LR: Positivt om det blir statlig finansiering kring läromedel

Läromedelsutredningens slutbetänkande välkomnas av Lärarnas Riksförbund.
– Det är positivt att man lagreglerar och definierar vad ett läromedel är. Men problemet kommer troligen även i fortsättningen bli att skolorna kanske inte har råd att köpa in tillräckligt mycket, säger vice ordförande Svante Tideman.

Syftet med förslagen i läromedelsutredningen är att öka kunskapsutvecklingen, motverka ojämlikhet och att mildra effekten av lärarbristen. Förslagen skulle innebära en total kostnad för staten på 50 miljoner kronor per år.

Utredningen vill att skollagen skrivs om och specifikt anger elevers rätt till läromedel, både läroböcker och digitala läromedel.

Svante Tideman tror att den största anledningen till den sparsamma användningen av läromedel i dag är bristen på pengar ute på skolorna.

– Det är dyrt med läromedel. Då är det lätt för huvudmannen, om det är en kommun eller friskola, att säga till lärarna att ”ni får ordna med eller tillverka era egna läromedel”. Det blir två problem med det, dels tar det jättemycket tid, och dels blir de inte lika bra som de som skrivs av professionella läromedelsförfattare.

Svante Tideman konstaterar att det pågår en utredning om statligt huvudmannaskap nu. Om den kommer fram till att staten ska ta över ansvaret bör staten också finansiera inköp av läromedel, anser han.

– Det är så hela tiden att staten sätter upp krav via lagar och kommunerna ska utföra det. Problemet med den dubbla styrningen är att staten säger ”så här ska det vara” och kommunerna säger att ”det har vi inte råd med”. Nu hoppas jag att kommunerna tar upp stafettpinnen och förklarar att man kommer att köpa in läromedel.

– Sedan handlar det om att köpa in tillräckliga mängder böcker så att det räcker till alla. På många skolor i dag har man läromedel som eleverna inte får ta hem. Det är viktigt att eleverna får det.

Hur tolkar du att ”läromedlen ska kvalitetssäkras”?

– Man talar i utredningen om en läromedelsnämnd som ska ha det ansvaret. Jag tror det är ganska vanligt. Exempelvis i Finland säljs statligt granskade läromedel. Vi anser att det är viktigt att lärare finns med i den gruppen så att professionen själv får ta ansvar för att kvalitetssäkra vissa läromedel.

Var går egentligen gränsen för vad som är ett ”läroverktyg”?

– Problemet är att det är så diffust och oreglerat att i princip vad som helst kan anses utgöra ett läroverktyg. Engelsklärare använder tidningsartiklar och försöker göra om dem till läromedel. Det är väl bra, men det blir ingen ryggrad eller stabilitet i undervisningen.

Och det diffar mellan skolorna?

– En del köper in jättebra läromedel medan andra inte har några. Det har skapat den stora olikvärdigheten i svensk skola. Förutsättningarna blir för olika.

Dina spontana tankar kring innehållet i läromedelsutredningen?

– Vi är positiva till elevens rätt till läromedel ska skrivas in i läroplanen. Vi är också för att lärarna ska få goda förutsättningar. Men att staten ställer upp mål och som kommunerna sen ska uppfylla har inte fungerat på så många andra håll. Därför tycker vi det är positivt att det kan bli en statlig finansiering av det här och får vi en statlig skola kanske det verkligen kan bli så.

Hur tänker du kring att staten ska stötta produktion av vissa läromedel?

– Det handlar kanske om att se till att det blir läromedel i alla ämnen, att vi får en bredd.

…och om att kunskap om läromedel ska införas på alla lärarutbildningar?

– Det är bra, och jag tror det är en liten känga till en del lärarutbildningar. Att det inte har så hög status att undervisa med läromedel överallt. Det kanske till och med anses lite finare att undervisa utan det.