Kunskapen om projektarbete i skolan är för dålig

Tomma tunnor skramlar mest. Ju mindre skoldebattörer vet om projektarbete, desto tvärsäkrare är de. Otaliga gånger har man hört dem uttala sig nedlåtande om elevaktivt arbete. ”Nu ska man släppa eleverna vind för våg att själva ta reda på det de ska kunna”, heter det hånfullt. Inom didaktiken ställer man frågorna ”vad?”, ”hur?” och ”varför?”. Samma frågor kan ställas om projektarbete.

Vad? Arbetssättet är mindre relevant för ämnen som svenska, språk och matematik. Mer relevant i orienteringsämnena. Mest användbart när det gäller ämnesövergripande mål som att finna, värdera, använda och presentera information.

Hur? Projektarbetet börjar med att läraren tillsammans med eleverna väljer ett tema att studera. Sedan väljer man projekt inom temats ram. Därefter bestämmer man vad man vill veta om detta projekt. Man diskuterar hur man ska gå tillväga för att få svar på sina frågor. Sedan samlar man in informationen från nätet, i biblioteket eller på fältet genom intervjuer med människor i företag och myndigheter. Slutligen gör man en presentation av vad man fått reda på för de andra grupperna. i klassen.

Exempel på teman och projekt: PENGAR (tjäna, låna, placera), AKTUELLT (politiska stridsfrågor, händelser på orten eller i världen), ARBETE (arbetsuppgifter, krav, trivsel, lön), BEHOV (mat, kläder, bostad, fritid), SAMHÄLLE (politiskt arbete, fattiga och rika, framtidens samhälle, invandrare), FÖRETAG (fack, kooperativ, multinationella företag, starta eget), EFTER SKOLAN (välja arbete, anställningsintervjuer, arbetsmiljö, arbetsvillkor).

När gruppen valt projekt återstår att formulera de frågor man vill ha svar på om projektet och bestämma hur man ska gå tillväga för att få svar på frågorna.

Varför? För många debattörer lever ännu föreställningen om eleverna att de är som öppna kärl som man bara kan hälla sin kunskap i. Men de skolsvaga eleverna saknar förutsättningar att ta emot all denna kunskap. För dem hamnar det mesta på hälleberget av det som för de framgångsrika eleverna kan hamna i god jord.

För eleverna innebär projektstudierna att de får omväxling i arbetet, får tänka i egen takt, får vara med och bestämma, får arbeta tillsammans med kamrater, får kontakter med människor utanför skolan, får lära sig presentera det de fått reda på osv. Detta gör att de blir motiverade, trivs med arbetet och samtidigt lär sig mycket om hur de ska få reda på den information de behöver i framtiden.

Varför inte? I lärarkåren finns en djup ovilja att ändra på den lärarroll som man vant sig vid. Att leda projektarbete är ett krävande arbete. Lärarna behöver vara väl insatta i tekniken att jobba med projekt. Tyvärr ger nu inte de teoretiserade lärarutbildningarna denna beredskap.

Genom den mål-och resultatinriktning som införts i skolan har fokus helt hamnat på betygen och de mätbara kunskaperna. Det som inte kommer på betygen får mycket lite utrymme.

Projektarbetena kräver mer sammanhängande tid än någon lektionstimme då och då. Genom den timplan som styckar skolarbetet i många fristående ämnen där varje lärare slår vakt om sina lektionstimmar, så försvåras detta sätt att arbeta. Detta hinder kan dock kringgås om flera lärare samarbetar och under ett par perioder skjuter till några timmar var till en timpott för projektarbetet.

Per Acke Orstadius, författare och före detta universitetslektor

• Litteratur: Kjell Askeland: Pedagogiskt poem om projektorientering i pedagogiken (Liber 1979). Orstadius-Wallentin: Praktikan, lärarhandledning i projektarbete, (Brevskolan 1980), och Tema-Dk, Elevhandledning i projektarbete, (Brevskolan 1980).

​​​​​​​