Debatt

Våga ställa krav på föräldrarna och eleverna

DEBATT Så länge de riktigt grova ordningsproblem består inom svensk skola, så länge bildning och kunskap göms undan och inte är ledord för undervisningen, så länge lärare inte respekteras av föräldrar och elever, kommer det att bli svårt att fylla lärarutbildningen – oavsett hur höga löner vi har. Det skriver statsvetaren Eva Svendén. 

Larmrapporterna om skolan duggar tätt. Antingen varnas det för dåliga skolresultat eller för bristande ordningsproblem, och ibland för både och. Samtidigt försöker olika partier överträffa varandra med löften om mer pengar till skolan. Säkerligen är det så att det på sina håll handlar om brist på resurser, såväl personella som ekonomiska. Men själv anser jag att det stora och avgörande problemet är något helt annat, något som partier och politiker talar tyst om, något som inte får sägas…

Jag tänker dels på det bristande föräldraansvaret, att föräldrar inte tar ansvar för barnen utan lämpar över ansvaret på lärare och skolledning. Att många föräldrar varken kan eller vill vara vuxna. Dels att eleverna inte tar sitt ansvar. Med det menar jag att många elever i dag förväntar sig att de ska få allt serverat, de ska inte behöva anstränga sig. När något felar är det alltid någon annans fel.

Två andra problem som är nära sammanflätade är de som samhällsdebattören Alice Teodorescu så förtjänstfullt skriver om och diskuterar i sin artikel ”När tar lärarna sin revansch”, SvD, den 9 juli 2014, om att bildningsidealet monterats ned i Sverige i en strävan om att alla är lika.

Precis som Teodorescu skriver så har synen på kunskap och bildning i Sverige förändrats genom åren. Vi hade tidigare en svensk skola som hyllade just kunskap och bildning där skolan var nyckeln för alla, oavsett bakgrund, att nå sina drömmar, liksom också en garant för samhället att landet skulle vara rustat med kompetent och konkurrenskraftig arbetskraft. Lärarna var de som skulle förmedla denna kunskap. I dag ifrågasätts lärarnas kunskap och deras undervisning av både föräldrar och elever. Lärarna får inte vara lärare, alla tror sig veta bättre.

Men än värre är synen att alla är lika och därför ska alla kunna bli allt. Vi är absolut inte lika och elever är absolut inte lika. Däremot är vi alla jämlika.

Genom att se alla som lika, gör vi våra elever den största björntjänsten av alla, vi ser dem som ett kollektiv och utgår inte från respektive elevs unika förmågor och svårigheter. De som drabbas är de som kommer från studieovana hem, de som har svårigheter vad gäller inlärning, men även psykiska och fysiska problem.

Likhetseuforin gör också att alla elever anses kunna gå i ordinarie skolor och klasser. Också det är helt feltänkt. En del elever har så svåra ordningsproblem att de absolut inte kan eller ska vara i en vanlig klass. Förr hade man så kallade OBS-klasser, där riktigt stökiga och störande elever fick gå. Likaså har en del elever så svåra psykiska och fysiska problem att de inte klarar av att vara i stora grupper som en vanlig klass, och inte kan få den hjälp de behöver för att kunna tillgodogöra sig undervisningen. Men detta får man inte säga i dag, och så länge vi inte får säga det återstår problemen.

Lönen är viktig om vi ska få de duktigaste studenterna att välja lärarutbildningen. Men jag tror personligen att så länge de riktigt grova ordningsproblem består inom svensk skola, så länge bildning och kunskap göms undan och inte är ledord för undervisningen, så länge lärare inte respekteras av föräldrar och elever, så länge föräldrar inte tar sitt föräldraansvar och så länge elever kan skylla på läraren när de i själva verket inte tar ansvar för sig själv och sina studier, kommer det att bli svårt att fylla lärarutbildningen – oavsett hur höga löner vi har.

Jag vill understryka att självklart finns det många både föräldrar och elever som i allra högsta grad tar sitt ansvar, och ovanstående gäller så klart inte dem.

Men vi måste våga ställa krav på de föräldrar och elever som inte tar sitt ansvar. Politiker måste ta bladet från munnen och också väga säga detta. Kunskap och bildning måste åter bli ledord för svensk skola. 

/Eva Svendén, statsvetare

Kommentera