Tjejerna mot killarna – betygsskillnaderna består

Sedan Mats Björnsson, tidigare ämnesråd på utbildningsdepartementet, 2005 skrev rapporten ”Kön och skolframgång: tolkningar och perspektiv” har betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor fortsatt att öka.

– Slutsatserna från då gäller fortfarande och har snarare förstärkts ytterligare, säger Mats Björnsson.

Och skillnaderna har nu blivit så stora att de har fått mer synliga genomslag.

– Högskolor med hög prestige befolkas allt mer av flickor och de med lägre prestige av pojkar. Utbildningar för arkitekter, jurister, apotekare och tandläkare kommer att befolkas av unga kvinnor i allt högre utsträckning, säger Mats Björnsson, som beskriver utvecklingen som ett stabilt mönster.

Klass och kön är alltjämt de viktigaste orsakerna till skolframgångar, trots att många tror att det är etnisk bakgrund. Varför är det skillnader, varför ökar de och vad kan man göra åt dem? Debatten kring betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor har varit ganska tyst de senaste åren.

– Det finns inga enkla svar, men jag har pekat på ett slags problem med maskuliniteten. När jag noterade i statistiken att flickorna genomgående var på frammarsch så var det många som blev förvånade och få kände till det. Problemet hade delvis dolts bakom diskussionen att flickor valde bort naturvetenskapliga ämnen. Jag tror inte folk vet vad de ska säga, de flesta undrar nog varför det är så här, säger Mats Björnsson.

Han tror att det är svårt för enskilda skolor att komma så långt med olika projekt.

– Jag tror inte sådana satsningar har så stor betydelse. Det finns inga effektiva medel, på nationell nivå. Det här handlar om kulturella och sociala faktorer och om vilka ideal som råder. Normen är att flickor ska har bra betyg och motsvarande norm för pojkar är att de inte behöver det. Med en viss överdrift. Det har utvecklats skilda ideal och dagens samhälle ser också annorlunda ut. Den här typen av mönster kunde också ses på den tiden när pojkar hade högre betyg än flickor i matematik och fysik. Då fanns det en förväntan att det var så och då blev det så. Det här är svårstyrda saker och svårlösta fenomen. Men man kan vara nyfiken på detta och inte genast vara så normativ. Det finns mycket usch och fy när det gäller sådana här normer. Har man grepp om hur det ser ut på den egna platsen och synliggör skillnaderna så kan man också börja diskutera normer och faktorer som styr, säger Mats Björnsson.

Trenden har synts under de senaste 25 åren. Den är långsam, men ligger fast, och att gapet ökar beror främst på att flickor får allt högre betyg. En annan viktig parameter är att pojkar har dålig läsförståelse. I den allra senaste statistiken från Skolverket har dock avståndet mellan pojkar och flickor krympt med 2,4 poäng. Mätningen visar de första eleverna som lämnar grundskolan helt stöpta i det nya betygsstystemet.

Ulrika Lorentzi, tidigare frilansjournalist och feministisk debattör och nu jämställdhetspolitisk utredare på fackförbundet Kommunal, lyfter upp de kulturer som lätt byggs upp på skolor som ett problem.

– Det kan lätt passa som kille att inte vara duktig. Och är man arbetarkille så ”får” man kanske inte vara duktig, de förväntas prestera undermåligt. Där märks även klasskillnaderna tydligt.

Vad tycker du att man ska göra?

– Jag har i mitt nuvarande uppdrag tittat på försök med genuspedagoger i förskolan. Det kan handla om att  erbjuda alternativ och inte klumpa ihop pojkar och flickor. Vad har vi för förväntningar? Ska flickor vara tysta och lugna och pojkar stökiga och ta plats? Om man förmår se individer i stället för bara pojkar och flickor så finns det möjlighet att se förbi det där. Det finns förskolor där man har personal som jobbar bra med detta. Men ofta händer något när eleverna kommer till fyran. Då blir det väldigt tydligt att pojkar och flickor delas upp i olika roller. Jag tycker att skolvärlden måste fundera på vad vi förväntar oss av flickor och pojkar och om de kommer att bete sig som vi förväntar oss, säger Ulrika Lorentzi.

Hon lyfter upp ytterligare en aspekt:

– I dag är det mycket tidiga krav på att man som elev ska organisera sig själv och eftersom pojkar i viss mån är senare i utvecklingen så finns uppenbara risker att de misslyckas och då börjar loopa neråt. Fritids i dag är otroligt nedskuret om man jämför 20 år bakåt. Det är tre gånger så lite personal nu som då. På många ställen handlar det om att ”släcka bränder” och ge sig på utåtagerande och jobbiga elever, menar Ulrika Lorentzi.

Hon flaggar även för det som hon menar är en alldeles för stor fokusering på kunskap i skolan:

– Många upplever det irriterande att det bara pratas betyg i skolan. Nästan jobbigt. Jag inbillar mig att barn kan ha nytta av att vara engagerade även i andra saker. Det finns en konstig baksida med detta enorma kunskapsfokus, nämligen att man har tappat bort att man ska må bra. Att göra en skoltidning, eller något helt annat än traditionell kunskapsundervisning, kan få större betydelse för en elev än att man hade alla rätt på alla prov, säger Ulrika Lorentzi.