”Skolan har förlorat fotfästet”

För hundra år sedan implementerades en ny läroplan för Sveriges skolor: Undervisningsplan för rikets folkskolor 1919.

Det övergripande målet för ämnet modersmålet (svenska) bestod av en enda väl utmejslad mening.

Fem läroplaner och hundra år senare kan vi konstatera att det övergripande målet för ämnet svenska är ungefär detsamma som det var 1919. Naturligtvis har språket utvecklats och formerna för språkets tillämpningar och uttryck förändrats, men de grundläggande kunskaperna och färdigheterna är desamma.

Vad har då tillförts under de hundra åren? Jo, i allt väsentligt två saker:

• Läroplanerna tenderar att i allt högre grad på detaljnivå styra undervisningen och lärarens arbetsmetoder.
• En enorm kontrollapparat har införts med detaljerade kunskapskrav, matriser, betygskriterier, nationella prov etc.

Docenten Anna W Gustafsson vid Lunds universitet säger så här om skolans nuvarande bedömningspraktiker: ”Det finns inte en timme i dagens högstadium och gymnasium som barnen inte är medvetna om att de är under bedömning, att allt räknas, varje steg, varje text, varje ord.”

Det här är förstås inte vad vi tänkt oss. Vi vill inte fostra konkurrerande ögontjänare som fokuserar på bedömning och betyg istället för lärande och personlighetsutveckling.

Många väntar ivrigt på en Ellen Keys efterträdare.

Det råder inte sällan missförstånd kring arbetet i folkskolan för hundra år sedan. Man tror att det präglades av auktoritär undervisning med katekesen främst i fokus. Så var i allmänhet inte alls fallet.

Några axplock från perioden 1899–1914:

• Läseboken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1907) författad av Selma Lagerlöf, blev den givna läseboken i svensk geografi för en hel generation.
• I Tidning för lärarinnor nr 31 år 1899 kan vi läsa följande rekommendation, sannolikt inspirerad av tidens mest tongivande pedagog, Ellen Key: ”Kom ihåg, att det är barnen som skola tänka, icke du som skall tänka för dem, att det är dem, som du skall förmå tala och icke du som skall tala för dem, att det är de, som skola använda sina krafter, då blir icke dina utslitna i förtid.”
• Ur läroboksreklam från förlaget P. A. Norstedt & Söners förlag, 1914: ”Den ledande tanken i denna lärobok är att mera direkt inpassa undervisningen i kemi såsom ett led i undervisningen om vårt näringsliv.”
• Ur Svensk språklära för folkskolor (C. W. K Gleerups förlag, 1906), exempel på övning: ”Försök att i Läsebok för folkskolan nr 24 Räddningen finna p r e p o s i t i o n e r! Kan du också känna igen adverben, är det mycket bra.”

Exemplen ovan avser att visa att Ellen Keys tankar om barnet i centrum präglade skolans undervisning för hundra år sedan, att elevaktiva arbetssätt tillämpades, att undervisningen strävade efter att vara verklighetsanknuten och att läroboken kunde vara personlig i sitt förhållande till eleven.

Dagens skola kan ta lärdom av den föredömliga undervisning som ofta förekom i folkskolan under ”la belle epoque”. Med utgångspunkt i sådan lärdom skulle vi kunna bygga en ny modern vision om god och framgångsrik undervisning. Många väntar ivrigt på en Ellen Keys efterträdare.

Rolf Ekelund, filosofie magister, utbildad ämneslärare