HOCKEYALLSVENSKAN PANTERN-AIK

Högstadeielärarna Mia Lägnert och Pernilla Abrahamsson fann varandra i arbetet med 3D-teknik.

| Foto: Andreas Hillergren
NO och teknik

Här tas tekniken på allvar

På de flesta skolor för teknikämnet en undanskymd tillvaro och elevernas intresse dalar i takt med att de blir äldre. I Mörrum utanför Karlshamn har man vänt trenden – med hjälp av 3D och en förändrad lärarroll. 

5 tips för att prova 3D i din undervisning

Börja enkelt!

  • Starta med ett litet projekt, enklare gratisprogram och tutorials på Youtube. Det är viktigt att både du själv och eleverna kan lyckas direkt. 

Hitta någon att samarbeta med

  • Se till att hitta andra personer på skolan som också vill vara med. Även om ni undervisar i helt olika ämnen kan ni ha stor hjälp av varandra. 

Sök stipendier

  • Det finns en rad stipendier att söka för att få ihop finansieringen – både lokalt och nationellt. På så sätt kan ni gå kurser, köpa in datorer med mer avancerade program eller en 3D-skrivare.     

Våga ta stöd från oväntat håll

  • Inventera vad det finns för resurser på andra skolor, kanske kan ni låna den 3D-skrivare som bara blivit stående på ett närliggande gymnasium? Eller finns det något spännande företag som ni kan göra studiebesök på? 

Jobba som ett team 

  • Lös problem med hjälp av eleverna och utvecklas tillsammans. Det gör inget om några i klassen kan mer än du när ni jobbar som ett team. 

Teknikämnet är i dag det ämne som har lägst andel behöriga lärare av samtliga ämnen i grundskolan. När NO-läraren Pernilla Abrahamsson på Norre-vångskolans högstadium i Mörrum fick sin lärarlegitimation och rektorn insåg att hon var behörig i ämnet fanns det därför ett stort tryck på att hon skulle börja undervisa i teknik. Pernilla Abrahamsson själv var mer tveksam eftersom hon inte hade undervisat i ämnet på många år. 

– Jag insåg att jag inte kunde ha teknik på det som för mig var det traditionella sättet eftersom jag är ganska opraktisk, förklarar Pernilla Abrahamsson. 

Att gå in i den relativt nedgångna tekniksalen och jobba med den utrustning som fanns där lockade inte heller.

– Teknikens roll är att vi ska göra den synlig och begriplig, på det sättet som den finns i samhället. Då måste vi göra saker som existerar i samhället i dag – inte saker som fanns för 50 år sedan.

Hon insåg att hon behövde hitta ett annat sätt, men anade inte att lösningen skulle finnas innanför Norrevångskolans väggar.  

Sedan några år tillbaka ska alla skolor i Karlshamns kommun ha valbara profiler i undervisningen. På Norrevångskolan finns vitt skilda profiler som mat och bak, kultur och musik och fiske. SO-lärarna Mia Lägnert och Per Ahlkvist tilldelades från början en allmän profil, men fick snart en idé – de skulle utveckla en digital profil.   

Ett studiebesök på Blekinge tekniska högskola blev ingången till ett samarbete kring 3D-teknik. Tillbaka i klassrummet på Norrevångskolan kunde eleverna från den digitala profilen rita föremål i 3D som man sedan kunde skriva ut på högskolan. Men samarbetet tog slut och att få pengar från kommunen till 3D-skrivare var inte aktuellt.  

– Vi ville fortsätta utveckla den digitala profilen så därför sökte jag och Per ett utvecklingsstipendium från Stiftelsen Elektronikcentrum i Svängsta. Det gjorde att vi kunde köpa in egna 3D-skrivare och datorprogram, berättar Mia Lägnert. 

Pernilla Abrahamsson och Mia Lägnert jobbar som ett team med eleverna där alla lär av varandra.
Pernilla Abrahamsson och Mia Lägnert jobbar som ett team med eleverna där alla lär av varandra.

För Mia Lägnert var det viktigt att allt skulle vara på riktigt – eleverna skulle använda program som användes i näringslivet och snart fick hon även kontakt med en uppdragsgivare: Samhällsbyggnadsförvaltningen i Karlshamn. 

– Vi åkte in till stadsbyggnadskontoret och hämtade ut ritningarna för Östra piren i Karlshamn från stads-
arkitekten. Eleverna fick sedan planera och rita en modell över hur framtidens byggnader skulle kunna se ut i det nya området. 

Att det var på riktigt gjorde att det fanns en press att lyckas.

Artiklar skrevs i lokalpressen och allt utmynnade i en slutredovisning på rådhuset där eleverna fick sitt arbete bedömt av en jury bestående av olika tjänstemän. 

– Att det var på riktigt gjorde att det fanns en press att lyckas, det var häftigt att se, berättar Mia Lägnert. 

Den digitala profilen och deras ambitiösa projekt väckte också Pernilla Abrahmssons intresse. Hon började besöka elevens val där eleverna som gick den digitala profilen ägnade sig åt 3D-verktygen. 

– Jag var med dem en hel del för att se hur det fungerade och om det var något jag kunde få in i teknik-ämnet. Jag ville vara säker på att det inte bara skulle bli en rolig grej, utan det var viktigt att jag funderade
igenom noga först om det här var något jag kunde använda mig av, förklarar Pernilla Abrahamsson.  

Hon gick tillbaka till syftestexten i teknikämnet och insåg att 3D prickade av varenda punkt. 

– Eleverna ska utveckla sitt tekniska kunnande för att agera i en teknikintensiv värld, de ska ta sig an tekniska utmaningar på ett innovativt sätt och skapa egna tekniska lösningar. Det var bara klockrent, säger Pernilla Abrahamsson.

Stipendiepengar har möjliggjort inköp av både 3D-skrivare och datorer på Norrevångskolan.
Stipendiepengar har möjliggjort inköp av både 3D-skrivare och datorer på Norrevångskolan. | Foto: Andreas Hillergren

Sedan dess har Pernilla Abrahamsson och Mia Lägnert samarbetat. Genom ytterligare stipendiepengar har de gått på två utbildningar i 3D-teknik, föreläst om möjligheten att använda 3D i undervisningen och har blivit nominerade till Guldäpplet. Nu jobbar de tillsammans kring att få in 3D-verktygen i flera ämnen. 

– I slöjden har vi redan börjat. Där har eleverna designat detaljer till sina datorfodral med hjälp av 3D. Jag ser även stor potential i matte i arbetet med geometri. När det kommer till mitt eget ämne, SO, tror jag att jag kommer använda mig av 3D när vi jobbar med industrialismen i historian, berättar Mia Lägnert.

Pernilla Abrahamsson ser också möjligheter i NO-ämnena:

– När vi pratar om just uppfinningar och industrialismen i fysiken så tror jag att jag kommer att använda 3D-tekniken. Även när jag pratar om energikällor så skulle det vara spännande för eleverna att ta fram prototyper av exempelvis ett vindkraftverk för att visa hur det fungerar i verkligheten. 

Men störst plats har 3D:n hittills fått i teknikämnet. 

– Där hittade jag alla beröringspunkter i kursplanen. Sedan kändes det också viktigt att någon gång låta skolan vara i framkant. Ofta kommer vi steget efter resten av samhället, men här jobbar vi i första ledet, förklarar Pernilla Abrahamsson.

Det är i årskurs 8 som samtliga elever på Norrevångskolan sedan fyra år tillbaka kommer i kontakt med 3D-tekniken. 

– Vi gör det som ett stort projekt i tekniken där vi inleder med att visa inspirationsfilmer i form av Ted-talks. Där visar vi betydelsen, till exempel för människor med funktionshinder och hur man kommer kunna använda tekniken i framtiden.

Det handlar om att våga göra fel och göra om.

Därefter inleds arbetet med det industribaserade programmet som man använder.

– För att det ska bli så verklighetstroget som möjligt ville vi använda ett program som faktiskt används av företagen – Autodesk Fusion 360. Men att köpa in det programmet och datorer är ju möjligt tack vare att vi har fått stipendier, annars hade vi fått använda oss av något annat.

När det kommer till det praktiska kring att skapa inlogg och dylikt är IKT-pedagogen Mikael Jönsson till stor hjälp, förklarar Pernilla Abrahamsson. 

– I det här skedet gäller det att bara bekanta sig med programmet och olika kommandon för eleverna. Det handlar om att våga göra fel och göra om. Första uppgiften är därför att göra en fantasifigur – eftersom det inte kan bli fel.

När eleverna är lite varmare i kläderna går de över till nästa uppgift – att skapa en mugg. 

– Där utgår vi från en traditionell 2D-ritning på papper, sedan ska de rita den i 3D utifrån sin handritade version. 

Hela tiden följer ett resonerande kring problem som uppstår, vad man kan göra annorlunda och materialval, vilket går igen i den tredje uppgiften som är att skapa sitt drömhus.

– Vi pratar hållfasthet, vinklar, ljusinsläpp – det uppstår en hel del fysiska frågor längs vägen. Sedan brukar de bli väldigt kreativa med garage, balkonger, pooler och allt möjligt, berättar Pernilla Abrahamsson. 

Det är i årskurs 8 som alla elever på Norrevångskolan kommer i kontakt med 3D-tekniken.
Det är i årskurs 8 som alla elever på Norrevångskolan kommer i kontakt med 3D-tekniken. | Foto: Andreas Hillergren

Slutuppgiften är att skapa något man själv väljer. Många designar smycken, andra gör en pepparkaksform eller en jojo – viktigast är att man ska kunna motivera vad föremålet ska ha för funktion. I slutet av terminen får de välja att skriva ut ett av de föremål de har ritat. 

– Där uppstår många problem att lösa. Hur gör man för att spara ner det i rätt format? Vilka inställningar ska man ha på skrivaren? Eleverna är med hela vägen.   

Åttorna har två 100-minuters lektioner i veckan under den här perioden. Men trots de långa lektionerna vill de sällan lämna salen när lektionen är slut.  

– Just det här engagemanget och intresset är den största vinsten med 3D-tekniken tycker jag. Vi får nästan köra ut dem när lektionen är slut. Helt plötsligt är teknik ett ämne som man tycker är jättespännande, roligt och kreativt, säger Pernilla Abrahamsson.

– Jag märker också att jag når ut till andra elever än vanligt, här går de plötsligt all in, flikar Mia Lägnert in. 

Men det finns fler fördelar menar Pernilla Abrahamsson. För henne har 3D-tekniken blivit något av ett jämlikhetsprojekt – ett sätt att skapa samma grundförutsättningar för alla:

– I teknikämnet har killarna ofta ett försprång från början, eftersom de har mekat och hållit på praktiskt på ett annat sätt. Men här är alla lika – ingen kan något från början. 

Det ändras dock snabbt, konstaterar både Mia Lägnert och Pernilla Abrahamsson. 

– Från början tänkte vi att vi skulle lära oss samtidigt med eleverna, men det visade sig vara omöjligt att hålla jämna steg – de lär sig så mycket snabbare, förklarar Pernilla Abrahamsson.

När vi jobbar med 3D-teknik får vi se oss mer som ett team med eleverna.

Utbildningarna de har gått har hjälpt. Samt att ständigt repetera och lära sig nya funktioner på egen hand, genom instruktionsfilmer på Youtube. Men också att inse sina begränsningar och vara öppna för en förändrad lärarroll. 

– När vi jobbar med 3D-teknik får vi se oss mer som ett team med eleverna, vi får hjälpa och lära oss av varandra i klassrummet, säger Mia Lägnert.

– Våra elever är uppvuxna med datorer, så man får inse att de kommer kunna mer än vad vi kan. Jag tror att det handlar om att vara trygg i sin lärarroll, att man kan se det som en tillgång att eleverna kan vara en del av lärprocessen, beskriver Pernilla Abrahamsson. 

Men hur gör man för att lära sig tillräckligt? Mia Lägnert trycker på att ta hjälp från andra – ibland från oväntat håll. 

– Vi har haft mycket stöd av vår IKT-pedagog, sedan samarbetade vi tidigt med till exempel Blekinge tekniska högskola och kommunen – och så har ju stipendierna varit ovärderliga.

De betonar också stödet de har fått från varandra. 

– Det är extra roligt att jag gör det tillsammans med Mia – att vi är två som driver arbetet. Att göra det helt ensam hade nog varit ganska jobbigt. Men nu kan vi bolla idéer med varandra och förstå processer i programmet, förklarar Pernilla Abrahamsson.

– Det sa bara klick, konstaterar Mia Lägnert.

Pernilla Abrahamsson menar också att support från skolledningen har varit en förutsättning.

– Vi har haft fantastiska rektorer som har stöttat detta fullt ut. När vi åkt iväg på våra utbildningar har rektorn stått för vikariekostnaderna och så har vi fått använda en del konferenstid till att arbeta tillsammans med att utveckla 3D i undervisningen.

Hade jag inte gått in i detta med hela mitt hjärta så hade det synts

Men något utrymme i deras tjänster har det inte handlat om. 

– Vi hittar tid tillsammans och sen jobbar vi ju på att det ska handla om att byta ut saker som man gjort tidigare i undervisningen, inte lägga på mer, säger Mia Lägnert. 

Hon hävdar bestämt att man inte ens behöver vara intresserad av ny teknik för att tycka att ett sådant här projekt är kul. 

– Jag är intresserad av lärandeprocessen – att jobba med 3D som vi har gjort blir så mycket mer än att bara jobba med ett verktyg. Eleverna knyter relationer och får inblick i helt nya yrkesroller. 

För Pernilla har dock teknikintresset varit viktigt.

– Hade jag inte gått in i detta med hela mitt hjärta så hade det synts. Jag tycker att det här är fantastiskt spännande och roligt. Man kommer hela tiden på nya saker man vill göra. 

Nästa mål är att hitta riktiga uppdragsgivare, precis som Mia Lägnert gjort med Samhällsbyggnadsförvaltningen till sina elever. 

– Arbetet du lägger ner blir mycket mer värdefullt då. Annars blir det som att baka en äppelpaj hemma och ingen vill äta den – det är inte så kul, säger Pernilla Abrahamsson.

– Drömmen är att eleverna ska få hjälpa ett företag att lösa ett problem genom att rita prylar de inte har kommit på ännu – att de ska få vara uppfinnare. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm