”Tidsbudgetera för bättre arbetsmiljö”

De ekonomiska förutsättningarna styr skolan med järnhand. Det nationella och lokala uppdraget ska anpassas efter ekonomin, inte tvärtom. Det skärs ner på verksamheter, det används skohorn för att få budgeten i balans och det gör att själva kärnan i läraruppdraget kommer i andra hand.

Alla som jobbar i skolan vet att detta får kännbara konsekvenser för arbetsbelastningen och för elevernas måluppfyllelse. Mer ska göras av färre personer, med fler elever i grupperna och mindre tid till förfogande.

Hur mycket kan egentligen läggas in i en lärartjänst?

Hur mycket kan egentligen läggas in i en lärartjänst? Vad får plats rent tidsmässigt? Hinner varje lärare på ett rimligt sätt för- och efterarbeta sina lektioner? Är antalet möten som är inlagda under arbetsåret rimligt i relation till övriga uppdrag? Det finns en ovilja från arbetsgivarna att tidsmässigt analysera de uppdrag varje lärare tilldelas.

Som biträdande kommunombud och lokalombud i Göteborg möts jag ofta av frustrerade lärare som upplever att tidsutrymmet är för litet för de arbetsuppgifter de är beordrade att göra inom ramen för sin reglerade arbetstid.

Det saknas helt enkelt en analys från arbetsgivarens sida som ger grundläggande riktlinjer för hur mycket av arbetstiden som behöver avsättas för de olika uppdrag en lärare förväntas genomföra. En analys som också tar hänsyn till det antal elever varje lärare ansvarar för i sin undervisning och i sitt mentorskap. Denna otydlighet, både vad gäller innehåll och omfattning i arbetstid, skapar stress och en ständigt närvarande känsla av att inte ha kontroll över sin arbetssituation.

Jag får signaler från en skola i Göteborg där oron är stor. Resurskrävande elevgrupper har på kort tid ökat i storlek, med ökad arbetsbelastning och stress för lärarna som konsekvens. Egna professionella bedömningar sållar och renodlar bland arbetsuppgifterna, ambitionsnivån sänks till ett minimum, men tiden räcker ändå inte. Orsaken är optimistiska tjänstefördelningar som utan förankring i verklighetens tidsstyrda vardag skapar “utrymme” för fler och fler arbetsuppgifter på tid som inte finns.

Som en konsekvens av läraravtalet HÖK18 skapades ett dialogmaterial som skulle ge vägledning och hjälp att komma till rätta med ökande arbetsbelastning. Syftet var bland annat att på varje arbetsplats finna ”praktiska metoder för att åskådliggöra arbetsinnehåll och balans i den enskilde medarbetarens uppdrag” och det uppmanar till ”en öppen och konstruktiv dialog”.

Men den individuella lönesättningen som skapat konkurrens och orimligt stora löneskillnader mellan lärare komplicerar situationen. Lärare, som av rektor förväntas föra dialog om sin arbetsbelastning, eventuella behov av prioriteringsordning och tydlighet när det gäller uppdragets innehåll och omfattning, väljer ofta att inte göra det av lönetaktiska skäl.

Så länge den individuella lönesättningen skapar orimliga löneskillnader mellan lärare utifrån godtyckliga bedömningar och svårtolkade lönekriterier, kommer nödvändiga samtal om en ohälsosam arbetsbelastning inte att föras så som det är tänkt.

Ett första steg för att hjälpa våra medlemmar vore att driva frågan om tydliga, tidsbudgeterade tjänstefördelningar. Vi behöver tjänstefördelningar som åskådliggör arbetsinnehållet och på ett tydligt sätt väger detta mot tillgänglig arbetstid, så att antalet ”omöjliga” uppdrag minimeras och en rimlig arbetsbelastning kan uppnås för fler!

Anne-Catherine Ernehall, gymnasielärare och biträdande kommunombud och lokalombud för LR i Göteborg

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.