”Jag har problem med en elevs pappa”

Fråga:
Jag har problem med en elevs pappa. Han vill inte lyssna när jag beskriver dotterns svårigheter i skolan. Hon kommer ofta för sent, struntar i läxor och presterar inte som hon skulle kunna. Pappan säger att det är skolan som ska se till att allt fungerar. Stämningen i rummet är obehaglig när vi träffas. Jag känner mig nästan rädd för honom. Vad ska jag göra? Eleven har förutsättningar att klara skolan bra, men jag har svårt att få kontakt med henne.

Svar:
Jag tror att många lärare känner igen ditt problem. Det verkar som att pappan lägger allt ansvar på skolan och vissa människor har en förmåga att skapa osäkerhet och rädsla omkring sig och då är det lätt att börja tvivla på sin yrkeskompetens. Jag tänker så här: 

Fundera på vilka känslor och tankar som väcks hos dig i kontakt med pappan. Rädsla, ilska? Tänker du något om pappan som går att beskriva i ord, till exempel att det är konstigt att han inte vill samarbeta eller ens lyssna på vad du har att säga? Kanske tänker du att pappan kan anmäla dig eller skolan.

Ställ dig därefter en fråga som börjar med orden: Hur kan man förstå att …? Svara med funderingar både kring dig själv och pappan. Är pappans sätt att vara rimligt i mötet med dig? Hur kan man förstå hans uppträdande? Har han dåliga erfarenheter från sin egen skolgång? Har han andra idéer om
vad hans dotter behöver, men svårt att formulera det i ord?

Vi vet inte svaret, men vi kan vara säkra på är att hans uppträdande beror på något. Några förslag på orsaker till hans beteende kan ge en svalkande distans till problemet. Finns det något hos den här pappan som det går att uppskatta? Fråga dig också mer precist vad du är rädd för. Om det är att inte klara arbetet som lärare tillräckligt bra, tänk på att du har en lång utbildning där du har visat godkänd kompetens för yrket.

Fundera nu på vad du konkret kan göra. Mitt förslag är att i fortsättningen vara vänligt korrekt i mötet med pappan, både vid skriftliga och muntliga kontakter. Avstå från information som inte är absolut nödvändig. Tänk också att han nog vill sitt barns bästa, men att han inte förmår göra annat än det han gör.

Men se upp så att problemen med pappan inte smittar av sig på din kontakt med eleven. Hon behöver ditt positiva intresse för att förstå att det finns någon som engagerar sig och vill veta hur det går för henne i skolan.