”Låt kommunerna slippa leka skola och låt staten ta över”

Skolan är viktig för elever och föräldrar, men även för samhället.

Den skapar möjligheter för barn och ungdomar, bygger vägar in i arbetslivet men också vägar för nyanlända att etablera sig i Sverige. En god utbildning är viktig för individen, den skapar förutsättningar att minska segregationen och den kan vara avgörande för att Sverige, som ett litet land, kan hävda sig i internationell konkurrens.

Avgörande för utbildningens kvalitet är att skolan har kompetenta, välutbildade och engagerade lärare med goda förutsättningar för sitt uppdrag.

I tider av lärarbrist, dålig ekonomi och ökad segregation är det viktigare än någonsin att politiken fattar beslut som ger oss förutsättningar att åstadkomma positiva förändringar. I en redan pressad situation har pandemin ytterligare bidragit till att öka belastningen på lärarna.

Lärare måste, förutom att undervisa de elever som går till sina lektioner, också bedriva distansundervisning med elever som av olika anledningar valt att stanna hemma. Vikarier anlitas ofta inte, vilket innebär att många, förutom sin ordinarie undervisning, beordras undervisa elever vars lärare är borta. Naturligtvis måste alla, även lärare, ”ställa upp” i kristider, men det får aldrig gå ut över den enskildes hälsa.

Det talas ofta om den viktiga balansen mellan krav och resurser. Den rubbade balans som uppstår när kraven ökar mer än resurserna får lärare att bränna ut sig och risken är stor att man aldrig, efter en ofta lång sjukskrivning, kommer tillbaka igen. Man spelar ett högt spel med elevernas utbildning och lärarnas hälsa som insatser.

Skolan i många kommuner befinner sig i kris.

Försämrade villkor ökar risken att man slutar eller flyttar till en annan kommun. Det innebär att skolan riskerar att dräneras på duktiga lärare och att man måste nyanställa. Det är en dyr process och eftersom välutbildade lärare blivit en bristvara ersätts ofta den erfarne läraren med en oerfaren, nyutbildad lärare eller, i värsta fall, en outbildad vikarie.

Det är inte ovanligt att de statliga lönebidragen som skulle användas till förstelärare och ”särskilt skickliga” lärare används för att kunna höja lönerna vid nyrekrytering. Man lappar alltså, och försöker laga, med hjälp av olika statsbidrag. Visst kan man ibland, kortsiktigt, behöva hitta nödlösningar, men att, i ett läge där lärarbristen ökar, ytterligare försämra villkoren för lärarna är som att såga av grenen man sitter på.

Ofta får vi höra att lärare är en av de viktigaste yrkesgrupperna, att vi måste se till att fler utbildar sig till lärare och att fler stannar i yrket.

Det låter ju bra, men att bedriva skola är dyrt och verkligheten är ofta att skolan i stället utsätts för stora nedskärningar. Den största kostnaden är lärare, vilket innebär att det finns två sätt att göra utbildningen billigare: antingen ökar man undervisningstiden, eller ger lärare en dålig löneutveckling.

Lärarnas Riksförbund anser att lärarna är den viktigaste resursen i skolan och det finns fortfarande många duktiga och kompetenta lärare i Sverige. Vi borde alltså ha goda förutsättningar att skapa en bra skola för våra elever. Men vi vill se riktiga satsningar på skolan.

Vi vill att lärare och elever skall ha en bra arbetsmiljö, vi vill att lärarna skall ha en rimlig arbetssituation som gör att man inte blir sjuk av jobbet och vi vill se en lönesatsning som får erfarna lärare att vilja fortsätta i yrket. Så är det tyvärr inte idag.

I ett bra hus lägger man grunden först men i många kommuner river man nu det som redan är byggt.

Ansvariga politiker borde ta sitt ansvar, men ofta är det lättare att lova när man sitter i opposition än att leva upp till sina löften när man fått makten. Inget parti är bättre än något annat och i slutänden handlar det om att kommunerna inte klarar sitt uppdrag och slutsatsen måste därför bli: Låt kommunerna slippa leka skola och låt staten ta över. Vi måste få en likvärdig skola, inte en skola som är lik en värdig skola.

Gunnar Valinder, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Göteborg

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.