lasande_barn
Elevstöd

”Lotteri vilket stöd dyslexielever får”

Bostadsort och skola har stor betydelse för vilket stöd som ges till elever med läs- och skrivsvårigheter. Det säger Dyslexiförbundets ordförande Bengt-Erik Johansson.

Om hearingen

Hearingen arrangerades gemensamt av Svenska Dyslexiföreningen, Dyslexiförbundet FMLS, Föräldraföreningen för Dyslektiska barn och Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Särskild inbjudna var Skolinspektionen, Skolverket, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Utbildningsdepartementet, Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering, Universitetskanslersämbetet samt lärarförbunden.

Hearingen arrangerads på initiativ av pris Carl Philip som också invigningstalade. 

I veckan arrangerade Dyslexiförbundet FMLS en hearing om dyslexi tillsammans med en rad andra organisationer. Målet var att belysa de olika villkoren för elever med dyslexi.

– Stödet kan se väldigt olika ut från kommun till kommun och från skola till skola. Det handlar om hur snabbt du får en dyslexiutredning och vilka hjälpmedel då får. Det är ett lotteri, säger Dyslexiförbundets ordförande Bengt-Erik Johansson, en av talarna vid hearingen.

De olika villkoren kan till exempel få konsekvensen att en elev som byter skola plötsligt inte har tillgång till de hjälpmedel hen hade tidigare och inte får samma stöd.

2013 gjorde Dyslexiförbundet en undersökning som vände sig till landets hundra största kommuner. 46 av kommunerna uppgav att de hade en handlingsplan eller direktiv när det gällde barn med läs- och skrivsvårigheter. 19 av 72 svarade att de gör en dyslexiutredning inom åtta veckor från det att elevens svårigheter uppmärksammats, genomsnittet är 22 veckor.

– Bristen på likvärdighet handlar dels om okunskap bland lärare och skolledare men framförallt är det en resursfråga. Huvudmannen har inte alltid råd med ett bra stöd. När ekonomin är dålig är det första man drar in på speciallärare och specialpedagoger och så tänker man det här ska lärarna fixa själva.

Bengt-Erik Johansson menar att stödet ofta hänger på att eleven har en lärare som själv har kunskaper och erfarenheter av hur man ska arbeta med läs- och skrivsvårigheter.

–Det kan fungera jättebra men om just den läraren flyttar så försvinner stödet. Stödet ska inte hänga på en enskild lärare eller rektor.

Dyslexiförbundet driver Skrivknuten dit pedagoger kan ringa för att få tips om material och metoder. Bengt-Erik Johansson berättar att det är många nyutexaminerade lärare som ringer

– De vill ha mer kunskap om hur man jobbar med elever med funktionsnedsättning, de tycker inte att de fått med sig det. De vill veta hur de ska anpassa undervisningen och vilka hjälpmedel som finns. Sen ringer även frustrerade föräldrar som upplever att deras barn inte får hjälp.

Vilka insatser skulle behövas?

– Lärarutbildningen skulle behöva bli bättre på de här frågorna. Men även redan verksamma lärare skulle behöva fortbildning om hur man kan använda sin pedagogiska verktygslåda för att stötta elev med läs- och skrivsvårigheter. 

Bengt-Erik Johansson är försiktigt positiv till regeringens satsning på en läsa-skriva-räkna garanti. 

– Satsningen på tidig upptäckt och tidiga insatser är viktig. Garantin är en bra tankegång men det finns lite frågetecken kring hur det ska fungera i praktiken. Hur mäter man att barnet uppnår godkändnivå, vad är det för stödinsatser som ska sättas in? Det måste vara ett innehåll i stödet.

Vad hoppas du på efter tisdagens hearing?

– Nu jobbar de olika skolmyndigheterna på var sitt håll.  Vi har öppnat upp för hur man kan jobba vidare tillsammans. Vi ser det som ett första inledande samtal.  Vi skulle till exempel behöva ha ett enhetligt test vid utredningen, idag finns 52 olika tester att använda. Det skulle också behövas samstämmighet för vilket stöd eleven har rätt till. Stödet ska följa eleven, inte vara beroende av vilken skola man går i. 

Kommentera