sprak_debatt

Peter Heddelin skriver om hur man bör arbeta mot negativt språkbruk.

Debatt

”Likabehandlingen börjar med språket”

Debatt. ”Vi kan inte passivt stå vid sidan av den ’digitala skolgården’ och iaktta när en normalisering av begrepp och uttryck som går emot våra mänskliga värden börjar formas”, skriver rektorn Peter Heddelin.

Skolans kanske största utmaning att hantera för den generation som nu går i skolan är språkbruket. Detta har blivit alltmer uppenbart för mig under de senaste åren som skolledare i grundskolan. Jag upplever också att toleransen bland oss vuxna dessvärre blivit högre. Vi behöver nu göra en direkt tvärnit i vårt likabehandlingsarbete och flytta tillbaka positionerna till noll. Detta innebär att vi omedelbart och vid varje tillfälle måste agera metodiskt vid ett negativt språkbruk.

En av höstterminens mest populära Youtubeklipp har varit Kanye West ”I love it” med nära 400 miljoner visningar. Låten är ett exempel bland många, på ett fenomen som tidigare generationer inte mött. Kraften i den sociomediala samhällskonstruktion som just nu formas är nämligen oprövad. Våra barn och elever växer upp i en helt ny era – som vi vuxna tillsammans med dem behöver forma mot något positivt. Vi vuxna behöver därför visa vägen till hur vi kan använda våra nya digitala arenor för att skapa positiva värden för framtiden. Vi kan inte passivt stå vid sidan av den ”digitala skolgården” och iaktta när en normalisering av begrepp och uttryck som går emot våra mänskliga värden börjar formas.

Så vad kan vi då konkret göra? Svaret är att vi kan göra mycket.

Det börjar med dig som vuxen, oavsett om du arbetar inom skolan, är förälder eller är en medmänniska. Barnen gör som ”du gör” och inte som du säger. Det du själv gör får därför störst verkan. Ditt eget språk blir därav mycket viktigt. Träna därför bort dina negativa interjektioner och ersätt dem med nya begrepp. Det sägs att skillnaden mellan ett rikt språk och ett svagare språk, kan vara så lite som 50 synonymer. Vägen till ett bättre språk för barnen börjar därför med dig. Du kan inte välja bort att du i varje given stund är betraktad som ett föredöme.

Vi kan nämligen inte radera redan inlärda mönster.

Vi behöver därtill metodiskt träna våra elever och barn i att uttrycka och berätta om sina känslor. Ett kännetecken för ett svagt språk är att man inte kan uttrycka hur man känner. Ett nyfött barn har som exempel bara ett uttryck för att beskriva sina känslor. Därifrån sker en successiv och livslång språklig utveckling. Att våra barn och elever i skolåldern inte har ett tillräckligt bra språk är därav inget märkligt. De uttrycker bara vad de kan just nu. Ansvaret vilar självklart hos oss vuxna att utveckla dem mot ett rikare språk.

Att vi reagerar och säger ”så får man inte säga” är dock relativt verkningslöst i ett utvecklingsperspektiv. Naturligtvis är det i betydande skillnad mot att inte agera alls. Om vi inte agerar, betyder det nämligen att det som sades eller gjordes var okej – vilket egentligen innebär att vi vid varje tillfälle av passivitet bidrar till att forma eleverna i en negativ riktning.

Det vi vid varje givet tillfälle också behöver göra är att ta ett steg till – utifrån våra uppdrag att just utveckla eleverna och barnen. Vi kan nämligen inte radera redan inlärda mönster. Vi behöver ersätta dem med nya ord och handlingar.

  • Klargör att beteendet / uttrycket inte är lämpligt.
  • Fråga eleven eller förtydliga vilka känslor som är kopplade till situationen (ex. jag upplever att du är arg, stämmer det?).
  • Ge eleven exempel på alternativa uttryck (för att kunna ersätta sina negativa uttryck med nya).

Exempel på alternativ som brukar få en positiv effekt är att utgå från att berätta vad man känner för känsla i stunden och varför man känner just den känslan. Detta får i de flesta fall också en positiv effekt även hos övriga inblandade parter. Utgå med fördel från dig själv då du är betraktad som ett föredöme.

  • När jag är arg brukar jag berätta att jag blir arg och varför jag blir arg.
  • När jag blir ledsen brukar jag berätta att jag blir ledsen och varför jag blir ledsen.

Detta är naturligtvis basala fundament och såsom vi i generationer utvecklats tillsammans. Men vad vi inte tidigare mött är kraften som den digitala sociomediala arenan står för. Möter vi inte upp detta forum och leder kraften rätt, riskerar vi en generation eller fler därefter som kommer att hamna mycket fel.

Är det verkligen så allvarligt? kanske du undrar. Svaret är ja. Det börjar med att ord som ”hora” blir normaliserade. Detta leder sedan vidare mot ytterligare kränkningar och våld. Vi behöver därför sätta ett omedelbart stopp och leda eleverna och barnen på rätt väg. Ansvaret är ditt och mitt.

Peter Heddelin, rektor

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm