skolcoacherna, Helena Isakson, Anna-Karin Arenius, skolvärlden 25 januari 2013
Foto: Janne Næss

”Ta in en coach – och släpp kontrollbehovet”

Coachning är en förhållandevis ny metod i skolans värld. Det är också en av insatserna som Skolverket har valt för att hjälpa tio skolor med stora utmaningar.– Det övergripande målet för coachning är alltid högre elevresultat, men det går att använda till så mycket i skolan, säger Anna-Karin Arenius, som driver Skolcoacherna tillsammans med lärarkollegan Helena Isakson.

De är båda lärare i botten, men för ett antal år sedan upplevde de att de kört fast i sin lärarroll. Grundskoleläraren Anna-Karin Arenius kände sig ensam i klassrummet och hade svårt att sätta upp egna mål för sin undervisning. Gymnasieläraren Helena Isakson ville bli bättre på att stötta sina elever att nå målen. Deras lösning blev en coachutbildning.

– Många ekonomiska ämnen handlar om entreprenörskap och här kände jag att jag saknade något som lärare. Jag hade ett kontrollbehov och behövde lära mig att släppa taget och förlita mig på att eleverna kan hitta sina egna lösningar och svar, säger Helena Isakson, som tidigare var biträdande rektor och gymnasielärare i ekonomiska ämnen.

Nu driver de tillsammans Skolcoacherna, som ansvarar för individuell coachning i Skolverkets treårsprojekt ”Handledning för lärande”.

– Det övergripande målet för coachning är alltid högre elevresultat, men det går att använda till så mycket i skolan. Det kan tydliggöra för alla yrkeskategorier åt vilket håll en skola ska, det kan användas till att utveckla läraren och av läraren för att utveckla eleverna, säger Anna-Karin Arenius.

Alla tio skolor i projektet måste ha regelbunden grupphandledning, men därutöver kan de välja insatser från Skolverkets smörgåsbord. En skola har startat en ”learning study”. Lärare på fyra skolor får enskild coachning och ytterligare två skolor har uttryckt intresse för det. Skolverkets projektledare Anna Österlund ser inga tydliga skillnader mellan handledning och coachning, men Helena Isakson beskriver det så här:

– Handledning är något som skolorna känner till, medan coachning är ganska nytt. Vid enskild handledning delar handledaren ofta med sig av egna erfarenheter och ger råd till läraren. En coach undviker råd och behöver inte vara expert på ämnet.

Skolverkets Anna Österlund ser en rad fördelar med coachning, men också nackdelar.

– Forskning visar att det är ett ganska snabbt sätt att förändra om man har ett förtroendefullt samarbete. Nackdelen är att utvecklingen hos individen riskerar att stanna där och inte används för att utveckla hela skolan.

Coachningen startar med att läraren under första mötet får hjälp att formulera konkreta, mätbara mål och delmål för sin utveckling. Därefter ses läraren och coachen ungefär varannan vecka för att diskutera erfarenheter och planera vägen framåt. Det är alltid lärarens agenda som gäller och det är läraren som ska hitta lösningar och svar. 

– Coachning går ut på att se och frigöra individens hela potential. Som coach ställer du öppna frågor för att få personen att tänka till, inte frågor som ska ge dig information. Det handlar mycket om att lyssna, säger Anna-Karin Arenius.

Vanliga mål för de lärare som Skolcoacherna möter är att förbättra ledarskapet i klassrummet eller relationer med kollegor och elever.

– Vissa lärare vill ha coachning för att de är framåt och vill utvecklas ännu mer. En annan, ganska stor grupp känner att de har tappat lusten. De vill tycka att det är kul igen eller ha stöd för att se om de ska stanna kvar i skolan. Många vill också ha hjälp att sortera och prioritera bland alla läraruppgifter, säger Helena Isakson.

Hur hjälper ni dem som tappat lusten?

– Det handlar om att hitta det som tynger ner och det som ger energi.  Man kan gå tillbaka i sin lärarbana och försöka känna när det är roligt. Någon gång har man ju valt att bli lärare och då är det viktigt att hitta den känslan och vad det är som släcker den, säger Anna-Karin Arenius.

Möjligheten för lärare att få enskilt stöd möts ibland av skepsis på skolorna. En del lärare vill inte släppa in andra i klassrummen. Ett argument är att skolans problem inte beror på själva undervisningen.

Helena Isakson har dock inte upplevt att lärarna varit negativa till coachning.

– Vår erfarenhet är att lärare vill utvecklas! Det är klart att det också finns en massa saker som påverkar undervisningen som lärarna inte kan förändra. Målen vi sätter upp måste vara påverkbara.

Lärarna uppmuntras att prova nytt, våga misslyckas och sedan lära sig av det.

– Många lärare känner att allt måste vara så perfekt. Då blir de rädda för att släppa in andra i klassrummet. Vi har ju en fördel av att vi själva är lärare och förstår komplexiteten i rollen, säger Anna-Karin Arenius.

Skolcoachernas långsiktiga mål är att varje skola ska ha en utbildad coach och att alla på skolan ska ha ett coachande förhållningssätt gentemot varandra, även eleverna.

Anna Österlund på Skolverket hoppas att coachningen ska ge både högre elevresultat och mer energi i arbetet.

– Vårt uppdrag är att sätta in ett antal handledningsinsatser som i slutändan ska leda till förbättrade resultat och en utvecklad undervisning, som bättre motsvarar elevernas behov. Min förhoppning är också att lärarna får en energikick som gör att de tycker att arbetet är roligare.

Så kan coachning av lärare gå till

1 Träffa skolledningen och diskutera ett specifikt upplägg för skolan.

2 Inledande seminarium om metoden för all personal. Då får de även se hur ett coachsamtal kan gå till i verkligheten och de får pröva på tekniken själva.

3 Startmöte med läraren som ska coachas. Läraren får hjälp att formulera mätbara och påverkbara huvudmål och delmål. Verktyget ”Lärarhjulet” kan användas som stöd för det (se förklaring på sidan 14).

4 Återträff redan efter en vecka för att höra hur det går.

5 Det är bra om coachen får vara med i klassrummet så snart som möjligt, gärna inför det tredje coachtillfället, så att man tidigt kan spegla och diskutera klassrumssituationen.

6 Uppföljningsmöten ungefär varannan vecka.Totalt 6–8 coachtillfällen.

Så kan lärare använda coachning

• Coachning är en relativt enkel metod. Lär dig grunderna genom att gå en kurs och träna, träna, träna.

• Var sparsam med råd, lita på att lösningen finns inom individen. Ställ öppna frågor som vidgar perspektivet och lyssna, lyssna, lyssna.

• Lita på processen och våga köra i diket! Vi lär oss av misstag och framgångar.

• Coacha en kollega som du inte arbetar med dagligen. Då blir det lättare att hålla coachrollen! Var tydlig med ramarna kring samtalet. Bestäm var, när och hur länge coachningen ska pågå.

• Använd de coachande verktygen i dialogen med elever, i utvärdering av arbetet, vid formativ bedömning och i samtalet kring vad som är nästa steg mot målet.

• Väck entreprenören i eleven! Hjälp eleven att utveckla och omsätta sina tankar till handling genom att visa nyfikenhet, lyssna aktivt, ställa öppna frågor och ge positiv återkoppling.

• Lär eleverna att använda de coachade verktygen.

• Skaffa en egen coach.

• Håll dig till International Coach Federations etiska regler.

Källa: Skolcoacherna

Läs mer om coachning

• ”Coachning ett verktyg för skolan” av Anna-Karin Arenius.

• ”Coaching: vad, varför, hur” av Susann Gjerde.

• ”Coaching för bättre resultat” av John Whitmore.

• ”Co-active Coaching: New Skills for Coaching People Toward Success in Work and Life” av Laura Whitworth, Karen Kimsey-House, Henry Kimsey-House, Phillip Sandahl.

Om Helena Isakson

Ålder: 55 år.
Gör: Grundare och vd för Skolcoacherna.
Utbildning: Har lärarexamen och är civilekonom i botten. Coachutbildning på ACC-nivå.
Brinner för: Att eleverna ska bli mer motiverade och delaktiga i sitt lärande på vägen fram till det önskade målet. 

Om Anna-Karin Arenius

Ålder: 38 år.
Gör: Grundare och utbildningschef på Skolcoacherna.
Utbildning: Har lärarutbildning och en magisterexamen i yrkespedagogisk utbildningsledning. Certifierad coach genom International Coach Federation, ICF. 
Brinner för: Att göra lärarjobbet mer utvecklande och roligare.

Kommentera