jannejonsson
Foto: Malin Arnesson

Kritiserade skolan – fick sparken

Efter att ha kritiserat verksamheten vid Plymouthbrödernas friskola i Långaryd i Halland blev Jan-Olof Jönsson uppsagd från sin tjänst på skolan- Jag är inte den förste som fått lämna Laboraskolan efter att ha kritiserat verksamheten. Nu finns det inte en enda behörig gymnasielärare där.

Jan-Olof Jönsson arbetade på Laboraskolan från starten 2007 fram till i våras då han blev uppsagd på grund av arbetsbrist.
– Varken jag eller Lärarnas Riksförbund accepterade uppsägningen. Strax före jul kom vi fram till en ekonomisk uppgörelse med skolan. Vad den innehåller får jag dock inte säga.

– I och med att jag tvingades sluta har alla lärare som var med från starten slutat, antingen frivilligt eller av tvång.

Det var mest en slump att han började på Laboraskolan:

– Jag arbetade tidigare som tågledare vid SJ. Efter att jag fyllt 40 bestämde jag mig för att sadla om och utbilda mig till gymnasielärare i samhällskunskap och historia.
– Våren 2007 såg jag att Laboraskolan, som skulle öppna till hösten, sökte lärare. Jag skickade in en ansökan, kal­lades till anställningsintervju och fick jobbet. Det var min första lärartjänst.

Tillhör du Plymouthbröderna?

– Nej, och det gjorde heller ingen annan av de anställda. Jag betraktar mig dessutom inte som en speciellt religiös person. Men eftersom undervisningen skulle vara icke-konfessionell såg jag inte det som något större problem. Och det var det heller inte, åtminstone inte i början.

– När jag kom till skolan frågade den dåvarande rektorn visserligen, lite på skämt, om jag hade hört talas om sekternas sekt. Det hade jag knappt.

Vid starten Hade skolan cirka 50 elever, från årskurs sex till årskurs tre på gymnasiet. Undervisningen bedrevs i åldersintegrerade klasser.

– Vi var fem lärare på skolan om jag minns rätt. Jobbet gick bra i början. Det ställdes inga speciella krav från styrelse och föräldrar om hur undervisningen skulle bedrivas. De var glada över att ha fått sin skola och lät oss hållas.
– Jag tror även att trycket utifrån, från politiker och myndigheter, bidrog till att de höll sig passiva.
Jan-Erik Jönsson säger att situationen efterhand förändrades. Föräldrar och styrelse tog allt större kontroll över undervisningen och skolan.

Några exempel:

• Lärarna fick inte själva avgöra vilken litteratur eleverna skulle läsa, utan den skulle först kontrolleras och godkännas av föräldrarepresentanter. Samma sak med böckerna i skolans bibliotek.

– När jag visade filmen ”Troja” för gymnasieeleverna – för att utifrån den diskutera ”Iliaden  och Odysséen” – blev det ett jäkla liv. Styrelsen var mycket upprörd. I filmen är Brad Pitt tillsammans med en kvinna som han inte är gift med och han är även halvnaken i någon scen.

• Skolans kvinnliga personal uppmanades att gå i kjol.

• Enbart lärarna tilläts söka efter information på internet. Eleverna hänvisades till ett intranät med information som godkänts.

• De äldre eleverna fick ingen information om högskoleprovet eller universitets- och högskolestudier. – Jag fick besked av styrelsen att den andlige ledaren bestämt att sektens medlemmar inte ska studera på universitet eller högskola. Högre studier anses leda till ett dekadent liv.

• Pojkar och flickor hålls åtskilda i ämnet idrott och hälsa.
• En del av skolans undervisning sker på distans i Stockholm, Göteborg och Billesholm utan tillstånd. – Flera dagar i veckan sitter det elever i baracker och deltar i skolans undervisning på distans. Åtminstone distansundervisningen i Stockholm är ett försök att komma runt att man inte fått tillstånd att starta en skola i Stockholmsområdet. En del av undervisningen sköts av icke behöriga lärare, som föräldrar.
Finns det inget som är bra med skolan?
– Jo. Det är små klasser, vilket är en stor fördel, säger Jan-Olof Jönsson.
– Men jag tycker synd om barnen. De föds in i sekten, umgås bara med barn i sekten, går på en skola som drivs av sekten och ska så småningom arbeta i företag som ägs av sektens medlemmar. Om inte lärarna kan berätta för dem om hur livet är utanför sekten, vem ska då göra det?

Kommentera