärarna i den primära skolan är också missnöjda med att de har sämre betalt än kollegorna på högstadiet och gymnasiet, trots att de har lika lång utbildning.

– Lönefrågan var länge ett tabu inom kåren. Men kollegor säger nu allt oftare att de har svårt för att få pengarna att räcka, säger Sébastien Sihr.

När socialisten François Hollande tillträdde som president 2012 lovade han att skolan skulle få största prioritet, men lärarfacken säger att de fortfarande inte ser några resultat. Och nyligen fick landet sin tredje skolminister på drygt två år.

Najat Vallaud-Belkacem är den första kvinnan någonsin på utbildningsministerposten. Både hennes invandrarbakgrund och hennes tidigare roll som jämställdhetsminister har gjort henne till måltavla för extremistiska religiösa grupper, som påstår att hon är en hemlig företrädare för radikalfeminister som vill införa ett könlöst samhälle.

Lärarfacken har uttryckt sin avsky över attackerna mot den nya ministern, som tillhör en av de populäraste politikerna hos befolkningen. Men de är försiktiga i sina uttalanden när det gäller hennes möjligheter att förbättra situationen. 

Kommentera