jens_s_west_0

Jens S West är rektor i Västerås.

Debatt

Hårdare tag eller bättre mandat för skolan?

Debatt. ”Skolverkets formulering kan ge en otrolig kraft i skolans arbete och inte minst fördelar i mandat – men riktas kraften åt fel håll kommer klyftor öka där sprickor redan finns”, skriver rektorn Jens S West.

Står vi inför en ny hårdare och mindre förstående skola eller fick skolan just ett redskap att kunna förtydliga vad som är viktigt i skolan, så som lärande, trygghet och studiero?

Mot bakgrund av skolkommissionens betänkande ”Samling för skolan” (SOU 2017:35) har nu Skolverket reviderat läroplanens avsnitt 2.3 och 2.8 och ringar in något som jag tror ”sitter i väggarna” i varje skola i Sverige. Man har under många år saknat en formulering som ger skolan rätt att hävda att vi faktiskt har gjort allt vi kan, och nu behöver ni, läs hemmet, kliva in och jobbet kanske inte ska göras bara i skolan.

Skolverket formulerar sig så här kring förändringarna i läroplanen:

I läroplanerna för Grundskolan blir nu rektorns ansvar för trygghet och studiero tydligare. Läroplanerna kompletteras också så att de markerar att elever ska visa respekt för och hänsyn mot skolans personal och andra elever. Nu betonas också vikten av att eleven genom egen ansträngning och delaktighet tar ansvar för sitt lärande och för att bidra till en god arbetsmiljö.”

Jag ser framför mig tre olika scenarion som vi mot bakgrund av den formuleringen kan stå inför, och jag är övertygad om att var och en av dem innebär att det kommer ta tid att få en förändring. Risken är att om skolan snabbt anammar formuleringen, gör sin egen tolkning, och högt och lågt börjar hävda att eleven inte gör vad som förväntas av hen, sitter av lektioner eller rent av stör så riskerar vi att återigen hamna i ett ”vi och dem”-läge.

Det här är så klart en ytterlighet men jag tror att det kliar i många fingrar som tidigare vid åtskilliga möten hävdat att detta är vårdnadshavarnas ansvar. Med den här formuleringen så kan man om man vill, tolka in att man äntligen fått belägg.

Ett annat scenario är att skolan inte i någon större grad noterar förändringen som avgörande för verksamheten, man tolkar det kanske som ett förtydligande av något som redan, som sagt, ”sitter i väggarna” och som återkommer i skolans regler sedan tidigare. Skolan är densamma och något nytt vokabulär, bemötande eller regelverk i klassrummet och i möten är inte nödvändigt.

Dessa två varianter kan nog passa in på nästan alla skolor, allt beroende på var man befinner sig i sin utveckling, vilken kultur som råder på skolan och hur dialogen – som också finns formulerat i läroplanen – med hemmet ser ut.

I den första varianten så tror jag vi initialt får en skola som inte blir trovärdig. Huvuduppdraget kvarstår ju, vi måste vara skickliga pedagoger som inspirerar och leder alla elever i sitt lärande oavsett vilka förutsättningar vi eller eleven har. Vi ska fortfarande jobba med ledning och stimulans, testa extra anpassningar, utreda och upprätta åtgärdsprogram om särskilt stöd behövs. Eleverna har dessutom fortfarande skolplikt och garanteras genom skollagen en viss undervisningstid under de 9 till 10 åren de går i grundskolan.

Vi kan med andra ord inte luta oss tillbaka och säga att eleven inte tar ansvar för sitt lärande och som i vissa fall inte respekterar läraren och de andra eleverna.

Men – som jag kanske vill se det i ett tredje sätt att se på lydelsen. Det är inte alltid så, långt ifrån, men ibland hamnar läraren i en situation där man får påtryckningar från föräldrar som hävdar att deras barn inte får rätt stöd, och att läraren inte är tillräckligt lyhörd för elevens behov.

Detsamma kan gälla om en elevs beteende i klassrummet och på rasterna. Där kan det finnas en skillnad mellan lärarens upplevelse och vårdnadshavarens bild efter att ha pratat med sitt barn. Vi har under ett antal år nu försökt att täppa igen det här hålet med en rackarns massa dokumentation i form av IUP:er och kunskapsmatriser.

I de fall där eleven faktiskt inte har haft lust att arbeta, inte tycker om läraren eller har något annat i tanken så har man fram till nu enkom kunnat hävda att det är lärarens och skolans misslyckande.

Vårdnadshavare har i alla fall kunnat hävda att så är fallet såväl i sittande möte som i anmälningar till skolinspektionen. Men nu kan faktiskt skolan, både läraren och rektor, hävda att just elevens brister i ansträngning och delaktighet och att eleven inte tar ansvar för sitt lärande, kan ligga bakom elevens bristande kunskaper. Och i de fall där eleven direkt stör, inte bara sig själv utan kanske till och med läraren och andra elever, där kan skolan hävda att elever ska visa respekt för och hänsyn mot skolans personal och andra elever.

Så långt så finns två nya redskap i verktygslådan för kommunikation. Men då kommer frågan: vad har skolan för redskap att ta till när detta förekommer och återkommer. Ska vi bläddra igenom 5:e kapitlet i skolagen och börja utdöma kvarsittning, avstängningar och skolförflyttningar? Nej, det tror inte jag på – det håller inte i längden om det inte är extrema ärenden.

Jag tror att det precis som i dag kommer att märkas i elevens kunskapsresultat, i betygen. Skillnaden är att vi nu tidigt kan peka på ytterligare bakgrundsfaktorer till att lärandet inte fungerar, men att dessa nödvändigtvis inte har att göra med skolan, läraren, tryggheten och studieron – det kan faktiskt också bero på elevens bristande respekt mot läraren, det kan ha att göra med elevens egen ansträngning.

Vi behöver prata om Skolverkets formulering, jag tror att den kan ge en otrolig kraft i skolans arbete och inte minst fördelar i mandat, men riktas den kraften åt fel håll så kommer klyftor öka där sprickor redan finns. Jag tycker om formuleringarna, men jag ser också att vi i skolan måste vara ödmjuka och hantera dem på ett ytterst trovärdigt sätt.

Jens S West, rektor i Västerås stad

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm